Är det bara jag som blir provocerad?

Anonym (Änglamamma?)

Äldre 22 Jun 16:39
472 svar

Citera Visa endast Anmäl

Är det bara jag som blir provocerad?

Jag antar att jag kommer få en massa skit för det här, men det får jag ta...

Jag blir väldigt provocerad när jag läser om de som fått tidiga och relativt tidiga missfall och som säger att de har förlorat ett barn. Jag då, som miste min pojke när han var 6 månader vad har jag förlorat?

Jag har fått själv 3 missfall (både innan och efter min son) i v. 6,8 och 11 och inte har jag mist 4 barn. Jag har har mist 1 och fått tre missfall.

Jag säger absolut inte att man inte kan bli ledsen och grymt besviken och det finns ingen anledning att sätta förlust mot förlust, men snälla nån, man har inte förlorat ett barn när man får ett missfall i tidig vecka!

Är det bara jag som känner så?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-06-23 11:45
Tack för alla svar.
Det var inte meningen att starta en diskussion om när man har ett änglabarn eller när man är änglamamma, de orden har jag redan lärt mig att de är inte för mig. Jag är mamma till en son som dog.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-07-16 15:14
När jag startade den här tråden så skrev jag om tidiga missfall och jag menade just det: Tidiga missfall. Inget annat.
Nu när jag läser tråden ser jag att folk diskuterar vad som är värst, att mista ett barn efter 12 minuter eller 8 dagar o.s.v. eller om det är ett barn eller foster man förlorar i v. 22.
Detta var inte alls det jag ville med tråden. Jag ser ingen skillnad på att förlora ett barn efter 12 minuter eller 6 månader bara så ni vet. Som sagt, jag menade endast tidiga missfall.

Ps Ingenstans i min trådstart har jag skrivit något om Änglamammor/änglabarn så snälla släpp det nu!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-28 22:35
Såg att denna tråd fått lite nytt liv... Fortsätt gärna diskutera om ni vill, men jag är färdig med den.
- «
- ‹
- Sida 35 av 47
- 29
- 30
- 31
- 32
- 33
- 34
- 35
- 36
- 37
- 38
- 39
- 40
- 41
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är det bara jag som blir provocerad?
Bite me

Äldre 31 Jul 21:47
#341

Citera Visa endast Anmäl

snapdragon skrev 2009-07-31 21:44:05 följande:
det är din åsikt, jag håller inte med.dessutom ifrågasätter jag starkt hur du lägger fram det som att de som inte håller med dig "inte fattar", jag förstår hur du resonerar, men jag håller inte med, att försöka förminska mig med att få det till att jag inte fattar är en rätt fattig diskussionsteknink.Bite me skrev 2009-07-31 21:31:44 följande:
Det jag menar med "inte fattar" är att vissa människor tydligen inte upplevt hur det är att förlora någon de verkligen älskat (en förälder, barn, osv) när de säger att sorgen är lika vid ett tidigt missfall som att förlora ett barn, då har man inte upplevt "riktig" sorg på ett djupt plan, som ändrar ens person, o nej, då fattar många tydligen inte. De som inte upplevt den sorgen o som ändå fattar, de har tydligen mer empati o förstånd än andra.
Anonym (Men hallå ?!)

Äldre 31 Jul 21:52
#342

Citera Visa endast Anmäl

snapdragon skrev 2009-07-31 20:42:32 följande:
bland det värsta jag vet är folk som jämför mående, för jag anser inte att man kan göra det.man upplever saker olika och att en person (självklart) mår jättedåligt över att ha förlorat sitt barn innebär inte att en annan person inte kan må jättedåligt över att ha fått missfall.människor som verkar tycka att det är viktigt att folk förstår att JAG är minsann ledsnare än du, JAG har haft det värre, JAG JAG JAG! kanske ska fokusera på att bearbeta sin sorg istället för att försvåra sorgearbetet för andra, som också mår dåligt, det finns liksom ingen anledning.det är såna här attityder som får mig att vilja börja kalla det oönskade fostret jag aborterade för en massa år sen mitt "änglabarn" eller "barnet jag förlorade", enbart för att jag blir så sjukt störd på folk som anser sig ha ensamrätt till en viss nivå av sorg.
Öhhh........ jaha.

Tror du på riktigt att det är en statusgrej att ha förlorat ett barn eller ? Tror du på riktigt att du skulle få mer förståelse och utrymme för din sorg om du sa att du förlorat ett barn än om du sa sanningen ?

I så fall måste jag göra dig besviken. Det är nämligen tvärtom.
Anonym (Mor)

Äldre 31 Jul 22:00
#343

Citera Visa endast Anmäl

Jag påstår alltså inte att det är samma sorg när man förlorar ett fött barn som vid ett missfall. Jag menar- varför diskutera saken. Kan inte alla få sörja på sitt sätt utan att värdera eller jämföra? När jag sörjer vet jag hur stor min sorg är och det är tillräckligt för mig, jag behöver inte veta hur din sorg exakt ser ut eller känns. Däremot kan jag känna med dig, men inte exakt förstå hur du känner. Det förändrar inte min upplevelse. Sedan upplever jag i den här tråden mest faktiskt att det är de som förlorat barn som jämför med missfall. Alla fattar nog att det är en skillnad. Men att jämföra sorg är något annat. Jag har en släkting som är ofrivilligt barnlös. Trots all hjälp och inget konstaterat "fel" så blir de inte gravida. Tänk om jag skulle påstå att hennes djupa sorg är större för ni har ändå fött ett barn?
Anonym (Mor)

Äldre 31 Jul 22:00
#344

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Mor) skrev 2009-07-31 22:00:06 följande:

Jag påstår alltså inte att det är samma sorg när man förlorar ett fött barn som vid ett missfall. Jag menar- varför diskutera saken. Kan inte alla få sörja på sitt sätt utan att värdera eller jämföra? När jag sörjer vet jag hur stor min sorg är och det är tillräckligt för mig, jag behöver inte veta hur din sorg exakt ser ut eller känns. Däremot kan jag känna med dig, men inte exakt förstå hur du känner. Det förändrar inte min upplevelse. Sedan upplever jag i den här tråden mest faktiskt att det är de som förlorat barn som jämför med missfall. Alla fattar nog att det är en skillnad. Men att jämföra sorg är något annat. Jag har en släkting som är ofrivilligt barnlös. Trots all hjälp och inget konstaterat "fel" så blir de inte gravida. Tänk om jag skulle påstå att hennes djupa sorg är större för ni har ändå fött ett barn?
Allt kom inte med. Det skulle stå: Vad tokigt det blir! Helt galet i min mening.
barnsäng

Äldre 31 Jul 22:03
#345

Citera Visa endast Anmäl

ett tidigt mf eller mf kan man skrapa ut. Ett barn föder man ut. Där är också en stor skillnad. Inte nog med att man förlorar barnet sent i graviditeten, sen ska man också genomgå en smärtsam och långdragen förlossning för att sedan få upp sitt döda barn på bröstet. Sen ska man döpa barnet i en namngivningsceremoni och slutligen begrava sitt barn.

Stor skillnad!!!
Anonym (Mor)

Äldre 31 Jul 22:05
#346

Citera Visa endast Anmäl

barnsäng skrev 2009-07-31 22:03:54 följande:
ett tidigt mf eller mf kan man skrapa ut. Ett barn föder man ut. Där är också en stor skillnad. Inte nog med att man förlorar barnet sent i graviditeten, sen ska man också genomgå en smärtsam och långdragen förlossning för att sedan få upp sitt döda barn på bröstet. Sen ska man döpa barnet i en namngivningsceremoni och slutligen begrava sitt barn.Stor skillnad!!!
Är det någon som inte tycker det är skillnad? Verkar ju knasigt.
snapdragon

Äldre 31 Jul 22:13
#347

Citera Visa endast Anmäl

nej det är ju just det jag verkligen inte tycker.

Anonym (Men hallå ?!) skrev 2009-07-31 21:52:53 följande:

Öhhh........ jaha. Tror du på riktigt att det är en statusgrej att ha förlorat ett barn eller ? Tror du på riktigt att du skulle få mer förståelse och utrymme för din sorg om du sa att du förlorat ett barn än om du sa sanningen ? I så fall måste jag göra dig besviken. Det är nämligen tvärtom.
snapdragon

Äldre 31 Jul 22:14
#348

Citera Visa endast Anmäl

Jag kunde inte hålla med mer.

Anonym (Mor) skrev 2009-07-31 22:00:06 följande:

Jag påstår alltså inte att det är samma sorg när man förlorar ett fött barn som vid ett missfall. Jag menar- varför diskutera saken. Kan inte alla få sörja på sitt sätt utan att värdera eller jämföra? När jag sörjer vet jag hur stor min sorg är och det är tillräckligt för mig, jag behöver inte veta hur din sorg exakt ser ut eller känns. Däremot kan jag känna med dig, men inte exakt förstå hur du känner. Det förändrar inte min upplevelse. Sedan upplever jag i den här tråden mest faktiskt att det är de som förlorat barn som jämför med missfall. Alla fattar nog att det är en skillnad. Men att jämföra sorg är något annat. Jag har en släkting som är ofrivilligt barnlös. Trots all hjälp och inget konstaterat "fel" så blir de inte gravida. Tänk om jag skulle påstå att hennes djupa sorg är större för ni har ändå fött ett barn?
Anonym (Men hallå ?!)

Äldre 31 Jul 22:46
#349

Citera Visa endast Anmäl

Trollet Ludenben skrev 2009-07-31 21:38:21 följande:

Men det handlar ju om rätten att sätta ord på sina egna upplevelser. Vet du, i en brochyr eller om det var någon bok jag fick av min BM när jag var gravid, där stod det till och med att det är väldigt vanligt att de som får missfall känner det som att de har förlorat ett barn. Vi upplever och känner saker olika. När de menar att de förlorat ett barn är det ju inte ur samma perspektiv som de som har förlorat ett "riktigt barn" och inte ett foster/embryo. Man kan inte se saker från samma synvinklar när man inte har samma upplevelser. När de pratar om att det förlorat ett barn så är det ju barnet de skulle fått och det är med en förlust. Tycker att det är tragiskt att det sitter folk och talar om lönger och vad man får och inte får kalla sina egna upplevelser (obs, jag har inte fått missfall)... en som har fått missfall och en som har förlorat ett barn pratar inte samma språk, spelar inte i samma liga, pratar om olika saker och har där med svårt att se att det finns olika sätt att se på saken och olika sätt att uppleva situationen. Jag tycker att det är ganska låg nivå när man hakar upp sig på vad andra säger. Om du tycker att era ord förlorar kraft så är det ju din egen tolkning och oavsett det så får människor namnge sina egna upplevelser.
Känslor styr man inte över, och jag köper lätt att man kan KÄNNA att man har förlorat ett barn när man får även ett tidigt missfall, allra helst om man inte har något annat att relatera till.

Att däremot PÅSTÅ att man förlorat ett barn när man egentligen fått ett tidigt missfall är lögn.

Jämför dessa två påståenden :
1) "Det känns som att jag förlorat ett barn"
2) "Jag har förlorat ett barn"
En viss skillnad, tycker du inte ?

Om man dessutom påstår detta till en person som verkligen har förlorat ett barn, då är det faktiskt ytterst provocerande.

Skulle någon våga stå framför mig och påstå att dennes missfall i v. 8 är samma sak som min förlorade son så skulle jag ge en så pass detaljerad beskrivning av dödens ansikte i alla dess skeden att personen ifråga verkligen uppskattar vad det är hon sluppit uppleva och fortsättningsvis håller sig till att beskriva verkligheten så som den förhåller sig och inte så som hon upplever den.
Anonym (Mor)

Äldre 31 Jul 22:57
#350

Citera Visa endast Anmäl

Jag hoppas innerligt att ingen gör sådana jämförelser. Men vad är det som ger dig tolkningföreträde? Det där har med tro att göra också. Om jag kallar mitt missfall för ett barn (vilket jag sällan gör mer än i prat med min man) så är det väl upp till mig. Jag skulle aldrig jämföra så som du säger. Jag tror nämligen på själen och att den lever vidare och att min dotter försökte komma sist men att det inte gick den gången. För det du säger kan också uppfattas förringande och provocerande på samma sätt som tvärtom.Jag tycker inte att man någon gång i livet, i någon situation ska hävda att man vet vad någon annan går igenom baserat på erfarenheter. Man kan aldrig helt och hållet gå i någon annans mockasiner. Så tänker JAG. Jag är hemskt ledsen för ditt förlorade barn. Kan inte ens närma mig att förstå en sådan upplevelse.

«
‹
Sida 35 av 47
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är det bara jag som blir provocerad?

Är det bara jag som blir provocerad?

INNEHÅLL