Vill ALDRIG mer jobba!

Hej njutningsföräldrar!

Här njuter en till för fullt. Känner också att det är helt rätt att vara hemma med min 2-åring och en till e på väg i september ;)

Jag har alltid jobbat  både utomlands och hemma och började jobba igen heltid efter mammaledigheten då min första var 1 år och 2 månader. Jag har ett internationellt,  stimulerande, välbetalt och stundvist även mycket stressigt jobb med utlandsresor. Även min man reser en del i sitt jobb och utan min mans och mina föräldrar hade det varit mycket svårt att få vardagspusslet att gå ihop. Nu har jag varit sjuksriven pga min nuvarande graviditet och kommer snopet nog att vara det under våren också. Nu har jag varit hemma med pojken  i 1 månad och måste medge att det gått jätte bra med sonen hemma. Klart att han har bättre och sämre dagar, men för det mesta går det fint! Har varit jätte nöjd med sonens dagmamma och han utvecklades enormt mycket hos henne. Det är sant att de är utbildade och kan sitt yrke. Är mycket tacksam för att gossen var i så pass goda händer så att jag kunde jobba och tjäna ihop pengar. Samtidigt känner jag också att jag missade en del pga av mitt heltidsjobb med 2h / dag till arbetsresor utöver arbetstiden samt alla utlandsresor. Därför känner jag ett starkt behov av att ha ett lugnare tempo nu när nästa kommer. Att bara få vara och njuta av barnen och gemenskapen ser jag fram emot! De utvecklas ju så fantastiskt mycket mellan 1 och 2! En härlig ålder :)

Det är okej att jobba och ha barnen hos en utbildad personal, i goda händer. Men det är också berikande (i alla fall för många) att få njuta av sina små när de fortfarande är små. Tiden går så fort och de är ju bara en gång de är sådär härligt små! Jag dömmer ingen, men väljer själv hemmalivet framför karriären nästa gång och det med gott samvete.

Njut av era familjer och våren allihopa! 

Så skulle jag också vilja ha det. Helt perfekt!

Åhhh jag börjar redan ha ångest inför att börja jobba snart, i september!

Skulle vilja bara vara hemma med mitt barn och njutaaaaa, slippa tanken på jobb..
Däremot kommer jag vara arbetslös först, men det är inte samma sak, man känner ändå press på sig att söka och hitta jobb närsomhelst..

Vi jobbar på att skaffa andra barnet, eftersom vi vill ha barn tätt efter varann, men vi  har ganska svårt att få barn, då vårt första barn kom med hjälp av IVF.
Just nu försöker vi på naturliga vägen, blir det svårt igen, då kommer vi använda våra ägg som finns o frysen och väntar på oss

Ni som vill vara hemma i minst sju år (tills yngsta barnet börjar ettan), ni oroar er inte det minsta för hur en framtida arbetsgivare ser på detta glapp i er CV?

Jag OCH min man vill vara hemma med barnen några år. Min man är egen företagare som jobbar hemifrån och som själv bestämmer när han ska jobba. Jag är föräldraledig med vår 7 veckor gamla son. Vår 3-åring går på förskola 24 timmar i veckan för relationsbyggandet och pedagogiken/stimulansen.

Jag har sökt en 3-årig universitetsutbildning på distans för att spara föräldradagar och investera i mig själv och vår framtid.

Jag vill satsa på familjen, resor och mitt framtida yrkesliv, framför allt så vill jag vara med våra barn så mycket som möjligt så länge som möjligt.

Jag har fast anställning på en bra arbetsplats, kan tänka mig att fortsätta jobba, men bara lite extra ett par pass i månaden. Får se vad min chef säger om det hela.

Tror de flesta arbetsgivare ser det oerhört positivt att man gett sin familj allt Det är ju ett heltidsjobb som kräver alltifrån att utveckla lära stimulera barnet till att Sköta om hemmet

har själv varit arbetsgivare och skulle nog inte se något konstigt med det, även om ett glapp på några år innebär att det i början av jobbet kan bli lite att man är ny och måste ta i fatt.
Men ser varken det som extra posititvt eller negativt utan bara ett konstaterande och en fråga hur man i familjen fördelar eventuellt vabb?

Skönt att höra att det finns fler som vill/kan vara hemma och ta han om sina barn. Har en 5 månaders nu och skall iaf vara hemma heltid tills han är 3 år är planen lite beroende på hur det går för min man som har egen firma.
Hoppas på längre

Och sån tur mitt barn har, jag är "utbildad personal" och arbetar på en förskola
Eftersom de finns fler som vi så finns de säkert några där vi bor så vår son kan få lite social träning me.

Hej!
Har varit hemma i nästan 4,5 år med våra två minsta. Med ett litet inhopp då mannen var hemma. Jag hade önskat vara hemmaförälder tills dess att alla barnen är gymnasieålder. Minst!

Det finaste vi kan ge våra barn är vår tid. Tids nog blir det fullt av krav och måsten. För mig handlar detinte om att passa upp maken och curla barnen - men är det någon som är hemma och gör detta är det deras val och helt OK för mig.

Vuxenkontakter dagtid. Jag vet inte, men själv hinner jag inte umgås med mina arbetskollegor speciellt mycket. Samtidigt så är det inte dessa människor jag vill umgås med - trots att de må vara trevliga. För mig har det blivit så att jag umgås med likasinnade där vi alla är hemma med barn.

Ur pedagogisk synvinkel kan man klara av det bra i hemmet. Min egna generation var till stor del "hemmabarn" och vi blev väl ganska OK. Socialt däremot kan förskola ha ett syfte. Men ett barn under tre år är i större behov av enknytningspersonens närvaro än kamrater då de ännu inte leker som äldre barn gör - tillsammans. Men man kan inte heller, anser jag, avskärma sig i hemmet och inte delta i de aktiviteter som erbjuds genom ÖF, kyrka mm, mm.

Om man nu väljer att vara hemma så får man ju se till att pensionsspara. Bara för att en kvinna vill/väljer vara hemma innebär det ju inte att hon inte kan se om sitt hus.

Jag hade önskat att systemet möjliggjorde för fler att kunna vara hemma längre och där man faktiskt får pensionspoäng när man är hemma med barn i flera år. För det är ju faktiskt så att när jag lämnar mitt, välavlönade, arbete så är det någon annan som har möjlighet att komma ut i arbetslivet. Och färre barn på förskola innebär ju också högre kvalitet (förhoppningsvis) för de barn som vistas där. Om man nu klarar av att låta bli att skära ner.

Kram på er och låt valfrihet råda. Det föräldrarna känner är rätt för det egna barnet blir också oftast rätt för barnet.

Vem f*n vill inte bara gå hemma hela tiden? Men jag tvingas jobba och betala extremt hög skatt så lata personer som vissa i den här tråden kan gå hemma och inte göra ett skit!

 Jag jobbar nästan 10-12 timmar per dag och hatar varje minut! Och sen tror vissa i tråden att de flesta verkar tycka om sina jobb. Kanske är det dax att gå till doktorn och få hjärnan undersökt.