Älska din svärmor!

Ska man älska sin svärmor om hon:

- Vill att ens barn ska kalla henne mamma
- Kan inte klippa navelsträng med sin son
- Lägger näsan i blöt för allt
- Gör saker bakom äns rygg man inte vill eller godkänner
- Ringer sin son för minsta lilla problem och gör honom upprörd
- Godkänner inte mig för den jag är och hur jag gör
- Dessutom säger bakom min rygg att till sin son att hon ville inte ha mig som svärdotter
- Gemför än med allt och alla på den negativa planet
- "Lånar" äns saker utan att fråga
...... det här några grejer som min svärmor gör mot mig

Ska man verkligen älska sin svärmor då?? Tror inte det verkligen....

Jag är glad för er som kommer överens med sin svärmor..... Men jag tillhör inte den gruppen.

Här är det inte svärmor som är problemet utan svärfar som är precis som du beskriver, byt bara ut hund mot katt. Han klagar på allt, min sambo är tjock och borde inte äta mat, precis så säger han. Jag blir galen! När jag var gravid var jag fet. ALLT är fel! Katterna borde äta annan mat. Våran lilltjej ska vi inte bära på, hon borde ligga på golvet. Det tyckte han från att hon var 2veckor och vägde 2300g. Jag har sagt åt min sambo att om han inte börjar säga ifrån och stötta mig så kommer jag riva i så in åt helvete.. Mitt tålamod är slut. Varför ska jag acceptera hans sett när han uppenbarligen inte accepterar mig/oss.

Nej, varför ska man tåla en massa skit bara för att de råkar vara släkt. Jag har alltid vetat att min kontakt med svärmor existerar enbart pg a min man. Inte för att jag och svärmor har något gemensamt.

Jag dööööööör, Låt mig någongång få slippa kärringen!!!
Falska kvinna!!! 
Senaste nytt är att vi skaffat en valp (utan att säga något till henne pga att hon alltid är negativ i våra beslut) Ja, när hon sedan får reda på vad vi gjort så  blir hon skitsur! Tjatar om hur jobbigt det är att ha hund (som om vi inte vet vad det innebär at han  hund? har ju "bara" haft 4 hundar tidigare)) Hon frågar oss hur vi ska klara av både vår dotter som är 1 år & en valp... HALLLÅ!!! Varför verkar det omöjligt? Varför får hon oss att undra varför vi inte klara någonting.. (& vadan detta intresse för vår dotter? hon har ju aldrig brytt sig om henne förut?)

Vi är två vuxna, ordentliga människor, bor i hus,har fint hem, har bra ekonomi & är omtyckta av både grannar & bekanta.. Finns inte en enda som tvivlar på oss.. men svärmor gör de.. hon va ju t.om emot att vi köpte hus.. hon blev sur & sa at det inte va en bra idé osv.. Nån anledning till det hade hon inte.. eller jo, Hon sa att JAG inte mådde bra! WHAT lixom!?

Varför gör hon så här mot oss?!

Men att min mans syster gör allt det där som VI gör.. Det är bara så possitivt enligt svärmor, DÅ går det minsann at skryta & tycka gott!

Människan jobbar inom kyrkan! 
Det förvånar mig att hon inte stöttar folk mer! Eller åtminstone sin familj..

Kom nu på varför jag är ateist, kan inte finnas gott i varken religion eller i människorna som framför budskapet-  att hjälpa & stötta andra, & inte lever därefter!

 

Min svärmor är snäll och har tagit till sig min äldsta dotter från ett tidigare förhållande vilket jag är otroligt glad över.
 MEN hon snackar skit bakom ryggen på folk (mig inkluderat) Vissa har hon aldrig pratat med, men går ändå på hörsägen och det blir skitsnack.
Hon skapar gärna konflikter mellan människor genom att ta en mening som sagts i en viss situation och gör det till nåt stort som inte ens finns. Det är förjävligt att släktingar tex inte vet hur hon är och dubbelkollar med den/dom som "sagt" nånting innan det blir bråk.
Det förstör så otroligt mycket helt i onödan.
Sen har hon en fallenhet för att ljuga också.

Jag är f.ö boven i allt som sambon inte gör, för enligt henne får min sambo inte göra någonting vilket är helt fel.
Så älska henne kan jag aldrig göra.

Varför ska man måsta älska sin svärmor? Tycker TS att man ska måsta älska sin kusin också? Eller sin granne? Är det pga släktskapet man måste älska? Eller för att göra maken nöjd? Eller för att det hör till? Intressant. Jag och min svärmor är nämligen natt och dag, så olika två människor kan bli. Och jag skulle aldrig i hela vida världen få för mig att älska henne. Varför skulle jag det? Vi har inte samma värderingar, inte samma intressen, inte samma syn på uppfostran, politik, religion, folkvett eller familjevardag. Så VAD skulle jag älska henne för? Hon respekterar inte mitt sätt att göra saker och ting och man kan inte älska någon som inte respekterar dej.
Nej, TS, jag tycker du ska fundera igenom det hela en gång till. Ingift släkt är inget annat än ingift släkt, om man inte vill. Om man kommer bra överrens är det ju en helt annan sak, men då kanske man älskar varann per automatik (som du och din svärmor) men det betyder inte att alla har det lika ställt.
Det är väldigt enkelt att kasta ur sig moralläxor om ett ämne man själv bara sett solsidan av, men var snäll och lär känna skuggsidan först nästa gång!  Och gratulerar till din fina relation med svärmor!

Nej, vi är väl alla fria att älska den eller dem vi älskar. Det är ju skillnad att uppföra sig hövligt gentimot varandra.

Nej, vi är väl alla fria att älska den eller dem vi älskar. Det är ju skillnad att uppföra sig hövligt gentimot varandra.

Precis. Och hövlig är man ju litet illa tvungen att vara, men det hör ju till allmänt folkvett, hövlig är man i butiken mot personalen också. Sen det faktum att denna svärmor som man borde älska inte har förstånd att vara hövlig tillbaka får man väl bara ta som en vuxen och förbise. Men älska... njae, tror inte det.

Och är de inte ens hövliga så får de finna sig i en kyligare relation.

Då vänder jag hellre på det och säger: Älska din svärdotter!!!

Jag tycker det är fruktansvärt hur många svärmödrar det är som beter sig illa mot sin sons familj! Man möter det bla här på fl hela tiden i forumet. Jag har själv haft problem med min svärmor, ordentliga problem, just nu fungerar det bra och jag hoppas det fortsätter så. Men älska henne kommer jag aldrig göra.