Det ska fan vara en modern man!

Det stämmer allt för bra... Såna situationer är skitjobbiga... är i en sån själv just nu... vet varken ut eller in!

Precis så har jag känt förut, att jag inte varit mottaglig för andras blickar. Men så drabbas man en dag och då får man omvärdera sitt tänk Är det någon man träffar kontinuerligt (jobbet) så är det svårt att undvika. Jag säger inte att det gäller alla, men jag tänkte också som du.

Huvudet på spiken.. man är ju tyvärr inte så snusförnuftig när man drabbas av känslor utan suger i sig som en törstig kamel! Som att vara nykär igen och vem mår inte bra av det?

#901: Jag är visserligen kvinna så det skulle bli en bedragen man i så fall men jag skulle inte vara otrogen på det sättet. Man kan inte styra känslor men man kan styra handling. Om det visar sig att båda vill något mer så får man givetvis berätta.

Fast man styr inte över känslor och det är ju det som gör att det blir en jobbig situation. Man styr över handling men situationen blir inte mindre jobbig för det. Förstår du hur jag menar? Har man väl fått känslorna så är det väldigt svårt att veta vilket val man ska göra, men ett val har man givetvis alltid.

Hm... nu börjar jag undra om vi är samma person Du sätter ord på precis hur jag tänker och känner!

#915: Fast jag har aldrig hävdat att jag aldrig kommer att få känslor för någon annan. Som sagt, känslor styr man inte över men handlingar. Jag kan fortfarande hävda att jag inte kommer att vara otrogen eftersom jag styr själv över vad jag gör med känslorna jag har. Alla är olika men kan man styra över sina känslor så kanske det inte var så allvarligt?

Precis... jag är i förnekelse just nu pga det... väntar på ett tecken... som antagligen inte kommer dyka upp utan jag måste nog ta något form av beslut =

Passion med någon som är ganska lik mig i sitt sätt att se på saker och ting, att bygga vidare på.
Eller tryggt familjeliv tillsammans med min man, barn, hus, ekonomi och gemensamma vänner.

Om du syftar på mig så har jag som jag skrivit inte tänkt vara otrogen. Bestämmer jag mig för den "andre" så avslutar jag givetvis med min man först. Ännu så länge är det bara känslor vi pratar om, inga handlingar.

Jag tror inte alla kan "se till att bli kåta" för att tillfredsställa den som vill mer. Ibland handlar det om att "träna" upp sexlivet. Ibland blir det tvärtom sämre och lusten minskar om den som vill mindre tvingar sig själv.

Ego? Jag skulle inte beskriva det så. Jag ser det som två människor som ska gå en lång sträcka tillsammans. En går fort, en har sämre förutsättningar att gå fort (finns många olika och individuella anledningar till varför man kan gå fort eller ej). Den som går långsammast kan påverka sin gångförmåga till viss del men den som går fort är den som kommer att få anpassa sig om man ska fortsätta gå sträckan ihop. Inte för att den andra är ego utan för att det inte går att trolla.

Bäst vore det förstås om alla kunde prata om inställningen till sex redan innan de inleder ett förhållande. Ja, på att ärligt sätt då. Men eftersom många kvinnor uppfattar sig själva som sexuella eftersom de känner ett något större intresse i början av en relation så är det nog svårt. 

För många år sedan var jag medlem på en dejtingsida. Lite efter att jag hade registrerat mig gjorde också en av mina väninnor det. Hon ville då att jag skulle läsa igenom hennes presentation och hjälpa henne lite med stavning och annat. Sagt och gjort. I samband med att jag gick igenom det hon skrivit tittade jag också på de svarsalternativ hon uppgett i den frågelista de hade där.

En av frågorna handlade om huruvida sex var viktigt i ett förhållande. Hon hade uppgett att det för henne var mycket viktigt. Jag, som visste att hon avskyr sex och bara finner det kladdigt, tråkigt, stressande och tar tid från annat frågade henne varför det stod som det gjorde. Hon sa då att ingen man skulle kontakta henne om hon var sanningsenlig om hur litet hennes intresse var för sex. Skulle hon säga sanningen skulle hon få vara ensam resten av livet. Dessutom sa hon att hon faktiskt är en sexuell varelse i början. Att hon under en period är mer intresserad av sex eftersom det då har ett syfte - nämligen att få mannen att se hennes andra goda sidor och bli så kär i henne att hennes bristande sexlust senare inte skulle ses som ett problem. Eller, i fall där det ändå blev ett problem, menade hon att han då skulle ha överseende med det i och med att han vid det laget (om det gick som det skulle) inte skulle vilja leva utan henne.

Det säger sig självt att det inte blir bra när förutsättningarna egentligen är genomfalska. 

 

Nej men jag är helt med på vad du menar och avsåg också lämna dörren öppen för precis det där. Det kan vara fysiska förutsättningar (i liknelsen, för i verkliga livet måste det ju inte vara ett fysiskt FEL), det kan vara dålig kondis, bristande vilja osv. Om vi håller oss till gångjämförelsen så kan den bristande matchningen finnas i vilken kombination som helst. En som går i rätt genomsnittlig takt tillsammans med någon som har usel kondis och kanske skulle bli hjälpt av att gå lite fortare i intervaller och däremellan att man går lite långsammare tills man tillslut hamnar i ett tempo som funkar för båda. Men det kan ju också vara så att man går med en som är enbent eller har en muskelsjukdom som ger ökad uttröttbarhet. Att pusha på då kan få motsatt effekt dvs att det går än mer långsamt senare pga överansträngning. En kan ha synnerligen långa ben och atletiskt steg som gör att det går fort även om vederbörande håller tillbaka allt den kan. Synd om den är på vandring tillsammans med en som har korta krumma ben. Sen finns det de som maskar, som har lagt av med den gemensamma vandringen och går och är missnöjda i smyg och längtar efter en annan vandlingspartner, eller den som bara inte vill prata om vad som pågår och varför det går långsamt i jämförelse med den snabba. Sen massa mer förstås. Man kan ju komplicera det med en tidsaxel om man vill. Vad händer i perioder när en blir deprimerad, någon blir kroppsligt sjuk så att det påverkar lusten, när förhållandet är i kris av annan orsak osv? 

Det är bra med självkännedom både om man är snabb eller långsam så att man kan prata om hakarna, skillnaderna och ha lite ödmjukhet och nyfikenhet både inför sig själv och sin partner. Någonstans går ju smärtgränsen och man vill inte vandra ihop även om man kanske respekterar varandras "förmågor".

Seriöst, 1-2 gånger i månaden-förhållanden håller inte och kommer aldrig att bli bättre. Precis som TS beskrev är äpplet för grönt eller för rött. Har själv levt i sådana förhållanden där allt dalar och blir stendött. Två individer som lever ihop o inget mer.

Flyttade isär och vägrar annat förhållande än att leva åtskilt. Fungerar hur bra som helst och är mycket smidigare. Ta dig ur förhållandet om din partner inte vill, du får ett bättre liv!

Jag gick runt och var undergiven utan att riktigt förstå det själv. Det fattade jag långt senare efter att jag och min man skilt oss. Först jättebra sex men sen orkade jag inte mer. Hade behövt dominans också.

Har ni pratat om sånt?

Det måste ha varit att hitta en nåli en höstack med tanke på att tråden varit inaktiv i flera veckor. Var det den här typen av inlägg du specifikt letade efter eller misstänkte du att din man skrev här eller hade fått något annat tips?

Känner du igen dig av beskrivningen eller tycker du att din man har gett en skev bild av dig? Är det kritik du håller med om?

Jag har anat att moderna mannen var så som du beskriver honom. Jag har själv levt med en sån o tycker mej ha läst, ibland mellan raderna, att denna moderna man påminde mycket om min egen. precis som du beskriver dej så skulle jag beskriva mej.

Idag några år senare vet jag exakt vad jag vill o ingen kommer att sitta på mej igen. Jag har gjort karriär o är framgångsrik i det jag gör. Jag har växt som människa o kommer att fortsätta att låta mitt liv vara mitt.
Önskar dej allt gott o all lycka kära vinterkvinna! Kunde jag så kan du!  

För mig är inte sex ett av benen som förhållandet vilar på. Det är inget som måste ingå i mitt förhållande och är inget som jag tänker ta ansvar för heller.

Vad har könet med mitt inlägg att göra? För mig är se oviktigt ja. Nej jag tror inte att det är oviktigt för min partner. Min partner får gärna sköta sitt sexliv utanför förhållandet.

Detta är något som kommit på senare år och då hade jag redan partner. Min partner vet idag att sex är oviktigt för mig. Min partner får sköta det utanför förhållandet om h*n vill.

Att göra 50 % av hushållet är en självklarhet. Min partner får inget sex eller tack för att h*n gör en självklar del i ett gemensamt hushåll.