Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Det får du gärna kolla! Jag har kikat lite på strandklinikens hemsida och de verkar göra det mesta inom området men man vill ju verkligen kolla upp isf!
Jag vet ju inte exakt om jag har framfall eller ej men kommer i vilket fall som helst att göra en slidförsnävning inom ngt år. Har blivit så uttänjd av två barn varav det sista vägde 5 kg så jag vill tajta till lite.
Det känns för jävligt att ett sånt kvinnoproblem som kommer från en förlossning ska vara så svårt att få beviljat o att man isf får pröjsa själv men OM man har pengarna till det så kan det ju vara värt ist för o gå o lida resten av livet av det!

Jo precis. det var just strandkliniken jag syftade på. De gör ju hela ordentliga konstrueringar. Ett tips är att söka efter andra som gjort sån operation där och det gör du bäst på www.plastikoperationsforum.se

Nu har jag ju redan lagt ut 48000kr på brösten. Men i framtiden kansek det blir något mer om jag inte får hjälp av landstinget.

På vilket sätt känner du av att du behöver "tajta" till det lite? (dum fråga kanske).

Min gyn sa ju också förslappning av främre väggen men jag är tveksam alltså. Ska man verkligen ha så mkt symtom då?? När jag sitter ner och hostar eller nyser känner jag hur slidväggen nästan är ute och vänder, har svårt att hålla tätt (kan inte knipa av strålen och skulle absolut inte kunna springa), täta urinträngnigar, skav, en känsla av att något är i vägen när jag ska sätta mig (vill liksom putta in det samtidigt som jag sätter mig ner)- jobbigt!!!

Lider med er som har det så jobbigt just nu ;-(. Mitt är ju också "lindrigt". Det som de kan tänka sig op är det bakre framfallet och mellangården. Men det känns som om jag har mest problem av det främre som inte ens klassats som framfall- än... Ska till en privat gyn om ett par veckor för en second opinion. Om det inte har blivit bättre när ett år gått efter förlossningen och landstinget inte vill op kommer jag göra det privat. Så här vill jag inte leva resten av mitt liv. Vill kunna böja mig och sitta ner utan besvär, vill kunna gå utan värk, vill kunna busa med mina barn.

Grattis till er med lyckade op! Så fantastiskt det måste vara! Härligt!

Hade inte gått igenom en vaginal förlossning heller om jag vetat det jag vet idag. Min mamma är op för främre framfall, hon fick ett i samma ålder som mig ungefär, mitt barn vägde nästan 5 kg och med igångsättning på det blev det ju allt annat än bra för kroppen . Tänk vad bra jag mådde efter kejsarsnittet... Suck!

Tack tråden för att ni finns!

Buspojkarna: Tack för tipset! Jag kikar lite i det plastikforumet som du skrev då jag tänkt göra bröst + mage nästa höst. Oj... nu låter man som ett "operationsfreak"
Är smal o ganska vältränad men brösten e sig inte lika o magmusklerna har gått isär rejält med lite överhudsskinn så det ska åtgärdas!

Isa: Jag kände redan efter första barnet att jag blivit mkt större i själva slidan. Det blir man ju såklart men sex kändes mkt mindre... Nu födde jag en jättebebis och känner att allt är uttänjt på ngt sätt och jag vill gärna ha tillbaka lite av hur det va innan.
Men jag får självklart kolla o se hur "bollarna" därnere utvecklas för så där ska det INTE se ut om det är "normalt" och så får jag se vad de säger på vanligt gyn först. Blir det nej där så vänder jag mig privat!

Känner att bröst, mage o underlivet är det som stör mig o är säker på att jag kommer må mkt bättre om jag får fixat det (men sen räcker det)!
Pappan till mina två barn lämnade mig i den andra graviditeten på ett hemskt sätt o jag är ensamstående med lillkillen på 4 mån nu... Någon gång ska jag väl försöka mig på att träffa en ny man och det påverkar nog min syn på kropp osv...
Det känns på ngt sätt känsligare att ha "köttbollar" därnere o förkarar det för en kille som inte varit med om mina graviditeter o är pappan till barnen... Vet inte varför jag känner så men så känns det.
Fick lite pengar över från bodelningen som jag o mitt x hade och tänker faktiskt skämma bort mig själv med detta

Hmm... Jag tror att jag har svaga väggar så att säga, träffade en läkare som sa att det hela inte skulle bli värst bättre och att melangården kanske borde opereras när de gått ett år efter förlossning. Har hursom bokat läkartid då det inte gått ett år än, men behöver veta vad som gäller, vad problemet är och hur jag ska förhålla mig. Dock har jag haft ett träningssug så jag har dumt nog köpt ett kort. Jag har gått och tränat lite, men försöker ta det lugnare med hoppen. Tror ni tränngen kan förvärra så att det blir mer öppet och väggarna hänger ner mer? Kan livmodern åka ner den med? Känner lite domningskänslor, tyngdkänsla och en hel del kissnödighet efteråt. Magen lite öm också. 

Är så galet irriterande att behöva gå och känna av och tänka på underlivet hela dagarna! Dessutom jobbigt att det ska kännas som att man ska ha dålig samvete då man klagar då man fått friska barn. Jag är jättelycklig ch tacksam för mina barn, men tycker ändå det är jobbigt med problemen.  

Läser ofta den här tråden, skönt att inte känna sig ensam. Alla är ju helt som innan de fick barn trots flera förlossningar..... Eller inte...

Ursäkta, blev lite långt. 

catinkan

Jag är också sugen på att fixa magen. Har nyss gått ner över 10kg till 51kg, men har ju ändå en slapp och lite bullig nederdel av magen. Hoppas att det drar ihop sig, annars kommer jag nog överväga om det är värt att göra en bukplastik. men testar kanske nått typ laser som får huden att dra ihop sig lite om det går. Men först kanske jag skulle behöva ett jobb så att jag kan bekosta det också.

Jag är inte ett dugg emot plastikoperationer. mamma och pappa har båda genomgått det och jag har fixat brösten. Har velat fixa de sedan tonåren då de aldrig kom. Hade en knapp a-kupa, så feb 2010 blev de större, men sen slutade det med 3 operationer innan det blev helt bra, men nu är jag i alla fall nöjd och gjorde den sista operationen i september.

Nu ska jag däremot kräva igenom att få framfallet ordentligt ordnat av landstinget för det har jag verkligen rätt till.

Mintmamma: De råd och riktlinjer jag har fått är att man ska undvika alla aktiviteter som ger obehag eftersom det kan förvärra framfallet.
Jag kunde inte promenera mer än max 20 minuter, inte lyfta tungt, absolut inte springa eller hoppa innan jag opererades.

Nu kan jag promenera utan problem och tränar en del men undviker fortfarande löpning och hopp för det känns inte så bra.

Ja, jag var nog för ivrig och det var en kass idé av mig att träna. allt blivit sämre än innan, det som blivit bättre, sämre. Domnat och konstigt. 

Länge sen jag var här nu. Man igår kom kallelsen till operation, och det blir redan den 7 september. Hjälp, kände jag. Och samtidigt, så skönt.

Har inte orkar fundera så mycket mer på vad som komma skall, men nu kände jag plötsligt ett behov av att ta reda på vad som ska häna med mig. Jag ska opereras i Lund och förutom att stärka upp väggarna i slidan (problem både med urinblåsa och ändtarm) så ska livmoderna "hängas upp" med ett nät invid ryggraden. Det senare sker med robot via titthål. Dessutom ska läkaren försöka hitta och fästa fast muskler i bäckenbotten och bygga upp nåt mellangårdsliknande, för någon mellangård finns inte kvar.

Jag har gått med detta sedan min första förlossning för sju år sedan och har haft prolapsring i flera omgångar. Då har vävnaderna "hämtat sig" lite och när ringen tagits ut har det varit lite bättre ett tag. Mitt andra barn är nu 15 månader.

Jag har störst problem med tyngdkänslan, ibland skav och begränsar mig väldigt mycket i rörelse för att slippa känna att jag inte håller ihop. Dessutom urinläckage.

Tar tacksamt emot tips på bra läsning för att sätta mig in lite mer i vad som ska göras osv. Någon som har erfarenhet av mellangårdsplastik?

Nu väntar nog familjen på middag, så jag får läsa vidare här senare.