Barnpsykologen: Så pratar du med ditt barn om kriget i Ukraina

Har ditt barn kommit hem med tankar och känslor om det som sker i Europa som du inte riktigt vet hur du ska hantera? Familjeliv har ställt frågor till Göran Andersson, leg. psykolog med lång erfarenhet inom bland annat oro och ångest hos barn och unga, för att ta reda på hur man som vuxen eller förälder pratar med barn om krig på bästa möjliga sätt.

Hur ska man prata med barn om kriget i Ukraina? Leg. psykologen Göran Andersson ger sina bästa svar.

– Prata gärna lite extra med dina ungdomar och barn om vad de ser på nätet och lyssna på deras tankar och funderingar.

Så löd en del av statsminister Magdalena Anderssons tal under en presskonferens under torsdagen.

Men hur pratar man med sitt barn om krig på bästa sätt? Familjeliv har pratat med Göran Andersson, leg. psykolog med lång erfarenhet av stress-, oro- och ångestshantering hos barn och unga, för att ta reda på hur man som vuxen ska gå tillväga när man pratar om kriget i Ukraina med sitt barn. Hur gör man för att inte föra över sin egen oro och hur ska man som vuxen hantera när ens barn matas av ett flöde av otäcka bilder och filmer på sociala medier?

Hur pratar jag med barn om kriget i Ukraina på bästa sätt?

– När man frågat barn vad de oroar sig för i livet har krig även tidigare hamnat högt upp på listan. Under rådande läge i Ukraina är det därför inte konstigt att rädsla för krig ökat hos många barn. Barn är receptiva och snappar upp information om kriget från olika håll och kan sedan riskera att bli ensamma med sina tankar och känslor, säger Göran Andersson.

Han beskriver att tecken på att ett barn känner oro är att de ställer många frågor om krig, men att det också kan visa sig på ett mer subtilt sätt. Då kan barnet till exempel vara tystare än vanligt, ha svårare att somna på kvällen, uttrycka att de har ont i magen eller vara mer lättretliga. Därför är det viktigt att föräldrar och andra vuxna är närvarande och visar att man finns där för barnen.

– Vi bör vara redo att avsätta tid där vi visar att vi gärna lyssnar, berättar och svarar på deras frågor. Att prata om det som skrämmer är ofta hjälpsamt då det minskar oron. En vanlig tidpunkt när barns oro och tankar om kriget ökar är på kvällen innan de ska somna, säger Andersson och tillägger:

– Försök bete dig lugnt när du pratar eftersom det har en lugnande effekt på barnet. Ta barnets oro på allvar. Försök svara på frågor så gott du kan, det är helt okej att inte ha alla svar.

Viktigt att inge hopp och åldersanpassa samtalet

En strategi som psykologen förespråkar är att inge hopp. Att ljuga för att försöka dölja sanningen är däremot ingen bra idé:

– Viktigt är att inge hopp, man kan till exempel säga att det är många duktiga människor i hela världen som nu samtidigt jobbar för att kriget ska upphöra. Jag tror man i största utsträckning bör undvika att ljuga eller försöka dölja sanningen för att skydda barnet. Risken är att barnet synar oss vilket kan skapa mer oro. Som sagt är barn lyhörda och tar in information i flera sammanhang. Däremot behöver vi åldersanpassa samtalet, mindre barn behöver inte veta alla detaljer.

– Vi bör också tänka på att inte tvinga på barnet att prata. Barn är bra på att vara i nuet, till exempel via leken eller andra aktiviteter vilket också är en bra hanteringsstrategi.

Hur hanterar jag min egen oro inför det som händer i världen?

– Det är även för vuxna helt normalt att vara rädd och oroa sig i nuvarande situation. Vi matas dagligen med information som går att tolka som hotfull. Framtiden kan te sig skrämmande och oviss. Kommer vi kunna leva som förut, blir det krig hos oss, hur ska det bli för barnen eller liknande. Det är lätt att vi fastnar i grubblerier som upptar tid och fokus. Även om vi är vuxna fungerar vi i mångt och mycket på samma sätt som barnen. Därför är det också för oss hjälpsamt att tala med någon om vår oro och det som händer. Gärna med en annan vuxen, kanske en partner eller vän som vi har förtroende för.

Enligt Göran Andersson är det helt normalt att vilja söka information när hotfulla krissituationer uppstår. Hans råd är att man bör tänka på att “balansera upp” sin konsumtion av information med andra aktiviteter:

– För mycket information tenderar att öka stress och rädsla. Vi behöver vila från detta och genom att aktivera oss med annat som upptar vår fokus så får vi den vilan, säger Andersson och tipsar om att stänga ner tv:n, datorn och lägga undan alla mobiltelefoner.

– Försök ta dig ut, fysisk aktivitet har visat sig reducera stress och oro. Spendera tid i naturen. Gör mysiga saker, gärna med barnen så hjälper du även dem att skifta fokus från oron. Eller med en partner eller vän. Ibland kan vi behöva tid för oss själva och en paus från familjen, vilket kan minska stress.

Viktigt att ta hand om sig

Att få tillräckligt med sömn, att äta regelbundet och att ha ett balanserat förhållningssätt till alkohol är även de punkter som Andersson tar upp som viktiga saker att prioritera för att minska sårbarheten för oro och rädsla.

Hur kan man göra för att inte föra över sin egen rädsla till barnen?

– Föräldrar kan fungera som modeller för sina barn. De lär sig av våra beteenden, till exempel hur vi pratar med varandra, löser konflikter eller vad som är farligt. Det är dock svårt att dölja att man är rädd eller ledsen. Jag tror därför det är bättre att vara ärlig. Det är inget fel att vara orolig. Genom att prata om våra känslor lär vi barnen att bete sig likadant vilket är mer hjälpsamt än om de bär på sina känslor i tystnad. Däremot bör vi inte delge dem våra värsta katastroftankar, de kan vi tala om med en vuxen i stället, säger barnpsykologen och uppmanar än en gång att inge hopp istället för att agera på saker som väcker mer oro hos ditt barn:

– Jag tror att barnet blir räddare om vi agerar som om det är väldigt hotfullt och farligt. Att hela dagen sitta framför nyheterna på tv, ständigt vara inne i mobilen och läsa om kriget, eller kanske bunkra upp överdrivna förråd hemma väcker mer oro för ett barn. Om vi istället beter oss som att det kommer ordna sig, gör det vi gjort innan kriget, planerar för helgen eller semestern och gör roliga eller mysiga aktiviteter tillsammans, skickar vi signaler som lugnar barnet.

Hur ska vuxna hantera att barn matas av otäcka bilder och videor i sina flöden på sociala medier?

– För det första är det viktigt att vi föräldrar har insyn i våra barns internetanvändande. Både information i text och bild som finns på nätet kan vara skrämmande och obehaglig. Dessutom är det mycket information som inte stämmer och bilder kan vara fejkade. Vi behöver därför ha koll på deras appar och vilka sidor barnen är inne på. Vi kan behöva vara i närheten när de använder en särskild app. Ändå går det sällan att vara med hela tiden. Vi kan uppmuntra dem att berätta för oss om de kommer i kontakt med något som är obehagligt eller verkar konstigt, säger Göran Andersson och fortsätter:

– Vi behöver då avsätta tid till att försöka förklara och om det behövs lugna. Det är det ibland svårt även för oss vuxna att faktagranska information, så här behöver vi verkligen hjälpa barnen om de har sett eller läst något. Genom att göra detta tillsammans hjälper vi barnen i deras utveckling av denna viktiga färdighet.