Jag vill verkligen inte skaffa barn

     Jag och min sambo har varit ihop i 1 år, hon är 25 år och jag är 27, och hennes största önskan är att skaffa barn och det är nu på en gång. Jag tvekar eftersom jag har tänkt att börja studera till hösten på en treåring linje och jag känner att jag helst hade velat ha barn efter utbildningen är klar.

Hon kan inte vänta
     Problemet från hennes sida är att hon inte kan vänta tills det att jag har pluggat klart, utan hon är redo nu. Jag känner mig rädd för att inte kunna klara av studierna samtidigt som jag har ett nyfött barn hemma och är samtidigt rädd för ansvaret av att vara förälder. Jag vill jättegärna ha barn och helst med min sambo, men jag känner mig inte riktigt redo än. Hennes största dröm i livet är barn och det är inte förhandlingsbart och går inte att skjuta upp från hennes sida.

Hon har gett ultimatum
     Hon har gett mig ett ultimatum: antingen barn eller så måste hon lämna mig vilket är det sista jag vill. Vad ska jag ta mig till? Hur kan man klara av pluggandet med ett nyfött barn , går det ihop?

Ni har tid på er
     Det går säkert bra att plugga och ha barn, många andra har också gjort det. Jag blir dock lite fundersam på att hon ställt ultimatum på det sättet. Det är viktigt att båda vill ha barn och det känns inte så bra att bli pressad till det. Ni är ju båda fortfarande unga och har tid på er.

     Om hon lämnar dig kan hon väl inte tänka sig att hon skall bli gravid direkt med någon annan? Det tar ju tid att träffa någon man tycker om och man brukar ju inte skaffa barn förrän relationen är mer stabil. Jag tycker att du skall ta upp med henne hur viktig just du är för henne. Du skall ju inte känna dig som någon som i huvudsak bidrar till ett barn, utan är älskad för den du är.