Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Ska få gå till hälsocentralen nästa vecka och kolla upp en knöl på halsen som jag haft i åtminstone två år men just börjat oroa mig över då jag fått mer ångest. Fy fasen känns inge roligt just nu.

Blodprov för ett år sen var fint osv så hoppas det är lugnt men nu nojar man ju.

Har ett till symptom jag fått i veckan och kanske haft förut, är ej säker, känns ömt i tunga och insida läppar typ... Ungefär svaga stickningar eller tandläkarbedövning. Funderar om det är nån lättare variant av afte men är inte säker. Någon annan som haft så?

Läs eller lyssna på ljudboken, Lev livet fullt ut , av eckhart tolle. Lyssna utan att analysera sönder den, bara lyssna, vissa saker kommer du koppla direkt och andra känns bara ovidkommande. Finns på ljudbokssidor som exempelvis BookBeat, är ofta några veckor gratis. Den har verkligen hjälpt mig få perspektiv och försatt mig på en ny väg i livet där jag försöker hitta ett nytt sett att leva.

Skeptisk? Skit i det, testa att lyssna på hela boken.

Tack så mycket för tips, får se om jag lyckas höra den någon gång.

Tycker fortfarande jag känner mig lite frånvarande eller något, lite overkligt typ. Känns rätt ok när jag ligger i sängen och blundar och så men man känner sig lite galen.

Glömde även nämna några saker:

*Tinnitus eller öronsus ibland

*Trött hela tiden

*Tror jag blir torr i munnen ibland eller halsen kanske för jag andas snabbt eller något.

*Harklar/hostar en del 

*Värk lite överallt, mest överkroppen som rygg, bröst och nacke.

Hade alla dina symtom- trodde det var stress men det var min kopparspiral som var boven. Har du spiral?

Hej tack för svar! Okej, det kan det inte bero på är ej kvinna.

Det vet du redan egentligen, men låt mig förklara hur du och jag fungerar.

Jag har under en längre period haft ganska svårt illamående, och strul högt upp i magen. Ont i ryggen. Varje kväll möter jag döden pga det här, alltså jag får cancerbeskedet av min inre lilla doktor.

Vad man kan kalla för en vanlig person, hade för det första förmodligen inte kopplat ihop magbekymmren med ryggen, helt enkelt för att denne inte har googlat och letat efter någon gemensam nämnare. För det andra hade inte dom fysiska förnimmelserna varit det första elementet i upplevelsen, alltså den hade varit mer i det dom tittade på, lyssnade på, eller tänkte på. Men för oss är alla fysiska upplevelser överväldigande.

Många av oss var innan vuxen ålder(tonår) ganska bekymmersfria, inte alla, men många. Vi kunde skjuta undan bekymren, utan att behöva hantera en enda jobbig känsla. Jag hade inga begränsningar, kunde gå igenom vad som helst. Hade du bekymmer satt dom i huvudet och inte i kroppen, du uppmärksammade knappt kroppen. Till slut skriker kroppen efter din uppmärksamhet, vrider upp dimmern på känslorna, på obehaget vi ignorerat i hela våra liv för att vi ska hantera dom, och helt plötsligt blir kroppen det starkaste elementet i upplevelsen. Vad gör vi? Jo jo beskyddar oss med tankar. Med logik, med uteslutningsmetoden, vi tröstar oss själva med osannolikhet, allt i en ond spiral där vi är fast.

Har jag cancer? Förmodligen inte, men vem vet.