Föräldraledighet - himmel eller helvete?
När du blir förälder för första gången förväntas du ge upp allt skriver Sofie i Veckans krönika här på minbebis. Hur känner du inför/under din föräldraledighet? Tyck till!
Veckans krönika skriven av MammaPappaBarn
Jag har funderat lite kring föräldraledigheten och hur alla har så olika uppfattningar om den. När man blir förälder förväntas man ge upp allt man är och helt och hållet ägna sig åt sitt/sina barn. Allt ska handla om barnen och de kommer i första rummet. Jag tycker de ska komma i första rummet, absolut, men samtidigt måste jag kunna klämma in mig själv där också. Även om det blir fullsmockat och svettigt så måste jag också få plats. Eller?
Den omtalade "egentiden"
Det känns faktiskt egoistiskt att tänka på vad jag vill när jag precis fått en liten bebis att ta hand om. Tanken med föräldraledighet är ju att man ska ägna sig åt sitt/sina barn. Varför ses det som själviskt när man vill tänka på sig själv en stund? Många blir hackade på när de bestämmer sig för att lämna sin lilla bebis med barnvakt för att kunna komma ut med tjejkompisarna och roa sig. Kanske är det detta som behövs för att man ska kunna vara en bättre mamma? Kanske behöver vissa mammor komma tillbaka till arbetslivet tidigare än förväntat, för att kunna vara bättre mammor när de väl är hemma?
"Ibland känner jag mig socialt uttorkad"
Föräldraledigheten är inte bara myspys och kärlek, det innebär ofta trötthet, tålamodsprövande och ett lättare socialt utanförskap. Alla man umgås med annars har ju sina egna liv som fortsätter som vanligt med jobb, skola och familjeliv. Inte har de tid med en översocial, pratsjuk föräldraledig morsa som faktiskt hade kunnat stanna hela dagen för att det är så trevligt!
För mig innebär föräldraledigheten inte bara värdefull tid med mina barn utan även en tid då jag känner mig utanför. Jag har inget jobb att gå till, jag träffar knappt några människor och ibland känner jag mig socialt uttorkad.
"Himmel och helvete"
Tacka vet jag bloggen! Även om jag sitter själv framför datorn så känns det socialt att se vad andra har skrivit och det värmer att det finns människor som faktiskt läser och intresserar sig för det jag gör. För mig innebär föräldraledigheten både himmel och helvete.
Sofies blogg på minbebis: mammapappabarn
