Hörni tjejer,
va ska jag göra.
Farmor har ju skött om Julia nu, och annars funkar det jättebra. Men jag är så orolig för att hon stoppar i henne "en massa" sött i tid o otid. Kex o kakor o sånt. Sambon har försökt prata med henne tidigare, men det går inte in. Jag har insett att hon är en såndär "jaja, du ska nog få av fammo sen.." eller "nog måste hon ju få..". Hon "lyder" alltså inte.
Och att hon också stoppar i henne saker hela tiden, o glömmer bort regelbundna måltider. Själv är fammo inte världens bästa förebild när det gäller matvanor heller.
Det var nästan droppen då vi hade födelsedagskalas här (för mig). Jag hade matat Julia o gett henne xylitoltuggummi just innan (försöker ha lite koll på tänderna också) o sa då att "Julia har just ätit". Men ändå säger hon då "jooo, nog ska hon ha ett kex" o trycker in det i munnen på henne typ. Jag blev så förbannad. Jag iddes inte säga nåt, för jag ville skapa dålig stämning. Jag blir sådär mesig då. Men jag var sur.
Eller som en annan gång, på morsdag var det visst. Då vi drack kaffe hos dem o fammo skar en tårtskiva åt Julia som var lika stor som min. Och när jag sen bara ger henne lite av det mest "hälsosamma" (vaniljkräm) på tårtan säger hon.. "nää, Julia vill nog ha, inte ska mamma va sådär snål". Då var det nära att jag sku ha blivit arg. Det är ju hon som vill att hon ska ha. Julia bryr sig inte annars, o har inte ännu börjat fråga efter sötsaker.
Jag har blivit så störd på det där att jag funderar på att tvinga kommunen att hitta en dagmamma istället. Men är jag för petig? Annars funkar det ju bra. Hur är det hos dagmammorna då? Har de nån koll på vad de äter där?
Och kanske nu det inte slutligen är såå dödsfarligt om hon äter lite kex nu som då? Eller?
KAnske det goda uppväger det onda? *suck*
Men jag blev så arg, för hur ska Julia lära sig lyssna på mamma när nån annan kommer o säger emot? Då lär hon ju sig att man inte behöver göra det.