Är det bara jag som blir provocerad?

Alltså folk är ju ta mig fan inte kloka, hur in i helvete kan man tex jämföra förlusten av ett barn med en katt, helt sanslöst. Jag har fått missfall i vecka 8, har en son idag som är 1 1/2 år gammal och jag kan säga att jag blir med ledsen av att ens tänka på hur jag skulle känna om han dog än vad jag blev för missfallet.

Ingen som är förälder skulle kunna säga att de skulle bli lika ledsen för ett tidigt missfall som för ett fött barn, den person som kan säga det har motbevisat mig och då kanske jag ändrar uppfatting.

Jag förstår att människor upplever förluster olika och alla har rätt till sin sorg. Men ingen som har fått missfall har rätt att säga att "jag vet vad du går igenom" till någon som förlorat sitt barn, för det har man ingen jävla aning om.

Men ärligt talat... nivån på denna tråden?? Låt folk sörja hur de vill, vem de vill och kalla de vad de vill. Den som stör sig på vad andra kallar det eller hur mycka andra sörjer vad behöver väl inte lyssna på den som sörjer om man inte kan inse att vi är olika?? Fattar inte ens att det är något egentligen att tjafsa om. Vi är alla olika, vi måste få vara olika.

Man har inte förlorat ett barn om man får ett tidigt missfall. Det man har förlorat är fantasin om det kommande barnet, men i praktiken handlar det om en cellklump som inte förmådde utvecklas till ett barn. Ja, jag har själv fått ett tidigt missfall, det var trist, men inte på något sätt livsavgörande. Missfall är något naturligt, som väldigt, väldigt många kvinnor råkar ut för. Det är väl var tredje påbörjad graviditet som blir ett missfall. Att ett barn dör, däremot, det är inte vanligt, inte normalt, inte naturligt någonstans. Det är varje förälders absolut värsta mardröm. Ett missfall kan självklart vara mer eller minde jobbigt att gå igenom, beroende på hur många man har haft, om man har barn sen tidigare, hur svårt man har haft att bli gravid osv, men att jämföra med att förlora ett barn är ett hån och en kränkning mot dom som faktiskt har gjort det!

Jag blir provocerad av att olika personers sorg och känslor ö h t jämfört med varandra och det tävlas om vem det är mest synd om....

Jennie med ie skrev 2009-08-01 10:13:20 följande:

Men ärligt..... att folk inte kan läsa svenska.

För min del får man lägga in sig på psyket och ruttna bort av sorg eller lägga sig ned och dö om man nu känner för det efter sitt missfall i v. 5 eller katten som dog - det handlar inte om hur mycket man "får" sörja.

Men den som inte fattar att det är skillnad på att få ett tidigt missfall och att förlora ett RIKTIGT barn, den är ju bara helt IQ-befriad.

Anonym (Men hallå ?!) skrev 2009-08-01 10:20:56 följande:

Tänk att en tråd kan balla ur så här totalt, har ej läst allas inlägg...tröttnade på vägen men visst är det skillnad att få tidig missfall och ett fött barn som har levt.
Sedan så är nog smärtan lika hård.....kan inte föreställa mig besvikelsen på tex ett par som försöker att bli med barn och möts av missfall gång på gång.