Är så trött!! Syskonbråk o annat!
Alltså jag behöver skriva av mig och gör kanske inte det under den bästa stund heller. När jag är så fruktansvärt trött! Sjuk och allmänt trött på småbarnslivet just nu!
Har en 3,5 åring o en 15 mån. VARJE dag måste man upprepade gånger sära på dom. 3,5 åringen är på lillebror hela tiden. Inte med slag eller så. Utan ska ta leksaker och liksom ?klappa? dom i huvudet på lillebror. Ska ta allt från lillebror. Kommer lillebror nära så skriker han. Lillebror försöker se vad storebror gör. Nyfiken. Storebror skriker och i bästa fall säger till oss att ta bort lillebror.
Storebror kan inte sysselsätta sig själv en sekund. Om inte vi är nära så håller han bara på med rastlöst nonsense. Tar leksaker o placerar överallt, hänger de på olika ställen, ?klappar? lillebror i huvudet med dom, tar saker från lillebror osv.
Konstant gnäll här i huset senaste veckorna månaderna.
Jag går på knäna med dom. Känns som jag ständigt upprepar mig. Gör inte så, låt honom ha den leksaken, låt honom stå bredvid och titta osv osv.
Försöker givetvis också ge storebror sin tid. Så att inte lillebror behöver vara överallt där storebror är. Och rasera saker om han nu byggt lego eller liknande. Men det är ändå dagliga kamper.
Och jag tror att mkt bottnar i att storebror inte kan leka själv. Han är begåvad. Men leka. Näpp. Han kan lägga pussel, spela spel etc men oftast är det saker som vi MÅSTE vara med på. Så han kan visa vad han gör osv. Står han i sitt kök o leker så måste vi sitta bredvid. Annars leker han inte. Står han o leker o lillebror kommer så kan det lätt bli härdsmälta på en sekund för att lillebror pillat på något som han lekt med.
Likadant på förskolan. Fast inte lika mkt som här hemma. Kan dela med sig mer där. Men fortf svårt med leken där.
Är så innerligt trött på eviga tjatet. Gnället. Bråken. Att han inte kan sysselsätta sig själv. Gillar inte att gå ut heller. Vi går så klart ändå ut en stund. Men även där ska jag vara klistrad på honom. Eller snarare tvärtom.
Jag ser ju att andra 3 åringar är mer självständiga än han är. Det är så otroligt krävande.
Han har så fantastiska egenskaper. Pratar mkt. Vetgirig och vill kramas och gosa men just situationen med lillebror och leken tär på en. Aldrig går det att ha en lugn minut. O när hela familjen då är sjuk i influensa men barnen ändå har energi för 48 pers så tryter tålamodet. Så tråkig stämning hela tiden!
Till den grad att storebror varvar ?jag älskar dig mamma? med ?nu är jag arg på dig mamma?.
Blir så ledsen och nedslagen. Känner mig så misslyckad.