Jag har ingenstans att vända mig så nu ber jag FL om råd

Skriv ett brev eller mejl till dina föräldrar.
Där förklarar du att du tar en paus från dem på 6 månader. Blockera deras telefonnummer mm.
Sedan kan du skriva varför du tar en paus, vad som hände i din barndom som du reagerar på.
Om de inte visar att de vill förändra sig efter dessa 6 månader förlänger du pausen alternativt säger upp bekantskapen.

Tack för alla svar!

Igår ringde mamma igen och försökte manipulera mig att göra som hon vill. Den här gången använde hon min brorson som verktyg och det var droppen. Jag är vuxen och jag kan ta hand om mig själv. Men när hon använder min brorson som är ett barn som verktyg för att manipulera mig så visar det vilken låg jävla moral hon har! Dra in ett barn för sina egna syften! Fy fan säger jag bara.

Hon är blockerad och kommer aldrig att höra av mig igen. Om hon mot förmodan får tag i mig kommer jag att berätta för henne vad jag egentligen tycker och hur jävlig hon varit!

Jag ska också söka vård på vårdcentralen. Jag ska förklara hur det ligger till och vilka symptom jag har. Hoppas jag får en långvarig vårdkontakt för det behöver jag.

Detta låter bra och vettigt. Lycka till!

Hej,

du är inte ensam. Jag har haft en skräpbarndom liknande din. Du behöver peppa dig själv. Du behöver ge dig själv beröm. Du behöver leva Ditt liv och omge dig med folk som stöttar dig. Om du ska äta medicin eller ej vet inte jag. Jag har aldrig gjort det. Jag är ju inte sjuk. Deppig är jag ibland och med förhållandevis låg självkänsla, vilket är NATURLIGT med tanke på bakgrund.

Samtalsstöd har jag haft ibland och det har varit ganska uppskattat. Det bästa för mig är dock att omge mig med stöttande personer, vara modig och lära mig tro på mig själv. Och lämna dem som inte har varit bra för mig. Det kommer att bli bra!

kram

Jättebra, TS. Lycka till!

Jag kommer att använda den här tråden för att ventilera tankar kring detta. Om ni inte vill ha en tråd som hela tiden dyker upp i er feed så ta bort denna som favorit.

Jag vet att det långsiktigt är rätt att bryta kontakten med henne men det är svårt. Det är därför jag kommer att behöva ventilera hur jag känner.

Kör på du. Jag följer och lyssnar.

Jag förstår att du har det tufft. Du får försöka att ta hand om dig själv nu som vuxen så.som dina föräldrar aldrig gjorde. Ta hand om barnet du fortfarande har inom dig och skapa en trygghet inom dig själv.

Det kan vara oerhört svårt att klippa kontakten med sina föräldrar, du kommer sörja att de inte var bra föräldrar till dig och det är tufft. Men du kan ta hand om dig själv nu.

Försök att trappa ner kontakten om det är svårt att klippa rakt av. Berätta mindre och mindre och involvera dem inte i saker som händer. Du behöver inte berätta något för dem och du får ljuga om vissa saker för att inte behöva ta diskussioner med dem. Hur ser kontakten ut mellan dig och din bror? Vet han om allt du gått igenom och är det en relation som är viktig för dig? Du behöver bara ha förstående och stöttande människor i ditt liv och du har rätt att bryta med dem som får dig att må dåligt. Du kommer ha sår men du kan läka och leva ett bra liv ändå. Det kommer bli lättare för dig om du bara du hittar rätt väg framåt som är rätt för dig. Det finns mycket hjälp att få för att komma vidare. Du kan vända dig till psykiatrin för att hitta rätt väg. Att äta medicin kan vara bra men du behöver samtidigt arbeta med dig själv så jag skulle kombinera det med samtal. Medicinen löser inte hela problemet men kan ge dig stödet du behöver för att arbeta dig igenom detta. Jag önskar dig all lycka. Vill gärna höra mer om hur det går för dig.

Idag har mamma ringt en jävla massa gånger för att det är påsk. Jag har blockerat hennes nummer och därför går inte samtalen fram.

Jagmår ärligt talat dåligt just nu. Inte för att jag brutit med mamma utan för att jag känner mig tom och deprimerad. Jag funderar så mycket över mitt liv och varför jag fick denna lott i livet? Varför fick jag växa upp med föräldrar som inte villemig väl? Varför fick inte jag leva ett bra liv? Såna tankar bara smäller till mig hela tiden nu.

På tisdag ska jag kontakta vårdcentralen. Jag måste berätta allvaret och få rätt hjälp med det här. Annars vet jag inte hur länge jag kommer att orka!

Jag tycker att du ska skriva ett bra med alla dina känslor till dina föräldrar. Skriv exakt allt du vill. Om situationen inte förbättras, bryt kontakten med båda.

Låtsas att du är en vän till dig själv och skriv sedan ett brev till dig själv. Du kommer att bli överraskad! :D

Sök vård. Be om att få en KBT eller ACT terapi. Medicin är som kryckor. Det ska helst inte vara en långvarig lösning.

Det är fullt förståeligt att du tycker det känns orättvist att just du fick en sådan dålig uppväxt. Men tyvärr är sådana tankar och känslor bara destruktiva. Förhoppningsvis får du professionell hjälp med att bearbeta dem, så att du kan gå vidare med ditt liv och må bra igen. Jag håller på dig. Kram.

Tack! :) Jag tror att du har rätt i att det är destruktivt att fastna i offermentalitet. Ska försöka undvika det så mycket det bara går. Kram

Jag pratade med min mamma igår i telefon. Jag tänkte prata ut om det här. Eftersom jag vet att hon skulle börja tillfredsställa sitt kontrollbehov så inväntade jag det och då sa jag till henne att sluta upp med allt det hon gör vad gäller kontroll, att lägga sig i, att manipulera, att förminska, att göra halmdockor etc. Men hon vägrade att lyssna och började skrika åt mig och anklaga mig för saker jag aldrig sagt eller gjort. Då hamnade jag i affekt och bad henne dra åt helvete. Dumt gjort av mig men om någon skriker åt mig och anklagar mig för saker jag aldrig gjort eller sagt så tror jag att de flesta av oss människor skulle bli förbannade. Lägger man till allt hon tidigare gjort med hot och utpressning så tycker jag nog att en visserligen korkad mening i affekt blir mer naturlig.

Saken är den att när det kommer till lojalitet så har jag funderat på det här. Dessa människor får mig att må dåligt och de är respektlösa. Frågan är då varför jag ska ha med dem att göra? Ska jag leva ett dåligt liv för att göra dem nöjda? Jag har ju insett att det är omöjligt för dem att lyssna på det jag säger och jag har insett att de aldrig kommer att sluta med sitt beteende. Så vad ska jag göra? Livet är något bra och värdefullt och jag har väldigt svårt att köpa att man ska leva i plågor för att göra andra människor nöjda. Sånt är idiotiskt och gynnar ingen.

Det kanske var dumt att prata med henne igen men nu är det finito med det. Jag ville säga som det var men det gick åt skogen så nu ger jag upp det här. Jag vill njuta av livet och inte gå runt och bära på dåligt samvete för något jag ändå inte kan kontrollera. Man kan aldrig ändra på andra människor. Men man kan själv göra val i livet och mitt val är nu att inte ha med dem att göra.

Du har ju försökt i alla fall! Nu vet du utfallet. Du verkar ju ha svaren själv, det kommer att gå bra för dig!

Bra. Du har så rätt i att man inte kan ändra på andra människor. Man kan bara ändra på sig själv. Självklart ska du inte ha kontakt med dina föräldrar enbart för att göra dem nöjda. Du ska omge dig med sådana människor som får dig att må bra.