Att vara förälder är aldrig helt enkelt, särskilt om du är skild. Skilda föräldrar kan ibland innebära en extra börda, speciellt när ansvaret för barnen inte delas lika mellan föräldrarna.
Många som är skilda upplever att tiden, orken och planeringen i praktiken hamnar ojämnt, trots att det på pappret kanske står något annat.
I de flesta fall är det alltid en av föräldrarna som får bära det största ansvaret – som inte alltid är planerat, utan för att den andra föräldern “inte kan” eller “har tid”.
Hur samarbetar man med en osamarbetsvillig partner?
Föräldrar som inte samarbetar med barn
Det finns många orsaker till att föräldratiden blir ojämnt fördelad. I vissa fall kan det handla om praktiska hinder som boendesituation, hälsa eller arbetstider.
Men ibland uppstår en situation där ena föräldern, vare sig den vill eller ej, förlitar sig på att den andra ska täcka upp – gång på gång.
Kanske känner du igen att tvingas ställa in dina helgplaner för att den andra “behövde hjälp” med barnen, fastän det inte är du som har dem den veckan?
Känslan att aldrig få en paus. För den som ständigt får ställa upp, alltid anpassa sig eller aldrig få tid för sig själv kan kännas tröttsamt.
När ena föräldern tar mer ansvar – forumanvändarna svarar
Hur tacklar man det? Frågan har tagits upp i Familjelivs forum där en person ställer frågan:
"Min man tycker att det är konstigt att han ska vara den som hör av sig och frågar hur dottern mår och ber om bilder när hon är hos mig, medan jag tycker att känns konstigt att jag ska vara den som hör av mig från ingenstans, uppdaterar honom varje dag och skickar bilder.
Han visar inte jättemycket intresse annars. Om dottern är viktig för honom och om det nu är så viktigt att få bilder så skulle jag vilja att han visar mer intresse, träffar dottern oftare exempelvis. Och inte välja och prioritera annat innan.
Välja när han vill vara förälder och inte, för det gör han nu. Har jag fel? Vad anser ni? Ska man uppdatera varandra dagligen fastän man gjort slut och är separerad?".
Där forumanvändarna svarar:
“Nej, han har ingen rätt att kräva dagliga uppdateringar om han själv inte visar intresse eller engagemang”, skriver en person.
“Om han struntar i att komma på bestämda träffar så är det hans ansvar att följa upp, inte ditt att tjata”, skriver en annan.
“Det är en ohållbar situation om du hela tiden ska informera och engagera honom i ett föräldraskap han inte prioriterar”, fortsätter en.
"Vill han vara delaktig får han visa det i handling, inte bara begära bilder eller uppdateringar", skriver en person.
"Det är utmattande att alltid vara den som håller ihop logistiken – man behöver sätta gränser", skriver en annan.
Det är en som skriver att barnet förtjänar en relation med båda. Att lösa en ojämn föräldratid eller prioritering handlar ofta om kommunikation – men faktiskt också om att sätta gränser.
"Barnet förtjänar en relation med båda, men inte till vilket pris som helst för den ena föräldern", skriver en person.
LÄS MER: Gamla gubbnamn – här är 78 favoriter
Var går gränsen?
Ibland kan ett förslag vara att ta hjälp av familjerådgivning eller juridisk rådgivning.
"Tjat skapar bara frustration. Föräldraskap kräver eget ansvar – inte tvång".
"Att informera ibland, t.ex. via ett veckobrev, kan vara ett alternativ – men det ska inte bli en börda", skriver en person.
"Det är inte ditt ansvar att rädda en relation han inte själv är villig att bygga upp", skriver en person.
Så, finns det något rätt svar? Nej. Detta är självklart individuellt och skiljer sig från relation till relation.
Det bästa man kan göra är att kommunicera sina behov till den andre. Fundera över hur detta påverkar barnet, eller om det bara är du som upplever det störande.
I slutet av dagen är det barnets trygghet och välmående som spelar störst roll – även om det kan vara rent ut av jobbigt att hantera ett samspel med en person som inte tar ansvar.
Kommunicera – eller fundera på om det är värt att ta det vidare för juridisk hjälp eller rådgivning.
