Carina: Visst fäster jag mig vid familjehems barnen

– Jag trodde aldrig att jag skulle börja rida igen, det är 36 år sedan sist. Men genom flickorna har jag tagit upp ridandet och nyligen köpte vi faktiskt en egen ponny som vi kan rida alla tre. Jättekul! säger Carina Byberg när vi pratas vid.

Carina har idag en riktig stor familj tillsammans med sambon Tony. De har två barn var sedan tidigare äktenskap som idag är mellan 21 och 30. Tillsammans har de inga biologiska gemensamma barn men genom åren har de haft nio barn placerade hos sig. Just nu har de två flickor. En som snart fyller 13. Hon har bott hos familjen i tre och ett halvt år. En flicka som är sjutton, som bott där i drygt två år.
– Att vara familjehem är jätteroligt, annars hade vi inte fortsatt. Samtidigt känns det härligt att kunna göra en insats.

Carina och Tony är gamla klasskamrater från grundskolan, men det tog många år innan det fann kärleken till varandra. När de träffades igen 1996 var de nyskilda och hade två pojkar var. Tidigt bestämde paret att de inte skulle satsa på några gemensamma barn. De satsade istället på att bygga ihop sin nya familj.
– Att tänka i mina barn och dina barn kan vara en svår ekvation om man vill ha en fungerande familj. Men jag tror att vanan från varannanvecka och bonusbarn har hjälp oss mycket när vi sökte för att få bli familjehem. Barnen som bor hos är en del av vår familj och inte annorlunda än våra biologiska barn, säger Carina.

När de två äldsta pojkarna var utflugna och det började bli lite tomt hemma såg Carina en tidningsannons där kommunen sökte familjehem.
– Det kom så passande. Vi sökte och gick vidare.

Carina och Tony fick genomgå flera tester och intervjuer. Utdrag ur polisregister och från kronofogden plockades fram. Den grundliga genomgången av Tony och Carinas personligheter och samliv kändes bara naturligt berättar Carina.

En av de vanligaste frågorna som Carina får när det gäller deras val att bli familjehem är hur deras biologiska barn reagerade. Men det var ingen som tyckte att det var speciellt konstigt. Deras val att bli familjehem har snarare involverat många. Carinas pappa har även han varit mycket involverad och engagerad i barnen. Även Carinas arbetskollegor har varit nyfikna. Där har det aldrig varit någon som rynkat på näsan eller ställt sig negativ till deras val utan alla har varit engagerade och frågat hur det går, berättar Carina.

En annan fråga som de också fått många gånger är om de varit rädda att bli för personligt och känslomässigt engagerade så att det är svårt att lämna ifrån sig ett barn.
– Visst kan det vara tufft, men barn ska bo hos sina föräldrar om det är möjligt. Man får räkna med att man fäster sig lite extra vid vissa barn. Det var något som vi pratade om redan på utbildningen när vi ville bli familjehem. Men vi har idag sporadisk kontakt med sju av de nio barn som bott hos oss. Det är jättekul. Och när man vet att det går bra för dem, känns det skönt. Det kanske hade gjort mer ont om man fick veta att det inte gjorde det, säger hon och fortsätter:
– Facebook är fantastiskt i sådana här sammanhang. Det underlättar ju en enklare och snabbare kontakt med barnen. Sen kan jag tänka mig att det är svårare att släppa taget om ett barn känslomässigt om barnen är yngre. De barn som bott hos oss har varit äldre. Den yngsta var sex, sju år när han kom till oss.

Carina berättar att det inte varit något aktivt val för dem att bara ha äldre familjehemsbarn. Men att det många gånger känns mer naturligt nu när det själva har passerat 50-sträcket.
– Vi är en familj även om inte alla barn är mina biologiska och då är det ju mer realistiskt och naturligt med barn som är 13 och sjutton. När vi gör något hela familjen är det ju inte alltid nödvändigt att tala om att tjejerna inte är våra barn. Ja, det skulle vara när vi ska förklara varför alla har olika efternamn, säger Carina och skrattar.

Tre snabba frågor om Familjehem
- till Agneta Blocksjö Attar vid Familjehem Göteborgs Stad

Vad är familjehem?
- Familjehem är det som vi förr ofta kallade fosterhem. Barn som av en eller annan anledning inte kan bo med sina biologiska föräldrar kan bli placerade i familjehem av kommunens socialtjänst. Målet är att ge barnen en trygg vardag. Barnet kan bo i familjehemmet en kortare period eller en hel uppväxt.

Vem får bli familjehem?
- Det behövs olika typer av familjer för att möta upp olika behov hos barnen. Man kan bo i lägenhet i staden eller i hus på landet och vara en liten eller stor familj. Det går inte att sätta en mall på hur en familj som är lämpad som familjehem bör vara men givetvis måste man ha tid och engagemang för en extra familjemedlem. Det är sedan vår uppgift att utifrån varje barns behov hitta en lämplig familj som kan svara upp mot behovet. Varje familj utreds noga och får gå en utbildning. Det är en ganska lång process att ta sig igenom, men det är bra att få tid att tänka efter för det är ett stort och viktigt åtagande man gör när man tar hand om ett barn.

Om man vill bli familjehem, hur gör man då?
- Kontakta din kommun så kan de hjälpa dig vidare. Det kan variera från kommun till kommun hur man hanterar önskemål om att bli familjehem. I Göteborg tar vi gärna emot familjer som bor inom 15 mil från Göteborg. På vår hemsida www.goteborg.se/familjehemgoteborg kan man läsa mer om hur det går till att bli familjehem.