Ida-there-cynism-artikel
Men jag tänker att det är helt okej. Att inte vara perfekt. En sak försöker jag i alla fall vara noga med. Det är att bemöta min dotters känslor. Framför allt, hennes positiva entusiasm.
Jag är en väldigt entusiastisk person. Jag kan bli uppspelt över ett vackert landskap, känna mig tårögd av ett poetiskt fotografi, bli överlycklig av en ny vänskap, en vacker tavla, en bra sång. Ett av mitt livs stora sorger, är att mina positiva känslor ofta bemötts av omgivningen med misstänksamhet, irritation eller rent av ett hån. Vi lever i ett samhälle där cynism och egoism upphöjs. Naiv glädje anses vara ett tecken på dumhet – eller att man låtsas. Vem tror du att du är. Tro inte du kan förändra något. Håll dig på mattan. Ordna dig i leden. Släpp dina stora drömmar.
Barn föds nyfikna på världen. Minsta kotte kan väcka oändlig förundran. Någon klok människa har sagt att konstnärer är vuxna som fortsatt vara barnsligt nyfikna. Jag räknar mig själv till den kategorin. Men än idag bemöts min positiva entusiasm med negativitet. Vad försöker du få ut av mig, försöker du manipulera? Särskilt tydligt blir det i förhållanden, i vänskap men särskilt i kärlek. Det gör lika ont varje gång som min kärleksfulla entusiasm för en ny människa möts av avstånd.
Många är inte redo att ta emot kärlek. Kanske för att de inte känner lika positiva känslor för sig själva, så de kan inte ta in bilden. Trots att den, i min värld, är total sanning. Du är ju helt underbar! Men tycker man inte det själv, undrar man om den som säger det är galen. Kanske har de haft föräldrar som suckat och sagt ”du kommer aldrig kunna förändra världen, var en realist istället, du ska få se själv när du blir stor.”
Mina föräldrar sa aldrig så till mig. De sa, du kan göra vad du vill. Och vi älskar dig oavsett. Det har betytt väldigt mycket för mig. Så vill jag också vara som förälder.
Så när min dotter – eller någon av hennes vänner – kommer till mig med en förundrad min och vill visa deras fynd. En mask, ett gult löv, en insikt om att vatten droppar neråt. Då speglar jag deras ansiktsuttryck, lever mig in i känslan och säger ”wow, vad intressant! Berätta mer!” För positiv entusiasm är alltid något bra. Och det förtjänar alltid att bli bemött, uppmuntrat och värderat. Alternativet är en värld där vi bara ger upp, för hur saker redan är. Och där vill i alla fall inte jag leva.
Ida Therén jobbar som frilansskribent. Hon driver Nära förlag och har skrivit två barnböcker, Rida ryggen (2014) och Somna med mig (2015). Hon nås på [email protected]
___________
Läs fler krönikor av Ida Therén här nedan:
”Varför måste alla vara likadana?” →
”Varje hälsosam konflikt är en lärdom för livet” →
”Drabbas du av dåligt samvete när du går ut med vännerna?” →
”En fet lön eller värdefull vardagstid med barnen?” →
”Jag är ett av ’freaksen’ som valt att amma flera år” →
”Jag skiter i rawfood och smakfull heminredning” →
”Mamma är inte arg, mamma är bara så trött” →
”Det verkar skitjobbigt att vara två år!” →
"Ett dött barn, vad betyder det?" →
"Nu säger vi nej till nej!" →
”Ett skynke för vagnen är tortyr” →
”Rosa eller blått borde vara en ickefråga” →
"Mindre jobb, mer tid med barnen" →
”Alla ska ha kul på mitt kalas!” →
Intervju med Ida Therén: ”Jag är van vid att bli ifrågasatt” →
