Fri uppfostran eller tydliga regler?

När du blir förälder är du ofta helt på det klara med hur du ska uppfostra ditt barn och vilka av dina föräldrars misstag som du inte ska upprepa. Du och din partner har pratat om barnuppfostran redan innan barnet föds, men ofta är det inte förrän ni befinner er i skarpt läge som ni upptäcker att ni har olika uppfattningar. Men det är främst när två föräldrars ideal befinner sig på två ändar av skala, till exempel när föräldern som förespråkar fri uppfostran ska komma överens med föräldern som vill ha tydliga regler, som utdragna konflikter kan uppstå.

– Jag och min man har haft konflikter när det gäller barnuppfostran. Han hade en auktoritär uppfostran, medan jag uppfostrades ganska fritt. Våra respektive upplevelser har gjort att vi har haft olika tankar och förhållningssätt sedan vi blev föräldrar. Ofta har vi bråkat om ämnen som rör måltider, sömn och lydnad, berättar en mamma på Familjeliv.se.

Margit Ekenbark är Familjelivs barnpsykolog och säger att man kan utgå från att två föräldrar alltid har olika åsikter om barnuppfostran: ibland är skillnader små, ibland stora.
– När man får barn tar man medvetet till sig av det goda i den egna uppfostran och förkastar det man själv tycker var dåligt. Man uppfostrar alltså sitt barn efter sin egen uppfostran och moral, som aldrig är exakt samma för två föräldrar, säger Margit Ekenbark.

Det är alltså både förståeligt och naturligt att konflikter uppstår när två föräldrar ska enas om en gemensam taktik. Då gäller det att sätta sig ner och prata. Målet bör vara att enas om basregler som båda kan acceptera och som inte ska tummas på. För att nå fram till varandra är det viktigt att prata utifrån sitt eget perspektiv, snarare än att anklaga den andra för att tänka fel.
- Lyssna på varandra och dela med er av vad som var bra och dåligt med den egna uppväxten, tipsar Margit Ekenbark.

Det kan också vara bra att tillsammans prata med andra föräldrar, så att båda parter kan få med- och mothåll. Man kan på så sätt neutralisera frågan om vad som är rätt och fel och i stället fråga hur andra brukar lösa olika situationer. Det här kan ske i bekantskapskretsen eller i mer ordnade föräldragrupper, förklarar Margit Ekenbark.

Har ni ändå svårt att enas, så kom ihåg att tänka på vad som passar bäst för ert barn. Alla barn är olika och har olika behov. En del behöver tydligare regler, en del mer frihet. Därför måste föräldrar också anpassa sig efter barnet och kan inte göra på sitt sätt i alla lägen. Eftersom alla föräldrar vill sitt barns bästa och det är ett gemensamt mål, så kan du och din partner ha det i åtanke när ni väljer uppfostringsmetoder.
– Trots att vi fortfarande tänker olika har vi har lärt oss mycket av varandra och accepterat den andras sätt att agera, berättar en mamma på Familjeliv.se.
Han har accepterat att samsova med barnen när de är små, något som var helt emot hans principer i början, och gått på min linje att vägra köra gråtmetoder. Jag har å andra sidan lärt mig att det inte är farligt att bli arg på sitt barn och att man som förälder inte ska vara rädd för att sätta gränser. Vi lär oss av varandra och utvecklas som föräldrar hela tiden. Jag tycker att det kan vara nyttigt för barn att uppleva att deras föräldrar inte alltid har en enad front och tycker samma i alla frågor.

Margit Ekenbark håller med, för det är inte nödvändigt att båda föräldrar ska tycka och göra helt lika för att barnen ska må bra.
– Vuxna både ska vara och är olika och det klarar barn alldeles utmärkt att hantera. Det är en del i deras sociala utveckling att lära sig att hantera och möta olika personligheter, säger hon.

Det är när föräldrar har helt olika förhållningssätt och inte lyckas enas alls som det blir förvirrande för barnen. Då blir risken att barnen vänder sig till den förälder som har en mer fri syn på uppfostran, för att få sin vilja igenom, vilket kan leda till utspel mellan föräldrarna och det kan tära på parrelationen.
– Sambon och jag har helt olika syn på barnuppfostran. Han tror på fri uppfostran, medan jag tror på att vara konsekvent, ha regler och tycker att barnen ska hjälpa till. Jag är rätt säker på att lillan kommer att gå till pappa när hon blir äldre och mamma säger nej, berättar en medlem på Familjeliv.se.

Att försöka skapa en lagom medelväg är ett bra mål i familjer där föräldrarna har vitt skilda syner på barnuppfostran.
– Barn behöver struktur för det ger trygghet. Men alltför mycket regler och struktur kan också ge onödiga konflikter och kamper med barnen eller mellan föräldrarna och det skapar otrygghet. Barn behöver även frihet och självbestämmande för att utvecklas till kreativa vuxna. Men för mycket frihet och "låt gå”-mentalitet" gör i stället barn osäkra och leder till att de hela tiden måste testa gränser, förklara Margit Ekenbark.

Barnuppfostran är ett känsloladdat ämne där ingen vill misslyckas. Ändå har du säkert upplevt – liksom alla föräldrar – att du i en pressad situation upprepade något av dina egna föräldrars mindre charmiga uppfostringsmetoder, tvärt emot vad du hade lovat dig själv.
– Hur klokt vi än tänker så kommer vi i känslomässigt svåra situationer att lätt falla tillbaka på hur våra föräldrar gjorde med oss. Det är naturligt och oftast inte särskilt svårt för barnen att hantera, säger Margit Ekenbark.

Så lugn. Även om du får dåligt samvete och ångrar dig, så är det okej – och framför allt mänskligt – att inte alltid vara på topp. Ingen tar skada av det! För varje misstag som du eller din partner tycker att ni gör så lär ni er att bli en ännu bättre förälder än vad ni redan är idag. För både du och din partner har ert barns bästa i åtanke och då är ni bäst på att vara förälder till just ert barn.