Ni som fått cytotec....långt och lite äckligt...

Tycker man ska ringa företaget och be dom ringa till Läkemedelsverket som får ge gynläkarna bakläxa. Det är nog det enda sättet att få bort tabletterna på marknaden mot abort och igångsättning av förlossning.

Fungerade inte alla på mig, fick ont, men kom inget. Totalt fick jag 11 tabletter. Upptäckte MA eftersom jag vaknade upp vecka 12 med mensvärk och brunt på pappret. Den lille hade dött vecka 8. Fick läggas in och skrapas, det enda som funkade. Aldrig med Cytotec för min del. Verkningslöst.

Jag gjorde en abort för ett år sedan, och då konstaterades att fostet dött minst två veckor tidigare så abort var liksom plötsligt inget val, utan ett måste. Jag fick med mig tre cytotec hem men behövde bara ta två - och jag säger bara HERRE MIN SKAPARE vad jävla ont de gjorde!!!! Jag låg på golvet i badrummet eftersom mjuka ytor var än värre och min stackas make stod och tittade på förfärat medan min kropp i vågor gav mig plågor. Han blåste varmluft på mig led hårtorken och det fungerade avslappnande, men jag glömmer fan aldrig den smärtan. Sådan smärta har jag aldrig upplevt tidigare och jag hoppas verkligen att framtida förlossning även medför lite positiva känslor i dessa smärtor - för detta var bara sorgligt och utom denna värld smärtsamt.

Jag började också svettas som en gris; det var det första som hände. Jag svettades mer än någonsin tidigare och jag är ett stort fan av högintensiv träning!!

LovisaC

Jag låg också på badrumsgolvet för det gick inte att ligga i sängen. Jag fick duscha varmt för att få smärtlindring för de panocod jag fick hjälpte föga. Då har jag ändå fött två barn innan detta missfallet som inte ville komma av sig självt (fostret var dött på ul).
Fick stå upp i duschen ömsom ligga ner på golvet ömsom sitta på dass och i duschen kom allt ut intakt. Hela hinnan var intakt och slogs mot golvet och gick sönder då. Det kändes som att krysta ut ett barnhuvud och jag höll på och svimma. Sedan såg jag det lilla fostret liggandes i duschgolvet och jag fick plocka upp den och höll den i min hand och vråla ur min sorg. Man såg precis allt, fingrar, tår, snoppen, näsan och allt såg så fint ut. Sedan fick jag göra mig av med mitt egna efterlängtade barn (foster) själv. Sedan blödde jag som en slaktad gris efteråt.
Som tur var hade min yngsta plastad papperslakan för hon var sängvätare och jag fick använda dom för bindor räckte inte till och jag blodade ner sängen fyra gånger den natten.

Cytotec är djävulens påfund och borde inte få finnas. Läkarna spelar ett högt spel med kvinnor hälsa pga den medicinen.

Herregud. Riktigt så illa var det inte för mig, mitt foster dog ju innan vecka 5 och då är det mest en liten klump som bara upptäcks genom gulkroppssäcken. Jag blödde som en gris, men bara massa oidentifierbara klumpar tack och lov. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att föda ut ett litet foster och sedan göra sig av med det.

Det var jävligt skönt att jag fick vara hemma (tidigare minst ett missfall om än ännu tidigare) samtidigt som det är vansinne att du fick vara det.

En god vän, som också gjort en abort innan hon skaffade sin son för två år sedan, berättade att abort är tusen gånger värre än en förlossning av många anledningar. Jag är glad att jag anförtrodde mig åt henne för idag försöker jag och maken - tack vare hennes ord. Hade hon inte sagt det så hade jag aldrig utsatt mig för det igen. Ägglossning+3 idag, jag hoppas och ber för att om det nu tog sig - så slipper jag någonsin ta cytotec igen.

Men, jag har haft tre missfall (bara ett som inte var extremt tidigt) och kroppen borde vara redo. Jag är inte orolig eller rädd - men jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på aborten.

Jag fick aldrig göra någon efterkontroll förra året. Borde det oroa mig?! Jag har sjukt ont i vänster äggstock ibland men så har det varit sedan 2009... Förra månaden var smärtan FÖRJÄVLIG men då fick jag ytterligare ett tidigt missfall.

LovisaC

Jag har fött fem friska barn och haft fyra missfall. Två pga kopparspiral i V6 och två i v13 pga att fostret dött. Det senaste 2009 väntade jag tills det kom av sig själv för det missfallet 10 år tidigare som jag tog cytotec för att starta det hela kommer jag aldrig göra om. Det senaste 2009 som också var i v13 men som jag väntade ut kändes som mellanting mellan mensvärk och vanliga värkar. Cytotec är däremot mycket värre än att föda barn.

Tack, det lugnar mig verkligen, på riktigt, ytterligare. Innan cytotec har en förlossning aldrig skrämt mig, vi är ju menade att klara den även utan smärtlindring även om det är jobbigt. Cytotecen gjorde mig livrädd ett tag och jag svor vid att jag aldrig skulle utsätta min kropp för något liknande igen så min bebislängtan sedan 10 år tillbaka fick gömmas i garderoben. Jag började intala mig att jag inte ens ville ha barn.

Tack vare min fantastiska vän kom jag över det men det tog nästan ett halvår innan jag började längta igen. Nu har jag och maken varit tillsammans i över 1,5 år istället för 6 månader som då, och även han är redo. Vi är på försök två i ordningen och denna gång ska jag inte hoppa studsmatta som en tok (två dagar gjorde jag det för att tydligen verkligen säkerställa att ägget inte infäste.....) som jag av misstag gjorde förra månaden... Haha.

Upptäcks ett missfall sent tänker jag göra som du - kroppen klarar ju att ta hand om det själv! :)

Tack för att du delar med dig!

Hejsan,

Även jag fick ett konstaterat MA i v. 8. Jag fick inget val mellan skrapning eller Cytotec (Skrapning nämndes aldrig ens) Fick med med mig Cytotec hem. Jag hade ingen värk (lite molnande mensvärk) och blödde inte mer än en vanlig mens, men däremot så blödde jag som en lättare mens i hela 5 veckor efteråt. Gick med binda dygnet runt i fem veckor vilket bakterierna säkert gillade, varmt och mysigt. Detta ledde till inflammation i livmodern (Bakterier samt att det troligen hade funnits rester kvar, rester som de inte hade sett på efterföljande vul efter den inte så effektiva Cytotecbehandlingen). Detta ledde i sin tur till ärrbildning på ena äggledaren som jag sedan fick utomkvedshavandeskap på, åkte in akut när jag svimmade på jobbet och hade inre blödningar i buken och blev då även tvungen att operera bort ena äggledaren.

Så denna gång vid mitt nya MA i V. 8+2 (Embryo dog i V.7+3) så vägrade jag Cytotec och begärde själv skrapning, vilket jag skall göra nu på Torsdag. Ska bli skönt att verkligen få bort det döda ur kroppen och kunna gå vidare. Och att dessutom att själv slippa spola ner något man har varit så lycklig över i toaletten....

Att ta Cytotec skall vara bättre psykiskt påstår dom, att man skall ha lättare att gå vidare och känna att det är avslutat. Men när jag blödde efter Cytotec och ett klump med ett litet foster hamnade i pappret när jag torkade mig så fy......min lilla bebis....det är INTE lättare psykiskt.....fy....det vill jag aldrig mer vara med om.

Själva vetskapen om att det man har längtat så fruktansvärt mycket efter ligger dött i magen gör tillräckligt ont, att behöva se det och själv spola ner det i toaletten...det önskar jag inte ens min värsta fiende....att det skulle vara bättre psykiskt med medicinsk behandling.....nej, jag tror snarare det handlar om att det är billigare än skrapningar.     

Kram från mig