Puberteten på ingång

Pubertet är den process som infinner sig när en kropp utvecklar sig till att bli könsmogen, och för att kunna fortplanta sig. Ja, du läste rätt. Ditt barn är i färd med att bli vuxen! Och du kan förbereda dig på att bli mormor eller farmor! Förhoppningsvis inte på ytterligare 10-15 år, men möjligheten finns! Det sker stora förändringar med barnen i puberteten, både fysiskt och psykiskt. Kroppen är inte längre densamma och känslorna svänger.

När kommer puberteten börja för mitt barn?

För flickor börjar puberteten ofta i 10-11 års åldern, och för pojkar i 12-13 års åldern. Här är det stora individuella variationer. Tillväxten mot fysisk mogenhet jämnar ut sig efter 17-18 års åldern hos båda könen.

Menstruationen hos flickor börjar i genomsnitt i 12-13 års åldern. En del får det så tidigt som i 9 års åldern, andra först vid 17 års ålder. Arv spelar en central roll. T.ex. kommer en flicka om hennes mamma fick mens sent, också få mens sent i många fall. På samma sätt kommer en pojkes utveckling troligen att likna sin pappas.

Ungdomens hälsotillstånd har också ett klart sammanhang i förhållande till sen eller tidig utveckling. Dålig näring och sjukdom i barnåren kommer att försena början av puberteten. Ett barn som är mindre och smalare än genomsnittet utvecklas senare. Barn som utvecklas tidigt eller sent kan bli retat för det. Det är viktigt att förklara för barnen att det alltid kommer att finnas skillnader, men de flesta är övergående.

Fysiska förändringar hos flickor

De flesta flickor når sexuell mognad i 16 års åldern. Då har brösten utvecklas sig och bäckenet har blivit bredare. De har hår under armarna och könsbehåring. Fett är fördelat så att det skapar dom typiskt kvinnliga formerna: rundare mage, lår och rumpa. Hypofysen, en körtel i hjärnan, producerar hormoner som gör att äggstockarna, äggledarna och livmodern växer. Livmodern, äggledarna och äggstockarna blir mogna innan mensen börjar. Ungdom i puberteten svettas lättare och huden blir fetare, något som ofta orsakar fler finnar.

Fysiska förändringar hos pojkar

Röstförändringen är ofta första tecknet på pubertet hos pojkarna, samtidigt som dom växer snabbt. Struphuvudet växer och blir synligt på framsidan av halsen, detta kallas adamsäpplet. Stämbanden ligger i struphuvudet, och när det växer blir det längre, och rösten blir djupare. Fjun i ansiktet blir gradvis ersatt av skäggväxt under tonåren, och pojkarna börjar också få hårväxt på andra delar av kroppen och könshår. Könsorganen växer, testiklar och penis blir större. Testiklarna producerar testosteron, manligt könshormon, och när det har nått en viss nivå kommer sädesceller börja läcka ut i urinen och pojkarna kommer också få nattlig sädesuttömning. Detta sker vid 13 års ålder för en del, hos andra börjar det när dom är 16-17 år.

Muskelmassan och inre organ ökar i storlek, och på samma sätt som hos flickorna, svettas pojkarna mer och huden blir fetare, något som ofta orsakar fler finnar.

Psykiska förändringar

Under dessa utvecklingsår sker det fysiska, mentala och känslomässiga förändringar som kan göra ungdomstiden till en svår tid. En del av problemen är psykiska och andra är fysiska. I många fall kan fysiska problem få psykiska effekter och vice versa. Tex. kan en ungdom med acne, ett vanligt fysiskt problem, reagera känslomässigt på hudproblemet. En tidigt utvecklad flicka kan bli blyg och tillbakadragen pga. brösten, en pojke i målbrottet kan känna obehag inför att tala inför klassen.

Att puberteten medför humörsvängningar är ett känt fenomen. Dörrar som smäller och utrop som ”Jag hatar dig, mamma!”, ”Du är ett pucko, pappa!” är snarare normalt än undantag. Förbered dig på tuffa förhandlingar om fickpengar, kläder och utetider. Det är på tiden att överlåta lite och lite mer ansvar till ungdomen som ett svar på den självständighetsutveckling som sker, men samtidigt hålla igen på en del viktiga gränser och principer. Enkelt? Långt ifrån! Denna tid är ofta en belastning på förhållandet mellan familjemedlemmarna. Därför är det viktigt att du försöker upprätthålla kommunikationen med dina barn under denna period.

Sexuell utveckling

Förmågan att bli sexuellt upphetsad är medfödd. I 11-12 års åldern har de flesta barn för länge sedan kommit på hur man onanerar. En del barn och unga upplever dessvärre skuld och skam i samband med onani. Vuxna tycker ofta detta är ett svårt ämne att prata med barnen om, och på så sätt gör vi det inte lätt för barnet – är det jag håller på med rätt eller fel? Ofta kan det vara enklare att prata med barnet om detta i den tidiga fasen av puberteten. 10 och 11-åringar har ofta ett öppet sinne när det gäller sexualitet, och är mindre blyga än tonåringar.

I boken ”Barnets utveckling 8-12 år”, skriver Stein Erik Ulvund:

”Bli inte bekymrad om du upptäcker att ditt barn är med på sexorgier med andra barn. Det är helt normalt, men precis som vuxna gillar dom inte att bli överraskade när de håller på med sex. Be om ursäkt för att du stör, dra dig tillbaks och ta det lugnt. Om du ingriper för att stoppa barnets sexualitet, kan det i värsta fall medföra allvarliga problem med sexualiteten senare i livet.”

Detta kan du som förälder göra:

• Se till att ha en bra kosthållning för en pubertetskropp som växer kraftigt.

• Ta finnar på allvar! Finnar är ingen boost på självförtroendet. Om ditt barn har mycket acne, hitta ett acnemedel som fungerar. Rådfråga läkare vid behov.

• Följ upp informations- och förhållningsarbetet som görs på barnets skola angående berusningsmedel och alkohol, även hemma. (Fimpa röken!)

• Förbered barnet på menstruation/sädesuttömning. Förklara varför detta inträffar. Prata generellt om vilka förändringar som sker i kroppen vid puberteten.

• Prata om sexualitet, men tvinga inte barnet om det inte vill. Normalisera onani.

• Du har för länge sedan förklarat för barnet hur bebisar blir till. Nu är det dags för repetition! När ungdomen är könsmogen behöver dom information om könssjukdomar och prevention.

• Psykiska problem uppstår ofta i tonåren. Var uppmärksam på depression och tillbakadragande. Sök råd hos läkare vid en tidig tidpunkt om du är bekymrad för ditt barns psykiska hälsa.