Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Hej!

Jag är ledsen...nästan på riktigt. Min bebis vill inte komma ut! Var på min tredje (!!!) överburenhetskoll idag och där gjordes hinnsvepning nummer 2 i hopp om att det sätter igång nåt. Öppen ca: 1,5-2 cm mjuk och inte så mycket av tappen kvar, men ändå ÄNDÅ ska bebis ligga kvar och gotta sig. I fredags när jag var på första kollen så tyckte ju den läkaren att jo, ja...men det kommer nog igång under helgen, så vi lämnade ju bort stora tjejen....i fredags!!!! Vet ni hur länge en gravid och hormonstinnt frustrerad gravid kvinna kan vara utan sin underbara 2 åring innan det liksom blir för mycket?! Det vet jag och den gränsen är nådd nu!

Buhuuuu vad synd det är om mej ellerhur

Fick tid för igångsättning på fredag morgon och det är nåt jag verkligen INTE ser fram emot. Solskenshistorier tas gärna emot...om det nu finns såna med igångsättningar (förutom Fridlysts )

Förlåt att jag också lastar på allt på er flickor, men min semesterfirande mans öron verkar omåttligt fulla vid det här laget....

Kramar till er som orkar lyssna/läsa och förstå

God afton fina flickor!

Tack för alla peppande ord. Det gör att det känns lite lättare...!

Men det verkar som om de flesta här inne har haft det lite kämpigt de senaste dagarna . Vi får ju inte glömma varför vi går igenom det vi gör...vi får ju små (eller stora ) godisbitar som vi , direkt när de är på rätt sida magen, svär är värda varenda bs, extra läkarkoll, tår och SLIT!!! Till er som väntar första det ÄR värt det och tänk vad 40 veckor är kort tid EGENTLIGEN!!! En fis i rymden really...MEN så måste man få klaga och känna att det tar emot och vi är bra! BÄST Fiyali: Jag vet inte vad jag ska säga om din bm...men GUD så skönt att du fått byta och att ni sa ifrån...på skarpen! Hur kan hon FÅ jobba som specare? Otroligt! Och angående din förra förlossning...jag har en liknande bakom mig och är därför inte helt sugen på igångsättning eftersom jag vet vad de ofta leder till...akut ks och däri ligger tyvärr mycket av traumat MEN, men men...om du nu får några veckor till på dig att tänka tankarna och bearbeta den förra fl (vilket jag tror är väldigt nyttigt även om det är jobbigt). Kan du inte tänka dig ett planerat snitt då istället? Alltså vad jag förstått så går det ju mycket lugnare till då och kanske kan narkosläkaren känna sig mindre stressad osv...
Hur blir det med dina havandeskaps-symptom? Tog de massa prover idag som du får svar på på fredag eller ordinerad sängläge från idag typ? Inläggning??
Jag tycker du är stark!!!

Skickar stora kramar till hela bunten!!

Hej flickor!

Smultron och Baby no2: Min bm tipsade mig om en apelsin och keso till frulle med lite mindre insulin än den vanliga och att sedan ett par timmar senare äta en "andra frukost" Det funkade super för mig, kanske kan ni testa?!
Och Smultron...typ omelett kan man ju variera i oändlighet och sallader av olika slag. Mycket grönsaker och så, typ avokado som ger en bra mättnadskänsla och inte höjer så mycket i bs. Släng i lite nötter eller frön och köp en extra god olivolja så är du hemma sen
Fiyali: Jag kommer ha alldeles för mycket att tänka på den kommande veckan så jag får redan nu önska lycka till med läkarbesöket. Skönt för dig att få prata ut. Och lycka till med alla värden för havandeskapsförgiftningen. Hoppas bebis stannar i mage lite till och att du slipper bli igångsatt om du inte vill! Styrka till dig!!!

 Blehnda: Bra jobbat med HbA1c. Du är grym!

Om ca: 12 timmar ska min bebis påbörja sin utflyttning från min livmoder . Det är en fullkomligt överväldigande och surrealistisk känsla som bor i min maggrop nu och har gjort under hela dagen. Fy, säger jag bara. Hur ska man kunna somna ikväll? Jag hoppas innerligt på en vaginal förlossning denna gång. Eller egentligen en BRA förlossning!!! Snälla ni håll alla tummar ni har för mig, bebis och bebis pappa att utflytten blir en bra upplevelse.

Hua mig...vad läskigt! Here comes the pain liksom...men men no pain no gain!

Kämpa på alla goda glada. Jag hör av mig när jag landat!!!

KRAMAR till er alla och TACK för ert stöd och uppmuntran (det börjar låta som om jag ska dö... ) under denna gravven!

Hej alla!

Hur mår ni? Jag har av förklarliga skäl inte riktigt hunnit läsa alla femhundra sidor med inlägg ni hunnit med under helgen

Jag ville mest bara passa på att göra mig hörd och tala om att vi kommit hem med vår lilla skatt. En lillasyster blev det på 3200g och 51 cm lång 27/2 01.33. Förlossningen är en egen historia, men jag fick föda vaginalt och det är banne mej det coolaste jag har gjort i hela mitt liv. Sen mådde inte bebis så bra av allt värkstimulerande dropp så hon var ganska medtagen och så när hon kom ut, men repade sig skitfort. Blodsockret har på henne hela tiden varit bra, men av de andra värdena som togs när hon precis kommit ut att döma fick hon spendera första natten på Neo utan oss, fast det blev ju inte så många timmar som tur var. Det var först igår vi blev utskrivna trots att hon mått bra hela tiden, men men nu är vi hemma alla samlade igen och höga på livet och kärleken

Bs är galet såhär innan alla amningshormoner fallit på plats och mjölkproduktionen bestämt sig för hur mycket det ska vara i mina "Dolly Partons". Ligger nu och tuffar lite lågt på pregravida basaldoser som måste sänkas. Tar nästan inget måltidsinsulin och måste ändå äta bananer emellanåt som om jag vore en apa

Jag tittar in igen och skriver en liten story om ditten och datten, men nu blir det bebismys!

Kämpa på alla godingar. Det är värt det. Vartenda litet huvudbry och bs-stick!!!

Hej så länge från dubbelmorsan!

Hej flickor!

Jag tittar bara in en liten snabbis idag! Har knappt haft på datorn senaste veckorna, men allt är fint. Är super-duper trött idag då den trotsigaste 2 åringen i världen varit sjuk och uppe och sprungit de senaste nätterna. Med mini liten (som eventuellt ska få heta Klara) ä'r allt fantastiskt. Hon sover hela tiden. Galet är det dock att vara tvåbarnsmorsa. Mannen är hemma men det hjälper inte. Det blir mycket fokus på stora syrran.

Heja på alla er som är på slutspurten nu! Hang in there!
Själv ska jag gå och byta en bajsblöja...troligen nummer 612 i ordningen för dagen!

SNART får ni en längre rapport. Kanske till och med imorn...vem vet!

Kram och god natt!

God morgon flickor!

Jag vill till att börja med utföra en varning av klass 3 för det långa inlägget. Ni måste inte läsa om ni inte vill

Det hela började med att jag skulle bli igångsatt fredagen den 26/3 då jag hade gått över tiden med en vecka och bebis låg på -20%på tillväxtkurvan. Svårt att somna på torsdagsnatten men det gick efter många vändningar och tankar. Väl inne på förlossningen 8.00 som bestämt, hade de inte riktigt tid med oss, så vi blev sittandes i ett väntrum, tills de gjorde iordning vårt rum. Kändes fullkomligt vrickat att sitta där och inte ha en endaste värk. Till och med mina hemska förvärkar och molvärk la av...så klart
Vid 11-snåret hade vi fått vårt rum och bytt om och snackat lite. Mitt förlossningsbrev var igenomläst och diskuterades. Sen upp i förlossningssängen för att kolla status innan läkaren skulle avgöra HUR jag skulle sättas igång. Öppen 2 cm och de beslutade att de skulle göra hål på hinnorna så vattnet gick, sen fick jag gå omkring i 2 timmar (tror jag) för att se om värkarna kom igång spontant. Det gjorde de inte så på med droppet. Vid 15 tiden hade jag en del värkar som började göra ont. Dockan är ute 01.33 så det var ingen kort förlossning inte . Under de timmarna hann jag med en del. Jag stod upp igenom hela min förlossning, i princip. Bebis mådde inte så bra av droppet till slut så de funderade på en sugklocka. Vid det laget var jag ganska trött på att ha värkar som inte tog mej nånstans, men jag såg ju också på ctg-kurvorna att bebis måste få komma ut snart så jag lät läkaren bestämma. Han beslutade att hjälpa henne ner förbi spinaeknölarna så att jag skulle få krystvärkar och när jag fick det tog han bort klockan och jag krystade ut världens mest fantastiska lilla varelse....

...men hon var inte så frisk när hon kom ut, vilket ingen riktigt hann förstå innan. Neo var dock kontaktade innan så de stod i kulisserna och bar snällt iväg lilla pyret. Hon hade bajsat i vattnet och svalt en del så hon fick hjälp att suga upp det där äckliga. Hon hade ett lactat värde på 17 (det mäter mjölksyran i kroppen som uppstår när man kämpar tror inte det ska ligga över 3) så hon var bra medtagen, men repade sig oerhört snabbt. På storasyster mättes lactatet upp till 11 sen plockade de ut henne med akut snitt så lillasyster fick kämpa som ni säkert förstår!

Hur som helst så var det helt fantastiskt att få föda på RIKTIGT! Vaginalt och krysta och ta sig igenom hela den där resan! Jag är supernööjd och stolt över mig själv och framförallt så himla glad att läkaren beslutade att hjälpa till med sugklockan så mitt lilla mirakel kom ut i rättan tid!  !!!

Hon var 51 cm lång och vägde 3200g och kom ut i v. 40+6 alltså 27/3 klockan 01.33!! Tyvärr lyckas jag fortfarande inte med konststycket att lägga upp bilder i mitt galleri så ni får inte se henne. Men hon är söt I can tell you THAT much!

Nu snart tre veckor senare ser jag dubbelt av trötthet. Inte för minis skull (som fortfarande inte fått nåt namn) hon sover ju mest hela dagarna och ammar förstås, utan för Stellas skull som är SÅ trotsig och avis. Mannen är hemma till efter påsk och det är lite skönt, men jag känner nog ändå att det vore enklare att bli kastad ut i verkligheten på en gång. Idag är han på jobbet och Stella på dagis så jag och Bebis kan gosa mest hela tiden!

Blodsockret har sitt egna liv. Jag tar i princip inget måltidsinsulin och har sänkt mina pregravida basaldoser med 50%. Det var likadant sist och jag var riktigt låg nästan hela tiden, därför är mannen hemma så länge den här gången. Så jag kan koncentrera mig på att ställa in mig!

NU är jag färdig. Hoppas att det inte är helt osammanhängande att läsa!

Må så gott flicks så hörs vi snart igen!
Stora kramar till er alla som kämpar och är så bra! Det är värt det till 5000% jag svär!

over and out!
 

Menade ju så klart att hon föddesden 27/2

Hej flickor!

Fixaren: Du får inte ta de där siffrorna på FÖR stort allvar. Jag hade ju samma scenario denna grav som visade sig vara fel. Visst går du också på Östra? Det kanske var samma läkare jag hade som gillar att "ta i" när han mäter. Enligt honom skulle bebis växt 1kg på inte ens två veckor och det visade sig ju vara fel fel fel! MEN det är ju såhär i slutet som diabetesbebisarna har tendens att bli extra stora, tyvärr. Vad säger sf-måttet? Angående att mjuka upp tappen...jag vill inte påstå mig VETA eftersom jag själv gick över och fick bli igångsatt med andra barnet men att stimulera brösten som vid amning alltså handmjölka frigör oxytocin som kan påverka det hela påsamma sätt som värkstimulerande dropp gör! Och så sex sex sex...eller ja...med mannen då eftersom sperman innehåller prostaglandin är det väl som kan hjälpa till att mjuka upp.
Och duuuu...det är nära nu. snart har du din belöning hos dig!!

Hoppas du mår lite bättre och inte klandrar dig själv alltför mycket!

Fiayli: Vad spännande att få träffa den lilla krabaten där inne. Hoppas allt gått/går bra för dig idag och GRATTIS till tvåbarnsmorsa titeln

Har inte hunnit läsa igenom alla inlägg, därför har jag inte svarat på ditt inlägg.

Första dottern låg på +21% på BF. Två dagar senare tittade hon ut med sina 3970g. Den graviditeten och denna skiljde sig mest genom att jag denna gång låg högre i bs, men mer stabilt tack vare att jag slapp känning-rekyl-träsket mer än med ettan! Första gravven hade jag cirkus 4-5 "känningar" varje dag så det var inte bara bebis som blev stor kan jag lova . Så jag har gjort en av varje får man väl säga och det var ju rätt tjej som kom ut den naturliga vägen om man säger så fast med typ samma hbA1c båda gravvarna

oups...Klara säger visst att det är dags för en slurk mjölk nu....

Må så gott

Hej flickor!

Ville bara titta in och säga hej!

Grattis till alla som fått era små på rätt sida av magen och heja heja alla duktiga ni som har en liiiten bt kvar (och lång också så klart9

Själv har jag varit på besök hos min riktiga diabläkare och gjort ögonbottenfotografering idag. Allt såg finemang ut förutom förhöjt kolestorol...fast det kan jag ju inte skylla på graviditeten med...

Annars mår vi fint alla fyra. Stora tjejen är på dagis första dagen idag utan blöja, efter intensivträning i helgen. Ska bli spännande att se hur många ombyten som gått åt

Klara växer och mår fint. Har repat sig bra efter den misstänkta rs-svängen med sjukhus vistelse och rutiner kan skönjas nånstans i fjärran

Gotta go!

Keep up the good work, girls!

Hej glada fina flickor!

Jag hinner verkligen inte skriva egentligen, men så måste jag ju bara säga hej, när jag äntligen hunnit sätta på datorn och läsa lite inlägg.

Hoppas ni mår prima fint och hinner njuta lite av magarna och EGENTID!!! Själv har jag vart på efterkontroll idag och var tvungen att backa tillbaka till dörröppningen när jag gick därifrån för jag trodde jag såg dig, Vilda Tiger. Men jag är nästan helsäker på att det inte var du.

Måste springa till Klara som skriker och vill ha mat för att sen ila till dagis och hämta stora tjejen.

Jag är kass på att lägga upp bilder. Vet inte hur man gör tydligen. Men gå in på www.marinilsson.se och kolla under hennes "barnporträtt" och även bloggen så får ni se mina fina fina fantastiska ungar!!!

Ska försöka bättra mig med påhälsning också. Må så gott!

Bilderna 46-49 är mina flickor under "barnporträtt" kanske jag borde tillägga

Hej på er alla godisbitar!

Hur mår ni? Jag läser emellanåt men hinner inte alls på samma sätt som när man bara hade ett litet barn att ta hand om. Tvåbarnschocken har infunnit sig kan jag säga . Det tog ett tag medn sen sa det bara PANG och  så var allt upp och ner och jag fattade ingenting. Idag är Klara 3 månader och jag fattar inte vart den tiden tagit vägen, men är tacksam för det. Nu börjar jag kunna se antydan till fastare rutiner och jag hinner til och med stoppa in mitt bröst i bh:n igen innan det är dags att amma på nytt!

Vilda Tiger: Jag skickar stora stärkande kramar och en massa positiv energi till dig. Det är snart över! Det finns ingen vecka under graviditeten som går så långsamt som den sista, då man bara räknar timmar och minuter, men som en liten överraskning kommer det...en liten bebis. som man inte fattat det tidigare och du är snart där!!! Lycka så mycket till!

Angående amning så hade jag det lite kämpigt med ettan. Hon kom genom akutsnitt och då tar det oftare lite längre att få igång mjölken. Jag hade då inte hört talas om att det skulle vara svårare för diabetiker att amma av nån annan anledning än att diabetikers bebisar oftast tillmatas när de är nyfödda och att de då inte visar lika stort intresse för morsans tuttar. Så var fallet med min etta, men jag vägrade att "ge upp" så vi kompromissade, jag och dottern. Jag pumpade igång mjölkproduktionen och ammade sedan med amningsnapp hela amningsperioden. Det fick mig att känna mig lite "misslyckad" men det visade sig att det var ganska vanligt fenomen. Med tvåan rann mjölken till redan i förlossningsrummet när jag gick där och vankade igenom mina värkar så mjölk fanns från start och mini har inte haft minsta problem med att suga heller. så annorlunda kan det vara! Det var förresten en svacka i amningen då vi låg inlgda för rs i påsk, då mini inte orkade suga, men då tog jag fram pumpen och pumpade upp det igen. MEN det är inte för alla det funkar, så till alla er som inte ammar era barn oavsett anledning. Det är inte hela världen ur näringssynpunkt sett och närheten får de ändå! Tänk så mycket annat ni kan göra som kanske ammande mammor som jag själv har svårt att göra. Ikväll är till exempel första gången jag ska få gå hemifrån. Jag ska till badhuset och simma och då är Klara som sagt tre månader. Jag har längtat efter denna dagen!

Nu är det skrik efter mat igen.
Så....ta hand om er alla finfina sockerpinglor!
Kramar från mig

Vilda: Åhhhh vad jag känner med dig just nu! Skönt att du förmodligen har bebis innan helgen!

Jag var på Östra idag och tog nya sköldkörtelprover och fick amma på en parkbänk utanför centralkliniken och då tänkte jag på dig och om du låg där uppe i ett av bb-rummen med din lilla guldklimp, men icke...

Lycka till i alla fall och hör av dig när du är redo för långprommisar

Mellan 10 och 11

Hoppsan så kan det gå när man försöker multitaska...

Vilda: Jag var där mellan 10 och 11 idag var du det också?

Vilda: Nope not me...jag var och tog prover inne på centralkliniken. Där de bygger om du vet.

Och nej jag vet...jag kan ju inte lägga upp några bilder av nån märklig anledning.

Men snart får vi ses på riktigt ju

Tjejer! Ni är ju grymma! Grattis Ebyl och Vilda tiger! Nu börjar livet