Hjälp, sonen är för mammig!

Vår pojke, tre år, tyr sig mest till mig, det är jag som har ägnat mig mest åt honom och träffar honom mest.
När pappa ska byta blöja eller lägga honom blir det vilda protester och han håller fast i mig som om jag vore en livboj. Jag känner mig hemsk som inte "räddar" honom, samtidigt är det nödvändigt att pappa också hjälper till. Det går hur bra som helst när de är ensamma. Jag brukar försöka låta lätt på rösten, ger godnattkram men uppmuntrar honom att gå med pappa. Vi insisterar ändå på att pappa ska göra det ibland, men av praktiska skäl blir det kanske en gång på tio. Hjälper vi vår son bäst genom att låta pappa hjälpa honom oftare eller tvärt om? Kan det bli ett trauma för honom?
Nu väntar vi ett barn till, så det är viktigt att pappa kan göra en del.
Tacksam för svar!

Svar från Familjelivs barnpsykolog:
Detta är en vanlig reaktion. Däremot tror jag på intet sätt att det är något trauma för honom att pappa lägger honom ibland. Alldeles särskilt som det går bra när du är borta.
Jag tror att det bästa är att inte göra för stor affär av detta. Om ni vill att han ska bli van vid att pappa lägger honom oftare så kanske du kan passa på att ta en promenad eller vara borta en liten stund just när pappa ska lägga honom. Gör det så enkelt för er alla som möjligt. Ni kan ju också pröva att lägga honom tillsammans.
När det nya barnet kommer kanske pappa så småningom ska vara föräldraledig och då kommer han ganska snart att föredra pappa i stället.
Att ni som föräldrar bestämmer vem som ska lägga honom och när han ska läggas ger honom trygghet på sikt.
Hälsning
Margit Ekenbark, barnpsykolog på Familjeliv.se