Från matvägrare till matvrak
- Våra barn vill inte äta. Vi har gjort allt, tro oss, men inget funkar. Överallt blir vi ifrågasatta, från folk på stan, familj, släkt, vänner och, framför allt, av sjukvården.
Så skriver Carro i Familjelivs populära forum. Och det finns många föräldrar i samma sits.
- Min dotter är snart 9 månader och har alltid varit kinkig på maten och svår att få i mat överhuvudtaget. Man har alltid fått truga fast BVC säger att man inte ska. Har jag inte gjort det hade hon nog dött av svält nu....skriver Lilla snorkfröken i en diskussionstråd.
Logoped Ingalill Ek jobbar på Folke Bernadotte regionhabilitering i Uppsala. Där finns teamet "Matlaget" till vilket barn med ätproblem remitteras från hela landet. Barnen och ungdomarna kan, på grund av exempelvis cerebral pares, ha motoriska svårigheter att äta eller de vill inte äta eller äter för lite trots välfungerande munmotorik. I teamet ingår även arbetsterapeut, barnneurolog, dietist, psykolog, sjukgymnast, specialpedagog och sjuksköterska/vårdpersonal.
Sedan ett tiotal år tillbaka har allt fler barn med ätovilja remitterats. Ingalill Ek menar att det stora problemet för dessa barn är att de ofta är väldigt känsliga för matens konsistens, en känslighet som många har visat redan när de var nyfödda.
Så får du din matvägrare att äta
Expertens bästa tips:
I boken "Varsågod – Handbok för föräldrar till barn med ätproblem", som Ingalill Ek skrivit tillsammans med logoped Elisabeth Uhlén-Nordin, finns tips om hur du kan agera för att locka barnet att vilja äta:
* Ha ett uppmuntrande tilltal till barnet.
* Prata konkret om det som händer.
* Fokusera på måltiden. Barnet ska veta att det handlar om mat och måltid, hinna med att se och vara förberedd på allt som händer.
* Se maten som ett erbjudande men utan krav på prestation.
* Erbjud barnet konsistenser som det vågar stoppa i munnen och svälja. Det ska aldrig behöva kämpa med en konsistens.
* Måltiden behöver vara lugn för både barnet och den vuxne.
* Använd gärna små skålar och glas för maten, då ser barnet att mängden minskar även om barnet bara tar några tuggor eller klunkar.
* När barnet upptäcker att det inte behöver lägga sin kraft på avvärjanden kan det vända energin till nyfikenhet på maten i stället.
Boken kan beställas via Folke Bernadotte regionhabiliterings hemsida www.akademiska.se/fbh
- Det här är barn som äter väldigt lite eller inte alls. De visar sin ätovilja genom att kvälja, spotta ut maten eller samla den i munnen. De visar på olika sätt att maten upplevs som obehaglig i munnen. Vi tänker att de är taktilt överkänsliga. Det handlar alltså inte om motorik utan om sensorik, om hur barnet upplever och tolkar sina intryck, säger Ingalill Ek.
- Detta leder ofta till att barnen blir oroliga inför måltiderna, de värjer sig eller har olika avledande manövrer för att inte behöva äta. Vi vill få dem att komma förbi sin rädsla. Det får inte ske något oförutsett vid måltidstillfället och barnen ska inte luras att äta mat. Vi ska i stället tillsammans med barnen göra dem mer intresserade av att äta.
För att komma till Folke Bernadotte regionhabilitering krävs en specialvårdsremiss. Utrednings- och behandlingsperioden är oftast två veckor. Föräldrarna följer sitt barn i alla aktiviteter. Under 2-3 måltider per dag vägleds föräldrarna i att uppmuntra och motivera sitt barn till ökat ätintresse utifrån de smakpreferenser barnet har. Ibland är vatten det enda barnet vill ha, då börjar man där.
- Dryck känns inte lika mycket som mat i munnen, barnen sväljer ju sin egen saliv, vätska är de vana vid, säger Ingalill Ek. Barnet kanske tycker om nyponsoppa eller filmjölk, då får barnet lite i en skål; man pratar om det och uppmuntrar. När det fungerar kan man kanske gå vidare med att locka barnet att slicka på chips eller pepparkaka.
- Det viktigaste för oss är att det är ett bra omhändertagande av barnen, att vi respekterar dem och tar det från deras nivå. Arbetet sker hela tiden på deras villkor. Om de inte vill äta så avslutar vi direkt, vi börjar med ”Varsågod” och äter så länge barnet är intresserat, vi trugar aldrig. Sedan säger vi ”tack för maten”, säger Ingalill Ek.
Känner du igen dig? Diskutera med andra föräldrar i Familjelivs forum.
FORUM Kost & Matvanor
Vägrar äta, vad göra?
Vägrar välling och gröt, hjälp