Förslaget: Gratis fritidshem till alla barn
Låt alla barn i åldern 6-9 år få plats på fritidshem, utan avgift, föreslår en utredning som lämnats till skolminister Lotta Edholm (L). – Om man genomför den här reformen blir fritidshemmen tillgängliga för de barn som kanske har störst behov av verksamheten, säger utredaren Kerstin Andersson.
Mer än en halv miljon barn i framför allt lågstadieåldern, men även i mellanstadieåldern, tillbringar delar av skoldagen och loven på fritidshem. Men alla barn har inte självklar rätt till fritidshem – i de flesta kommuner är rätten villkorad med att föräldrarna arbetar eller studerar. Därför varierar också deltagandet och är betydligt lägre i områden där arbetslösheten är högre och familjernas ekonomi svagare.
Mot den bakgrunden tillsatte den förra regeringen en utredning om utökad rätt till fritids och betänkandet lämnades över till nuvarande skolminister Lotta Edholm på måndagen.
Som förskolan
Utredaren Kerstin Anderssons förslag är alltså att alla barn i åldern 6–9 år ska ges möjlighet att gå på fritids utan kostnad, på liknande sätt som 3–5-åringar har rätt till avgiftsfri förskola. Med allmänt fritids skulle även barn till arbetslösa, föräldralediga och långtidssjukskrivna omfattas.
– Den största vinsten är att man tillgängliggör fritidshemmet för alla barn. I dag är deltagandet allra högst i områden med väldigt goda förutsättningar medan det är lägre i glesbygden och i områden med socioekonomiska utmaningar, säger Kerstin Andersson.
Allmänt fritids för 6–9-åringar skulle innebära att verksamheten växer med cirka 10 200 elever (från 408 100 till 418 300), bedömer utredningen. Utökningen skulle kosta staten drygt en halv miljard kronor per år och utredningen föreslår att pengarna tas från likvärdighetsbidraget, vars syfte är att utjämna skillnader mellan skolor.
Olika kompetenser
Utökningen kräver också mer personal på fritidshemmen, i ett läge där det redan råder personalbrist. Bristen har varit så påtaglig att en tidigare utredning, från 2020, avrådde från att utöka fritidshemmen. Men Kerstin Andersson landar i en annan slutsats: Lyft fram andra kompetenta yrkesgrupper än lärare.
– Skollagen säger att behörig lärare ansvarar för undervisningen, men att annan personal får medverka. Det tolkas ibland som att annan personal "får finnas, men helst inte". Vi föreslår att man ger ett erkännande till så kallad annan personal och att de bör få en tydlig roll i arbetet, säger hon och syftar på bland andra gymnasieutbildade från barn- och fritidsprogrammet, fritidsledare och socialpedagoger.
– Personer med utbildning för arbete med barn kan bidra med många olika kompetenser. Nu tenderar det att bli en osäker arbetssituation för många som jobbar några månader medan arbetsgivaren söker behöriga lärare, säger Kerstin Andersson.
