”Hur hjälpa en blyg 6-åring?”

Blyghet är ett vanligt diskussionsämne på Familjeliv, ett ämne som väcker oro och rädsla för att barnet ska få svårt att få vänner. Många söker stöd och råd för hur de ska hanteras blygseln och om man på något sätt kan hjälpa sitt barn att bli mer framåt.

"Dottern har börjat i förskoleklass och för första gången hamnat i en ny miljö. Som mindre var hon tuff och framåt, men hon har med åren blivit blygare. På dagis var det aldrig något problem och hon hade många lekkamrater. I den nya klassen är det mest nya barn och hon har svårt att få kontakt och tyr sig mest till de vuxna. Jag börjar uppleva det som ett problem att det inte verkar lossna. Hur hjälper man en blyg sexåring?" undrar en mamma i Familjelivs forum.

Margit Ekenbark som är barnpsykolog på Familjeliv tror att många föräldrar oroar sig lite i onödan.

– Blygheten är många gånger ett uttryck för att vara försiktig och det är en naturlig del i ett barns utvecklingsprocess. I olika övergångsperioder i livet som vid sexårsåldern när det händer mycket nytt och man går in i en ny fas i livet blir barn mer försiktiga. De blir osäkra när de inte vet vad som väntar. Det släpper ofta när de känner sig tryggare, säger Margit och fortsätter:

5 tips från barnpsykologen

-Prata med ditt barn och förbered henne eller honom på vad som kommer att hända om de ska prova något nytt.
-Följ med och stanna så länge ditt barn vill det, för vissa barn räcker det att du finns i bakgrunden, för andra kanske du behöver vara mer aktiv för att barnet ska våga.
-Putta inte barnet framför dig, utan gå först och visa att det är tryggt och roligt. Dina känslor smittar över till barnet.
-Ha tålamod, blygheten försvinner kanske inte över en natt, men bara för att man är blyg som barn betyder inte det att det inte kan lära sig att hantera blygseln med åldern.
-Blyghet är inget handikapp, utan ett personlighetsdrag som man i många sammanhang kan ha nytta av både som barn och vuxen.

– Tryggheten är något vi bygger upp, för vissa går det fort, andra behöver mer tid att anpassa sig till en ny miljö och nya personer. Alla barn måste inte vara framfusiga och prata hela tiden, ibland får man uppfattningen att det är det som räknas i samhället. Att vara mer försiktig och prata efter ett mer noga övervägt svar är inte någon negativ egenskap, utan tvärt om i många fall, säger Margit Ekenbark.

Att översätta händelsen till sig själv som vuxen är ett bra sätt att få en bild av hur barnet känner. Blyghet är en personlighetsfråga som ofta är ärftlig. Margit Ekenbark drar liknelsen mellan ett barnkalas och ett mingelparty. Försök sätta dig in i barnets känsla för barnkalaset genom att jämföra det med en situation som skulle kunna hända dig. Som ett mingelparty där du i förväg inte vet vilka som är där.

Hur kan man då hjälpa? Margit Ekenbark berättar att det finns några olika sätt att hjälpa det blyga barnet, genom förberedelser och att finnas till hands.

– Putta inte barnet framför dig, det bästa sättet är att som vuxen gå först och visa att det är säker mark. Planera inte in en lekdejt för ditt barn utan en för dig själv, där du ska träffa en vän som har barn i rätt ålder. Din trygghet kommer att smitta av sig på barnet. Gäller det ett barnkalas som känns jobbigt, prata om det i förväg och följ med och
stanna tills barnet känner sig trygg i miljön.