ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

Hej och välkommen hit

Om ritalinet fungerar bra förutom att det går ur kroppen för fort kan ni ju också testa concerta. Den liknar ritalinen men sitter i längre (8-12 tim har jag för mig).

Maken är ute och kör en runda med dottern som fått ett frispel medans jag städar upp ett omkullkastat sovrum och vardagsrum 

Är bara inne en snabbis och har endast ögnat igenom lite snabbt.
Hälsar alla nya välkomna till tråden och skickar ett gäng styrkekramar till alla, så bara ta för er

virre85, vet inte om du fått svar på din fråga ang blodproverna men på vår dotter tog de blodprov för att utesluta struma och fragile-x.
Vet inte om de tog någon form av allergiprov också.

Skönt att ni kommit igång och får hjälp nu

Önskar er lycka till och hoppas att allgår bra.
Många kramar till dig och din familj.
<3 <3 <3

Välkommen hem

Vad skönt att allt gick bra.
Skickar kramar och önskar att du får lite tid att slappna av och få tillbaka orken.

I de flesta scoutkårer blir de nog tacksamma om föräldrarna är med och finns tillhands när det behövs.
Jag är själv med som "ledar-förälder" i min dotters scoutgrupp och vi hade en kille till med diagnos där föräldrarna fanns i lokalen/ höll sig i närheten för att rycka in när det spårade ur och blev för mycket kring honom. Tyvärr slutade den  killen för att föräldrarna tyckte att det blev för mycket jobb att vara med varje gång.
Min dotter älskar att arbeta praktiskt, men vill inte vara med när det är laglekar. Alla vet om det och ingen säger något om hon väljer att inte vara med. Scouterna är en bra verksamhet eftersom man arbetar individuellt men tränas i att sammarbeta och att alla får bidra med det man kan och att det räcker. Oj, vilken luddig menning
Men för att det ska funka för våra barn så krävs det nästan att en förälder är med. Ledarna i scouterna är där ideellt och många saknar kunskaper i våra barns funktionsnedsättningar, men oftast blir man ett "gott ledargäng" och jag tycker också att det är roligt att gå på mötena.

Här har det skrivits sedan jag sist var inne och läste, tänkte att jag skulle läst ikapp, men det blir helt enkelt föööör mycket !

Hälsar alla nya välkomna till tråden och skickar kramar till höger och vänster så att alla kan ta för sig

Var på möte i skolan för stora tjejen i går, det var inte allt för upplyftande men resursläraren jobbar iallafall stenhårt med att M ska klara de nationella proven till våren. Det är redan nu bestämt att hon kommer att ha en lärare till hands under hela provet som kommer hjälpa henne att läsa uppgifterna och eventuellt skriva de svar som M ger om hon tappar "skrivorken".

I morgon är det dags för ett första möte för lilleman med Klasslärare, fritidspersonal och specialpedagog. Får se vad de tycker, om saker och ting kan lösa sig eller om de anser att vi behöver göra en utredning på honom också. Ja,ja specialpedagogen känner ju oss vid det här laget och det är ju tur att någon håller henne igång på jobbet

Kram på er alla igen!

Haha, ett hemgjort kort fick min make med när han fyllde år, ett pressentkort faktiskt där jag erbjöd mig att tvätta bilen 2 gg under året (han har inte utnytjat det än och snart har året gått )

Skönt att inte alla dagar är lika

Förstår att du kände dig lite nere efter en sådan dag!
Jag sitter själv här och intalar mig att om det skulle vara så att vi måste utreda lilleman också så gör det ju ingen skilnad, precis som storasyster är han ju samma barn före och efter utredning. Sedan känns det kanske inte så kul att alla ens barn har diagnos men 50% eller 100% vad spelar det för roll?
De är ju fortfarande våra fantastiska ungar

Jag Fick nässelutslag av eye-q.
Var inne på hälsokosten och pratade med dem om de och de trodde att det kunde bero på nattljusoljan.
Eftersom jag är pollenallergiker så kunde det kommit med något pollen vi tillverkningen av oljan eller så kunde det vara en korsallergi.

Nu vet inte jag om det finns någon fiskolja utan vegetabiliska inslag men det kan du kolla upp.
Lycka till

Hej och välkomna alla nya som jag inte hunnit hälsa på.
Jag har en dotter (M) på 9 år som fick sin ADHD-diagnos 2008 och hon medicinerar med concerta sedan ett halvår tillbaka.

Har också en son(H) på 7år (utan diagnos, men med varningsflagg) och det är om honom jag kommer att skriva nu
Idag hade vi möte på skolan med klassläraren, fritidspersonal och specialpedagog och det blev ett jättebra möte. Sonen har haft det kämpigt sedan han började i förskoleklass förra hösten och det var en jobbig period, men på vårkanten kom en ny lärare in i klassen och allt vände.
När han började i 1:an var han överlycklig och han älskar verkligen skolan så det var roligt att höra av klassläraren att han är så duktig i klassrummet och alla ämnen.
Problemen uppstår på raster och på fritids när det är "fri lek". Han upplever att de andra barnen inte förstår honom och han har också svårigheter med att se att han inte alltid kan bestämma vilken roll han ska ha i leken.

För ca 2 veckor sedan fick vi ett samtal hem att han tagit stryptag (ett beteende som vi självklart inte accepterar!) på en klasskamrat när de blivit osams. Vi pratade med sonen och han hade en "enkel" förklaring -Vi blev osams och jag nöp **** i kinderna, när det inte fick önskad effekt tog jag ett tag om halsen på honom med ena handen i stället.
Detta var upprinnelsen till dagens möte.
Vi har tillsammans med skolan upprättat ett åtgärdsprogram och i detta ingår en "kurs" i konflikthantering. Sonen ska tillsammans med Specialpedagogen jobba med ett program som går ut på att sonen tillsammans med vuxen ska kartlägga sina problemområden och sedan genom sagor, rollspel och andra övningar träna sig i att hantera/hitta verktyg för att undvika/hantera konflikter som uppstår.
De kommer att börja nästa vecka och fortsätta i 5 veckor framåt. Sedan görs en utvärdering tillsammans med övrig personal på skolan och om det behövs så förlänger man "kursen".

Hoppar på +listan när jag endå är i farten.
Vi har börjat med nya kvällsrutiner för att båda barnen ska komma igång med läsningen och M har läst 2 kvällar i rad utan bråk

Ja ,det kändes som att det kan vara ett koncept som funkar.
Specialpedagogen gick igenom upplägget och alla vuxna runt H blir involverade. Han kommer att få läxor där han under veckan tränar praktiskt i "verklighetn" på de saker de gått igenom under lektionerna och alla vuxna vet vilket moment som tränas och stöttar upp med positiv förstärkning när han lyckas eller går in och påminner i situationer när det behövs.
Så det blir spännande att se om det ger resultat

Hej alla nya! Varmt välkomna till tråden

Nu har H gått  på "kurs" 2 gånger (skulle varit ett tillfälle igår också, men specialpedagogen kom inte vilket bekymrade honom mycket). Han verkar nöjd med sin kurs och tycker att det är roligt (har ingen aning om vad modellen heter). Hade ett kort samtal med hans klasslärare idag och hon tycker att det verkar som om träningen gett lite resultat. Fick också läsa igenom anteckningarna om vad som tränas och vad lärarna ska hjälpa till att påminna om.
Just nu jobbar han med att känna igen olika känslor och att använda sig av rösten istället för nävarna när han blir arg. Just den biten verkar ha fungerat, han skriker ut sin ilska riktigt rejält (vilket han aldrig tidigare gjort här hemma )
Så förhoppningsvis är detta en modell som passar H.  (i inlägg # 3605 kan ni läsa om bakgrunden till detta).

Har varit på Bup med stora tjejen och där var det positiva besked, hon har gått upp 1kg, växt 2cm och blodtrycket var stabilt. De pratade lite om att höja concertadosen men hon måste öka lite i vikt först och om dosen höjs måste vi in på tätare kontroller för att kolla blodtrycket.

 

Usch vad jobbigt vännen Vill bara krama om dig.
Hoppas att du kan få någon hjälp av "kometteamet" och att det lättar lite.
Många kramar

Hej i tråden

Var det inte någon här inne som hade "nattlarm" till sina barn? (ett sådant som larmade om barnen gick upp på natten).
Undrar hur det funkar och vart man vänder sig för att kunna få ett sådant.
Dottern går i sömnen, oftast går hon på toa och sedan tillbaka till sängen, men nu på senare tid har hon börjat gå ner för trappan.
I natt vaknade maken av något ljud och gick upp för att se vad det var, M låg inte i sängen och var inte på toa utan han hittade henne sittandes på en stol i köket.
Vi brukar vakna när hon går upp så hur hon lyckats ta sig ner i köket för vår knarrande trapa utan att någon av oss hört henne är en gåta.
Hon har inget minne av sina nattliga utfärder och vi är oroliga att hon ska börja ta sig ut ur huset utan att hon vet det själv.... Dags att sätta upp dörrspärrar på ytterdörrarna kanske?

Vi har också två år ganska exakt mellan barnen och det var inget kul alls.
Nu när de är 9 och 7 funkar det bra för det mesta och de har stort utbyte av varandra.

Ps. pcalma tack för tipset om nattvakt, ska kontakta bup och se om vi kan få en sådan via hjälpmedelcentralen.

Att vara hemma med sjukt barn kan vända hela världen upp och ner. Jag är hemma denna veckan med barnen eftersom att det är lov och det funkar ganska bra (mest beroende på att det är självvalt och jag kan planera upp dagen någorlunda).
Vi har en gemensam almenacka där vi skriver upp alla möten och barnens utflykter mm för en lång tid framöver, sedan har vi en wihteboard där vi skriver in veckans aktiviteter för hela familjen.
Jag jobbade tidigare skift, men blev helt sönderstressad så nu jobbar jag samma tid 4 dagar i veckan och är ledig 1 dag förutom lör-sön.
Maken jobbar också fasta tider vilket gör att vi kan strukturera upp dagarna så att de ser ganska lika ut.  Jag lämnar barnen på skolan, han hämtar och lagar middag. Jag kommer hem från jobbet och gör läxor med barnen. Maken tar även hand om veckohandlingen (vilket jag inte fixar, springer runt som en yr höna och missar hälften av grejorna som står på listan).
På min lediga dag tar jag hand om tvätt och städ så att vi bara behöver småplocka under veckan och vi får mer tid till barnen.
Vi har en ganska strukturerad vecka och vi hjälps åt och tar ofta varsitt barn vid nattning för att det ska flyta på smidigt. De kvällar som någon av oss är borta kan bli smått kaotiska.
Det som var viktigt för oss för att få vardagen att gå ihop och mig att stressa ner var att göra en tydlig uppdelning av de gemensamma ansvarsområdena. Jag har mina uppgifter och maken har sina. Sedan hjälper vi givetvis varandra "över ansvarssområdena" men jag slipper att bli stressad över att inte hinna med vissa saker för det ligger på min make att fixa.

Skickar kramar och hoppas att det löser sig för er.

Välkommnar alla nya i tråden!
Är inte inne ock skriver själv så ofta, men försöker hinna med att läsa vad som skrivs.

lollipopsie:
Vår dotter äter concerta sedan lite drygt 1/2 år. Vi har inte varit med om det du beskriver.
Däremot så händer det periodvis att sonen (inga mediciner) kräks i samband med måltid.

Skolan är skylldig att göra en utredning om misstanke finns, det sa iallafall vår rektor när jag pratade med honom för en vecka sedan. Det var faktiskt han som tog upp frågan om läs och skrivning i sambande med Ms ADHD.
Tycker inte att du ska känna att du "stöter dig" med skolan om du tar upp frågan. Du kan ju nämna för rektorn att det finns i släkten och ta upp er oro och seddan fråga hur h*n ser på saken ang dyslexi utredning.

Kram och lycka till <3

Hej alla!

Kul att se att tråden lever!
Själv är jag ju inte här så mycket, men kikar in i bland.

Önskar er alla en bra dag!