• Anonym (Änglamamma?)

    Är det bara jag som blir provocerad?

    Jag antar att jag kommer få en massa skit för det här, men det får jag ta...

    Jag blir väldigt provocerad när jag läser om de som fått tidiga och relativt tidiga missfall och som säger att de har förlorat ett barn. Jag då, som miste min pojke när han var 6 månader vad har jag förlorat?

    Jag har fått själv 3 missfall (både innan och efter min son) i v. 6,8 och 11 och inte har jag mist 4 barn. Jag har har mist 1 och fått tre missfall.

    Jag säger absolut inte att man inte kan bli ledsen och grymt besviken och det finns ingen anledning att sätta förlust mot förlust, men snälla nån, man har inte förlorat ett barn när man får ett missfall i tidig vecka!

    Är det bara jag som känner så?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-06-23 11:45
    Tack för alla svar.
    Det var inte meningen att starta en diskussion om när man har ett änglabarn eller när man är änglamamma, de orden har jag redan lärt mig att de är inte för mig. Jag är mamma till en son som dog.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-07-16 15:14
    När jag startade den här tråden så skrev jag om tidiga missfall och jag menade just det: Tidiga missfall. Inget annat.
    Nu när jag läser tråden ser jag att folk diskuterar vad som är värst, att mista ett barn efter 12 minuter eller 8 dagar o.s.v. eller om det är ett barn eller foster man förlorar i v. 22.
    Detta var inte alls det jag ville med tråden. Jag ser ingen skillnad på att förlora ett barn efter 12 minuter eller 6 månader bara så ni vet. Som sagt, jag menade endast tidiga missfall.

    Ps Ingenstans i min trådstart har jag skrivit något om Änglamammor/änglabarn så snälla släpp det nu!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-28 22:35
    Såg att denna tråd fått lite nytt liv... Fortsätt gärna diskutera om ni vill, men jag är färdig med den.

  • Svar på tråden Är det bara jag som blir provocerad?
  • mollieboll

    Mäta sorg går väl inte, men det är väl klart som korvspad att det finns olika grader av helvete. Var i ligger svårigheten att se det?
    Klart att ingens sorg är mer betydelsefull på något sätt, men det är ju inte det som var poängen med denna tråd. Det är snarare folk som känner sig förorättade som lagt till det och vägrar förstå vad som eg står i TS.

    Förlust går inte att ställa mot förlust. Det är de olika graderna av helvete som styr då.

  • jedi

    Anonym (anonym) skrev 2009-08-01 09:42:09 följande:


    Det handlar inte bara om sorg utan känslan. Jag blir fruktansvärt ledsen om någon säger till mig att de förstår min sorg där deras katt försvinner. Jag förstå att det finns en otrolig sorg i bortgången men känslan mellan mamma o barn finns inte mellan människa o katt ex. (o jo, jag har fått den kommentaren)
    Den katt-kommentaren är ju verkligen opassande...
  • Anonym (Vänta barn)

    "Min pappa är starkare än din pappa."
    Vad spelar det för roll om någon anser att deras sorg är större eller likvärdig med din? Känner man verkligen behovet av att mäta sorg så kanske det är dags att uppsöka hjälp? Varför låter du dig provoceras TS? Man blir ledsen av många saker här i livet men man kan väl faan inte förvänta sig att någon annan ska veta hur just din sorg känns som? Löjligt.

  • jedi

    Anonym (Vänta barn) skrev 2009-08-01 11:30:52 följande:


    "Min pappa är starkare än din pappa." Vad spelar det för roll om någon anser att deras sorg är större eller likvärdig med din? Känner man verkligen behovet av att mäta sorg så kanske det är dags att uppsöka hjälp? Varför låter du dig provoceras TS? Man blir ledsen av många saker här i livet men man kan väl faan inte förvänta sig att någon annan ska veta hur just din sorg känns som? Löjligt.
    Man kan ju vara sympatisk i vissa lägen oavsett vad man själv har upplevt.
  • Anonym (Vänta barn)

    Jedi: Men hur ska någon någon kunna veta hur sorgen känns för den andre individen? Man kan ju inte fridlysa jämförelser för de som förlorat sina barn efter födelse, det är väl bara att inse att alla är olika. Och sorg inte går att mätas - åt varken det ena eller det andra hållet.

  • jedi

    Anonym (Vänta barn) skrev 2009-08-01 11:53:00 följande:


    Jedi: Men hur ska någon någon kunna veta hur sorgen känns för den andre individen? Man kan ju inte fridlysa jämförelser för de som förlorat sina barn efter födelse, det är väl bara att inse att alla är olika. Och sorg inte går att mätas - åt varken det ena eller det andra hållet.
    Sant, jag sätter punkt här.
  • Anonym (varför)
    jedi skrev 2009-08-01 11:25:53 följande:
    Anonym (anonym) skrev 2009-08-01 09:42:09 följande:
    Den katt-kommentaren är ju verkligen opassande...
    Fast hur vet du det? Har du haft en katt som enda livskamrat? Och kan du veta hur ALLA sörjer? Säger som en annan här, att har man behov av att jämföra sorg, behöver man hjälp.
  • Anonym (Änglamamma?)

    Anonym (varför) skrev 2009-08-01 12:15:17 följande:


    Fast hur vet du det? Har du haft en katt som enda livskamrat? Och kan du veta hur ALLA sörjer? Säger som en annan här, att har man behov av att jämföra sorg, behöver man hjälp.
    Jag skulle kunna säga detsamma till någon som inte har starkare band till sitt levande barn än till ett plus på stickan eller ett embryo på 4 mm.

    Jag tror inte någon här påstår sig veta hur alla sörjer, men man blir faktiskt förvånad när man talar med andra som mist barn hur lika man tänker och jag vågar påstå att även om sorgen givetvis inte ser exakt likadan ut så är det oftare mer som förenar än som skiljer sig åt.

    För övrigt så får jag hjälp. Det är ganska vanligt när man mist sitt barn så det behöver varken du eller någon annan vara bekymrade över...
  • grön banan

    Anonym (Änglamamma?) skrev 2009-08-01 15:35:56 följande:


    Anonym (varför) skrev 2009-08-01 12:15:17 följande:
    Jag skulle kunna säga detsamma till någon som inte har starkare band till sitt levande barn än till ett plus på stickan eller ett embryo på 4 mm. Jag tror inte någon här påstår sig veta hur alla sörjer, men man blir faktiskt förvånad när man talar med andra som mist barn hur lika man tänker och jag vågar påstå att även om sorgen givetvis inte ser exakt likadan ut så är det oftare mer som förenar än som skiljer sig åt. För övrigt så får jag hjälp. Det är ganska vanligt när man mist sitt barn så det behöver varken du eller någon annan vara bekymrade över...
    Läs vad jag skriver. Jag älskade plusset på stickan lika extremt som jag älskar mina barn.
  • ääni

    Anonym (Änglamamma?) skrev 2009-08-01 15:35:56 följande:


    Anonym (varför) skrev 2009-08-01 12:15:17 följande:
    Jag skulle kunna säga detsamma till någon som inte har starkare band till sitt levande barn än till ett plus på stickan eller ett embryo på 4 mm. Jag tror inte någon här påstår sig veta hur alla sörjer, men man blir faktiskt förvånad när man talar med andra som mist barn hur lika man tänker och jag vågar påstå att även om sorgen givetvis inte ser exakt likadan ut så är det oftare mer som förenar än som skiljer sig åt. För övrigt så får jag hjälp. Det är ganska vanligt när man mist sitt barn så det behöver varken du eller någon annan vara bekymrade över...
    Mycket bra uttryckt!

    Jag har inte hittat någon som varit med om samma sak som jag och som går igenom exakt vad jag går igenom men det finns mycket som förenar. Så upplever jag det.
Svar på tråden Är det bara jag som blir provocerad?