Är du för eller emot aktiv dödshjälp?

Inte till varje pris, men kanske förlänge sett ur patientens perspektiv.

Frågan om dödshjälpens vara eller inte vara har diskuterats långt innan SD ens fanns.

Nej, ingen ska behöva dö under stor smärta och ångest. Ändå förekommer det. Det går inte alltid att smärtlindrande fullt ut eller ge tillräckligt med lugnande av den enkla anledningen att den dos som skulle krävas är dödlig.

Det diskuteras smärta och ångest etc. Anledningen är dock inte viktig för mig.

Mitt liv, mitt beslut orsaken har inte andra att göra med.

Nervsmärta är nästa omöjligt att få bukt med.

Du försöker hävda att det inte finns något lidande alls, för det finns metoder till allt. Bara experimentera och hitta något ungefär. Vad är det för bild du ger dina patienter? Det är inte fel att vara hoppfull, men många sjukdomar har bara en väg, och det innebär otroligt lidande för de flesta.

Och de som varit med om olyckor som jag tidigare arbetat med, de som är vegetativa. Den yngsta var 14år som jag skrev innan. Hon låg i en säng, luktade illa, alla leder var felställda (kontrakturer), så det gick inte ens att ta ett blodprov i armen, foten eller händerna. Hon fick mat genom en sond som ofta tickade på för fort, vilket gav henne diarréer där hon fick ligga i sitt eget bajs för att hennes assistenter var vana vid doften från henne, struntade i det, eller saknade luktsinne. De gångerna hon inte hade diarré så var hon förstoppad. Hennes mage var som en ballong och man såg hur ont hon hade. För det fick hon inget smärtstillande. Då blev ju förstoppningen värre. Hon fick slangar i rumpan, tvingades att ligga obekvämt på sidan.

Hon fick aldrig se sig i spegeln mer, dra en hand genom hennes hår, känna sig fin, titta på vilken tv-kanal hon ville, aldrig mer smaka på ett glas vatten. Jag kan fortsätta. Men det är onödigt eftersom du ser det som helt normalt och humant.

En dag satt jag hos henne för att assistenterna hade möte. Jag började försiktigt att luska i hur hon hade det, och den bedömningen jag gjorde var att hon var fruktansvärt ledsen, hade fruktansvärd ångest, och bara ville dö. 14-år gammal och vill bara dö. Det tog hårt i mig. Jag pratade mycket med min chef och läkarna och undrade vad vi skulle göra. Men anhöriga sa att hon levde ett drägligt liv och därför kunde vi inget mer göra. Ändå stod läkarna på min sida samt resten av arbetsgruppen. Men även om de skulle gett henne ännu starkare mediciner så hade inte hennes anhöriga eller assistenter inte gett henne det. Då blev hon avtrubbad och sov för mycket.

Allt är en dosfråga

Frågan om dödshjälp har funnits i alla tider. SD har dragit upp det på agendan igen, Nazisterna praktiserade det. 

Det förekommer.
Det intressanta är att man hellre mördar patienter än att diskutera varför vården inte fungerat och hur vi kan se till att det fungerar. DET är det intressanta i sammanhanget, att man vill ha enkla, ekonomist lönsamma metoder framför humanitet.

Det var inte SD som pratade om dödshjälp på tv utan två läkare.

Nej det gör jag inte.
Det du gör 'är en klassisk halmdocka. Du förvrider det jag skriver till att det blir något helt annat. Sen ställer du mig till svars för din egna sanning. 

Det går inte att bemöta dina halmdockor. Vill du diskutera gör det sakligt.Du beskriver vanvård.
Istället för att ifrågasätta bristen på vård vill du ha ihjäl henne, "ge henne en överdos av morfin".
Fy f*n rent ut sagt.

Du fick en bild av ett enstaka möte med henne. Det är inte alls säkert att det var så hon upplevde sin vardag, inte ens att du uppfattat situationen och måendet rätt. (Hon var ju vegeterande enligt tidigare inlägg, nu kommunicerar hon?)

Du pratar om mord och att göra sig av med vanvårdade patienter.
Assisterat självmord fungerar helt annorlunda. De måste vara vuxna, mentalt kapabla att fatta ett sådant beslut men framförallt måste de genomföra självmordet själva (med eller utan hjälpmedel). Det är alltså ingen som mördar dem, ger dem en överdos av något preparat.

Det du har pratat om och de metoder du nämnt används idag - vid avrättningar i USA. 

Ja?

Jag pratade inte om vad som varit på TV en enstaka gång vid en enstaka diskussion.

Det ska självklart vara en rättighet att kunna välja att avsluta sitt liv i livets slutskede eller vid irreversibla sjukdomar som orsakar olidliga livsbetingelser.

Självklart behöver det vara noga reglerat, men det är djupt moraliskt fel att förvägra någon rätten att välja själv i de angivna situationerna.