Svenskar på Irland del V

Jag börjar väl själv så det inte är helt tomt.
Här är det bra, Clara har fyllt 1 och går näääästan... lite för vinglig än men det är på gång.
Vi har nu bestämt att vi ska flytta hem..... Hurra vågar jag väl klämma ur mig.
Jag längtar hem rätt ordentligt, känner mig isolerad här och ogillar mycket i seder och barnuppfostran och sånt. Maken jobbar så långa dagar och fast jag numera känner rätt många så är det så trist att sitta och åka mil efter mil för att få träffa någon.

Hur och när viska flytta hem är inte helt bestämt, vi ska fixa en lägenhet i Stockholm först och ordna med jobb och annat. Efter jul blir det nog.

Hur går det för alla andra?

Jag är trött på att allt är så dyrt och att man jämt får betala för skräp. Idag var vi på restaurant och jag åt "seafood pasta" - det var typ en räka i och resten potatis (!!!!) hackat i små bitar. Om jag vill ha spuds beställer jag väl det och inte pasta? Och det kostade 140 spänn! Ocker.

Lilla mej: Jo, ohyggligt orolig för att inte hitta jobb!!! Det är mitt största skäl för att stanna kvar här, att i alla fall en av oss har ett bra jobb. Ingen aning om hur det ska gå i Sverige. Det som är bra är att jag har hela mammaledigheten kvar för Clara, som jag ska ta ut till att börja med. Så då får vi lite pengar, samt att hon får vara hemma tills hon är 2,5 år. Men utöver det - till att börja med får vi vara helt beroende av bidrag, bostadsbidrag, barnbidrag. Men jag måste hitta ett jobb, tex. kvälls- och helgjobb. Maken ska plugga svenska först, sedan hoppas vi att han hittar något.
Lyckligtvis har vi ju ett hus att sälja här på Irland, så helt panka blir vi inte, men helst ska vi ha pengarna till att köpa hus i Sverige.

Hur ska ni göra, Solobad, har ni jobb som väntar på er?

Lilla mej: Man kan få och räkna sitt jobb på Irland, men jag har inte jobbat på Irland heller på flera år, så jag får bara grundbeloppet på 5 400 kr i månaden, före skatt. Inte så mycket men lite i alla fall.

Hm, så här har jag fattat det, när jag pratat med försäkringskassan:
Du kan räkna din irländska inkomst om du innan du tar föräldraledighet jobbar i sex månader i Sverige. De kan då basera f-penningen även på inkomsten från Irland, som kanske är högre än den svenska. I VISSA FALL (vilka vet jag inte) behöver man inte jobba i sex månader i Sverige. De drar bort eventuella veckor som man fått ersättning här.

Så jag får hela ersättningen, eftersom jag inte tagit ut några dagar här med irländsk f-penning.

Jag vet inte om det hjälper eller stjälper att du inte skrivit dig utomlands.

När vi fått tag i lägenhet i Stockholm, ordnat allt med flytt, maken sagt upp sig och vi renoverat klart huset så vi kan sälja det för bra pris... antagligen efter jul.

Solobad: Min man ska också lära sig svenska. Var har din tänkt gå? SFI? Jag funderar på om tex. Folkuniversitetet är bättre?

Jag har hyört exakt samma om SFI. Jag vet inte om det är just Folkuniversitetet som ger kurser, det kanske är ABF, TBV, och vad de nu heter. Jag har hört att de ska vara bättre.
Man får inget bidrag för att gå SFI om man inte läser svenska på komvux. Vi kommer att bli grymt bidragsberoende i början, känns inte så kul.
Jag vill bo i Hammarby, Enskede, Johanneshov, runt där. Jag har stått i bostadskön i 8 år så det ska inte vara så svårt. Jag är faktiskt första spekulant på en tvåa just nu. Han har inte bott i Sverige någon gång.
Var i Sthlm bor du?

Jag har bott här i 5 år, kom också hit pga kärleken, som är irländare. Men nu längtar jag hem och han vill pröva på något nytt.

Jaså, solobad, din sambo har fått jobb ändå... Vad tror du om min mans chanser i byggbranchen - med mycket knagglig svenska?