• Anonym (Änglamamma?)

    Är det bara jag som blir provocerad?

    Jag antar att jag kommer få en massa skit för det här, men det får jag ta...

    Jag blir väldigt provocerad när jag läser om de som fått tidiga och relativt tidiga missfall och som säger att de har förlorat ett barn. Jag då, som miste min pojke när han var 6 månader vad har jag förlorat?

    Jag har fått själv 3 missfall (både innan och efter min son) i v. 6,8 och 11 och inte har jag mist 4 barn. Jag har har mist 1 och fått tre missfall.

    Jag säger absolut inte att man inte kan bli ledsen och grymt besviken och det finns ingen anledning att sätta förlust mot förlust, men snälla nån, man har inte förlorat ett barn när man får ett missfall i tidig vecka!

    Är det bara jag som känner så?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-06-23 11:45
    Tack för alla svar.
    Det var inte meningen att starta en diskussion om när man har ett änglabarn eller när man är änglamamma, de orden har jag redan lärt mig att de är inte för mig. Jag är mamma till en son som dog.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-07-16 15:14
    När jag startade den här tråden så skrev jag om tidiga missfall och jag menade just det: Tidiga missfall. Inget annat.
    Nu när jag läser tråden ser jag att folk diskuterar vad som är värst, att mista ett barn efter 12 minuter eller 8 dagar o.s.v. eller om det är ett barn eller foster man förlorar i v. 22.
    Detta var inte alls det jag ville med tråden. Jag ser ingen skillnad på att förlora ett barn efter 12 minuter eller 6 månader bara så ni vet. Som sagt, jag menade endast tidiga missfall.

    Ps Ingenstans i min trådstart har jag skrivit något om Änglamammor/änglabarn så snälla släpp det nu!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-28 22:35
    Såg att denna tråd fått lite nytt liv... Fortsätt gärna diskutera om ni vill, men jag är färdig med den.

  • Svar på tråden Är det bara jag som blir provocerad?
  • Anonym (Men hallå ?!)

    Anonym (Damn it!!) skrev 2009-08-01 02:58:50 följande:


    Jag förlorade mitt barn i V.12 och ingen kan komma och säga vad JAG känner om den frågan. Det har INGEN rätten att göra!Jag känner sorg och jag har rätt att känna sorg för det, det var mitt barn som jag skulle ta hand om, som skulle bli en större del av mitt liv än vad det redan var. Hur kan någon vara så jävla grym att ens ifrågasätta någon annans sorg och uppå det försöka bestämma vad man får/bör kalla sig eller sitt barn???? Skärp er!
    Vem är det som ifrågasätter din sorg ?
    Du får känna vad du vill.

    TS handlar om att det inte är samma sak att få ett tidigt missfall som att förlora ett barn sent i graviditeten eller efter att barnet levt utanför livmodern. Jag hoppas att du inser skillnaden.
  • jedi

    Anonym (Men hallå ?!) skrev 2009-07-31 21:28:55 följande:


    Trollet Ludenben skrev 2009-07-31 20:24:15 följande: Jo, jag vet hur man kan känna efter missfall. Jag vet hur stor sorgen kan vara och vilka uttryck den kan ta eftersom jag upplevt tidiga förluster (MF, MA, X blandat) ett antal gånger... 6 närmare bestämt. Oerhört jobbigt eftersom jag dessutom har svårt för att få barn och måste gå via IVF. Men tidiga förluster är fortfarande inte barn. Helt enkelt därför att ett barn kan man ta på. Hålla i sin famn. Pussa på. Snusa på. Ge ett bad. Det kan man inte med ett TIDIGT missfall. Däri ligger skillnaden. Därmed är än en gång INTE sagt att den ena "får" sörja mer än den andra. För att dra en dålig parallel (eller två)... Om jag upplever det som att jag bor i ett slott och bestämt hävdar att jag bor i ett slott när det egentligen handlar om en 3:a på nedre botten i ett hyreshus, är det inte att ljuga då ? Om jag går till polisen och hävdar att jag blivit våldtagen eftersom jag upplevde det som en våldtäkt när fullgubben i baren smiskade till mig på häcken, är det inte att ljuga då ? Våra ord förlorar sin innebörd och kraft när de missbrukas och utnyttjas i situationer där de inte hör hemma.
    Du har rätt extremt dålig paralell.
  • Anonym (Men hallå ?!)

    Anonym (anonym) skrev 2009-08-01 08:47:13 följande:


    Men stopp ett tag... Menar ni att som inte tycker som TS att det inte är någon skillnad på att förlora ett barn som levt i 6 månader med ett barn som är i v 12 i magen???Hade jag varit i TS skor så hade jag blivit måttligt förbannad irrerad o framför allt ledsen om någon kommite fram o sagt- jag förstår din sorg, jag miste mitt barn i v 12 i magen....
    Precis !
  • Anonym (anonym)

    Om man drar yttligare detta lite längre då??

    De som tycker det är lika att förlora ett barn som TS barn var (6 månader) med ett barn i magen v 12.
    Har ni barn sedan innan?? Gud förbjudet att skriva detta men om ni har det: tror ni sorgen skulle vara densamma???
    (känns obekvämt att skriva det)

  • Anonym (varför)

    Anonym (anonym) skrev 2009-08-01 09:12:42 följande:


    Om man drar yttligare detta lite längre då??De som tycker det är lika att förlora ett barn som TS barn var (6 månader) med ett barn i magen v 12.Har ni barn sedan innan?? Gud förbjudet att skriva detta men om ni har det: tror ni sorgen skulle vara densamma???(känns obekvämt att skriva det)
    Visst KAN sorgen va densamma. Jag sörjde ett mf i v5 mer än min pappas död. Nu var min kontakt med min pappa inte den allra bästa, men så var det.
  • Anonym (science)

    Jag har fått ett MA i v 13 och jag har inte mist ett barn i alla fall. Det var en ca 2 cm cellklump som aldrig någonsin kunde ha blivit ett barn eftersom det var för skadat från starten. Det är därför man ofta får MA fram till omkring v 12.

    Stor skillnad tycker jag mot att förlora ett fullt utvecklat levande foster efter v 30 eller så, p.g.a. infektion eller annan yttre orsak.

    Visst är det tråkigt men det kunde ju aldrig ha fungerat när saker går fel så tidigt, så jag är snarare tacksam mot naturen för att så gravt missbildade barn normalt sett inte behöver födas.

  • Anonym (Men hallå ?!)
    jedi skrev 2009-08-01 09:06:57 följande:
    Anonym (Men hallå ?!) skrev 2009-07-31 21:28:55 följande:
    Du har rätt extremt dålig paralell.
    Ja, men att säga att ett missfall i v. 10 är samma sak som att förlora ett barn som levt 6 månader är också en extremt dålig parallell. Eller ?
  • Anonym (anonym)

    Anonym (varför) skrev 2009-08-01 09:14:07 följande:


    Anonym (anonym) skrev 2009-08-01 09:12:42 följande:
    Visst KAN sorgen va densamma. Jag sörjde ett mf i v5 mer än min pappas död. Nu var min kontakt med min pappa inte den allra bästa, men så var det.
    har du barn sedan innan??
    det bandet är inte detsamma som med din pappa, jag lovar.
  • Anonym (varför)

    Anonym (anonym) skrev 2009-08-01 09:17:31 följande:


    Anonym (varför) skrev 2009-08-01 09:14:07 följande:
    har du barn sedan innan??det bandet är inte detsamma som med din pappa, jag lovar.
    MISSFALLET var hårdare än min pappas död. Skrev inget annat. Jag fick barn efter mf. Men ingen kan säga att det inte är MÖJLIGT att sörja lika mycket. Sorg är individuellt.
  • Anonym (anonym)

    Anonym (varför) skrev 2009-08-01 09:19:08 följande:


    Anonym (anonym) skrev 2009-08-01 09:17:31 följande:
    MISSFALLET var hårdare än min pappas död. Skrev inget annat. Jag fick barn efter mf. Men ingen kan säga att det inte är MÖJLIGT att sörja lika mycket. Sorg är individuellt.
    Men då kan du ju intre uttala dig om att sorgen är densamma att förlora ett barn som är 6mån med ett missfall. Jag o Ts vet.
Svar på tråden Är det bara jag som blir provocerad?