Joanne valde att bli ensamstående mamma

Papporna ville inte ha barn

Joanne hann fylla 24 år innan lilla Tiili kom till världen den 9:e juni i år. Under hela graviditeten har Joanne inte vetat vem som är pappan till barnet. Det har funnits två olika män som båda två inte velat att Joanne skulle genomföra graviditeten, den som heller inte var planerad från Joannes sida. Joanne som är emot abort såg inte det som ett alternativ.

– Jag har själv valt att vara ensam då jag är emot abort, inte när det gäller andra, men när det gäller mig och min kropp och ett möjligt liv i den. Min första reaktion på graviditeten var att jag trodde bm på ungdomsmottagningen skämtade. Sedan satt jag chockat tyst i en timme medans hon pratade. När jag kom hem igen så hittade jag en lapp i väskan om återbesök två dagar senare.

Joanne bor i en tvåa med sin dotter i den lilla staden Lysekil på Västkusten, nu är hon mammaledig och efter mammaledigheten har hon inget jobb att gå tillbaka till. - Min ekonomi är ju inte på topp, men det fungerar och varken jag eller Tiili saknar något. Tiili har till och med riktigt fina saker, både nytt och begagnat som exempelvis barnvagn, den ärvde vi efter min syster och den ser helt ny ut.

Trivs med att vara ensamstående mamma

Joanne är van att ta hand om sig själv och tycker att det går över förväntat att vara ensamstående mamma till Tiili.

– Jag har ju inget att jämföra med, så för mig känns det som för vem som helst gissar jag. Jag är van vid att ta hand om mig själv och mitt, och jag tycker det går över förväntat än så länge.

Sedan har jag ju valt de själv, har en lugn bebis oftast och vädret är fint, så jag gnäller inte. Enda gångerna jag saknat en kille är när jag inte haft någon som klappat mig på magen under graviditeten, annars har jag inte saknat någon en sekund.

Tiilis framtida relation till pappan är osäker

Under graviditeten har Joanne inte vetat vem pappan till barnet i magen varit men nu har hon fått testsvaret och känner sig kluven om hon vill ha kontakt med pappan eller inte.

– Killens beteende under graviditeten var inte det bästa, trots att han själv gjorde ett aktivt val att strunta i kondomen när han visste att jag inte åt piller och var emot abort så fick jag mycket skit när jag berättade att jag var gravid och att jag skulle behålla bebisen. Än har jag inte hört av honom och vet inte om han fått svaret ännu heller.

Samtidigt som jag inte vill att han ska höra av sig för att jag klarar mig bra utan honom så hoppas jag för Tiilis skull att han hör av sig och vill vara pappa, en bra pappa dessutom. Jag är livrädd för att han ska få för sig att han kan komma och gå i hennes liv som han behagar. Det är ju dock en senare huvudvärk och onödig att ta nu.

Känslorna är som sagt rätt kluvna. Hör han av sig så kommer jag dock oavsett mina känslor göra allt jag kan för att de ska ha en bra och fin kontakt.

Det är viktigt för mig att jag gör det för henne.

Har aldrig varit så rädd om sig själv som nu

– Min mor haft henne korta snabbisar när jag åkt och handlat, men jag är ju livrädd att det ska hända något när jag är borta, antingen med Tiili eller med mig själv.

Jag har aldrig varit så rädd om mig själv som jag är nu!