Otrohet under småbarnsåren: Då är det värt att gå tillbaka

Läsarens sambo var otrogen – men nu vill de försöka igen. Familjerådgivaren kommer med sina tips på hur paret kan lösa sin situation.

Genrebild. Personerna på bilden har inget med texten att göra.
Genrebild. Personerna på bilden har inget med texten att göra.

Läsarfråga: "Jag är nog inte helt färdig med min sambo"

"Min sambo och jag separerade för 1½ år sedan efter en otrohet från hans sida. Jag var arg och ledsen, kände att jag aldrig skulle kunna lita på honom igen, och det blev en snabb separation. Vi hade haft det slitigt ett tag med småbarnsår, tjafs och trötthet. Våra barn är nu 7 och 5 år.

Både han och jag har prövat att dejta, men för min del har det inte känns rätt. Jag är nog helt enkelt inte färdig med min sambo. Nu har vi börjat träffas en hel del, vi äter middag tillsammans och gör saker tillsammans med barnen. De är väldigt glada över att alla är tillsammans och 7-åringen har frågat om vi inte kan bo ihop igen.

Jag trivs tillsammans med honom och nu går det lätt att prata med varandra. Det har också gått lätt att samarbeta kring barnen hela tiden. Vi gjorde inte något riktigt försök att reda upp saker, och idag tycker jag att jag kan både förstå och förlåta det som hände. Vi är ändå lite försiktiga och avvaktande, och jag är så rädd att vi inte skulle klara det om vi försöker igen. Och hur skulle det bli för våra barn om vi separerade en gång till?"

Familjerådgivaren svarar: "Steget tillbaka kan vara svårare än steget att separera"

Det låter som om det gick snabbt med separationen, något som ni kanske båda ångrar idag. Kanske kan ni lära av det och tänka att ni skall ta god tid på er med eventuella nya beslut. Ni har ju faktiskt alla möjligheter att känna er för och se om de goda känslorna håller i sig. Det är nog också bra för er att prata igenom ordentligt vad som hände i samband med otroheten och separationen – behöver ni kan ni ta hjälp av t.ex. familjerådgivningen. Vilka känslor var det som väcktes, hur är det idag och går det att försonas med att detta faktiskt hände. Det låter som om du tänkt en hel del omkring varför det gick som det gick och att du inte bara lägger ansvaret på din man utan också på hela er livssituation. Kanske kan ni tillsammans skaffa er en förståelse kring vad som hände och också se vad ni behöver göra för att inte hamna där igen.

Det är förståeligt att ni tvekar med hänsyn till barnen – de vill så gärna att alla skall vara tillsammans och tänk om ni inte kan leva upp till deras önskningar. Steget tillbaka kan ofta vara svårare än steget att separera; man vill ha garantier för att det skall gå bra och det kan ni inte få. Därför: ta er tid, känn efter hur det är att vara tillsammans. Kan ni tycka olika och reda ut konflikter, kan ni gå vidare efter det svek som en otrohet är. Naturligtvis skall ni göra trevliga saker tillsammans med barnen och gärna som par om det är möjligt, men ni skall heller inte väja för eller undvika de svåra diskussionerna.

Det går att hitta tillbaka till varandra, framförallt när man kan se flera sidor av vad som hände och när bägge parter är beredda att titta på sin del i det som hänt.

/Familjerådgivarna Västerås