Japp. Jag tillhör den skaran som fick båda mina barn tagna. Dock var det socialtjänsten Gävle som hjälpte pappan att sätta ihop en "hon är så farlig" historia. Om du ändå kunde läsa mina papper.
Om du fick det kanske dina pusselbitar falla på plats.
”Barnen glöms bort i vårdnadstvisten”
Föräldrasamtalen fungerade inte
Tingsrätten blev oundviklig när Caroline och hennes barns far skulle göra upp om vårdnaden av barnen - ett scenario som drabbar allt fler.
– Det kändes som att de hade svårt att vara opartiska och tog parti för barnens far, de tyckte att det var synd om honom, säger hon.
Eftersom barnens far begärde ensam vårdnad om de två barnen fanns inget annat alternativ än att gå till tingsrätten. I samband med inledningen av överläggningarna i tingsrätten anmälde barnens far Caroline för misshandel av honom under flera års tid, något som han inte kunde styrka och anmälningarna lades ner. Socialtjänsten förstärker sitt ställningstagande genom att kopiera och dubbelregistera så kallade orosanmälningar och begärde in anmälningar från för-skolan mot Caroline. Ärendet är ett av flera som Socialstyrelsen nu granskar i Gävle kommun och kom mer snart med granskningsresultatet.
Där hamnar alltfler. Många föräldrar och barn kan vittna om jobbiga skilsmässor följda av ut-dragna processer, något som alla inblandade far illa av.
– I vårdnadstvister försvarar vi oss och vårt eget och tenderar att slänga skit på varandra. Man tänker i svart och vitt. Det krävs en mognad för att inte göra det och framförallt för att inte dra in barnen. Man är kränkt och sårad, vårdnadstvister är smärtsamma situationer och då kan man säga i princip vad som helst, säger Christina Hermnarud, psykoterapeut.
År 2006 ändrades lagen för att göra det enklare för föräldrar att komma överens utan att gå till domstol. Nya siffror visar att effekten blev den omvända. En undersökning som Dagens Nyhet-er gjort visar att lagändringen snarare har fått motsatt effekt – i stället för att minska har antal-et vårdnadstvister i domstolarna ökat med 32 procent de senaste fyra åren. Bara förra året gick 4 000 fall till domstol, samtidigt som antalet skilsmässor var intakt.
Ofta blir rättsprocessen en föreställning i smutskastning mellan föräldrarna - i stället för att handla om barnens bästa. Experter ifrågasätter nu om vårdnadstvister verkligen ska lösas rättsligt.
- I en vårdnadstvist finns det ingen som har rätt, säger Anna Singer, docent i familjerätt.
Titti Mattsson, docent i socialrätt vid Lunds universitet tycker att statistiken är besvärande.
– Det går emot lagstiftarens ambitioner. När jag läste juridik i början av 1990-talet fick vi lära oss att i vårdnadstvister var det att skaffa en advokat som gällde. I dag säger man till män-niskor att gå till socialnämnden i stället. Systemet har gått från ett där man vill ha tvistande parter till ett där man i stället försöker få dem att komma överens. Det är en god tanke, men svårt i praktiken när det är så många uppslitande känslor inblandade.
Ett av problemen när familjer hamnar i rätten är att fokus ofta försvinner från barnens bästa och i stället hamnar på föräldrarna som försöker överbevisa varandra.
– Det är ett glapp i systemet när tingsrätten ska ha hand om föräldrar i kris. I krig är det inte alltid schyst, i krig används barnen som vapen och så ska det inte behöva vara. Vad jag som förälder än tycker om mitt ex så ska barnen kunna känna att de kan lita på båda sina föräld-rar. Hur ska de kunna göra det när vi vuxna går ner på grottstadienivå? Menar Titti Mattsson.
Experter ifrågasätter nu också om det över huvud taget är rätt att vårdnadstvister ska lösas i domstol.
Anna Singer, docent i familjerätt vid Uppsala universitet, är en av dem. Hon tycker inte att en vårdnadstvist är en rättslig tvist – utan att det snarare handlar om människor i existentiell kris.
– Man måste hitta andra sätt att lösa vårdnadstvister än att låta föräldrar smutskasta varand-ra i en domstol. De är föräldrar och ska vara det i resten av sina liv, man ska sätta dem i terapi om det är det de behöver. En domstolstvist handlar om vem av parterna som har rätt, men i en vårdnadstvist finns det ingen som har rätt, säger Anna.
Bland annat kan föräldrar nu åberopa samarbetssvårigheter som ett skäl till att inte dela på vårdnaden. Och vad som räknas som samarbetsproblem är enligt Singer vagt formulerat. I praktiken räcker det med att den ena föräldern inte vill samarbeta för att det ska kallas sam-arbetsproblem.
– Det kan ha gjort att fler tagit chansen. Så länge det går att gå till domstol gör folk det, säger hon.
– Den här lagen är konfliktdrivande i stället för konfliktlösande. De borde införa en lag som säger att båda föräldrarna har lika mycket rätt till barnen.
Barnombudsmannen Fredrik Malmberg tycker att barnens perspektiv ofta försvinner i vård-nadstvister, men poängterar att domstolen inte direkt låter barnen välja var de ska bo, utan att det mer handlar om att barn i en viss ålder och mognad ska ha rätt att komma till tals.
– Hur barn påverkas av en vårdnadstvist beror på hur föräldrarna hanterar det. Om de lyckas skydda barnen från sin egen konflikt eller inte. Jag tycker att barnens perspektiv ofta glöms bort, därför borde barnen få ha ett eget juridiskt ombud vid vårdnadstvister, säger han.
Det riktas stark kritik mot socialtjänstens utredningskompetens och orsaken sägs vara syst-emfel. Men problemen inom socialtjänsten ligger på individnivå, bland socialarbetare och deras chefer.
Om man inte längre kan lägga fullt engagemang och ge positiv energi till människor som har svåra problem ska man byta arbete, skriver Peter Althin och Anton Strand i Aftonbladet 2008-04-24.
Tidigare i höst presenterades en utredning enligt vilken mer än hälften av socialarbetarna an-ser att kommunens ekonomi är minst lika viktig som klienternas bästa. Endast 20 procent av de tillfrågade socialarbetarna hade tagit avstånd från påståendet.
Avdelningsdirektören och juristen Suzanne Julin vid Socialstyrelsen har vidare bekräftat den skarpa kritik som riktats mot utredningskompetensen inom socialtjänsten och uttalat att ny personal många gånger får ta hand om de svåraste uppgifterna. För oss innebär dessa larm-rapporter inga nyheter i sak. Det är sedan länge känt att socialtjänsternas utredningar ofta innehåller direkta sakfel och inte sällan är vinklade gentemot utredarens slutsats. En standard-åtgärd vi använder oss av i mål rörande till exempel LVU (lag om vård av unga) är därför att kontrollera presenterade uppgifter genom samtal med de personer som hörts av socialtjän-sten, skriver Peter och Anton.
I Sverige finns en tendens att skylla problem på systemfel och anonyma kollektiv. Bland annat menar Karin Björnsson, samordnare vid länsstyrelsen, att larmen i det ovan nämnda ”barnupp-draget” främst beror på systemfel och inte på enskilda socialarbetare.
Detta sätt att rikta abstrakt kritik är fel väg att gå för den som vill komma till rätta med konkre-ta problem. Problemen inom socialtjänsten ligger inte primärt på kollektiv- eller systemnivå utan på individnivå bland socialarbetare och deras chefer.
Följande exempel är hämtade från mål som handlagts på advokatbyrån under år 2007:
ü I en utredning hade en mamma med bristfällig svenska hörts utan tolk och centrala delar av socialtjänstens slutsatser visade sig bero på språkförbistring.
ü I en utredning hade en person med positiv syn på en mammas föräldraförmåga inte hörts trots att mamman begärt det.
ü I ett mål hade en mamma fått beskedet att socialtjänsten skulle omhänderta hennes barn varefter det, per e-post, meddelades att det hela var ett misstag och att en place-ring inte skulle ske. Därefter meddelandes, åter igen per e-post, att det föregående be-skedet var felaktigt och att en placering av barnet ändå skulle ske.
I utredningen beskrevs senare mamman som inkonsekvent och svår att samarbeta med.
ü I en utredning fanns en felaktig specifik uppgift beträffande en ung mans sjukdom. Uppgiften kunde senare motbevisas med stöd av den behandlande läkaren.
Socialtjänstens utredningar utgör många gånger utgångspunkt för förvaltningsdomstolarnas bedömningar i mål som för individen kan vara livsavgörande.
Ur rättssäkerhetssynpunkt är det därför helt oacceptabelt att felaktiga uppgifter presenteras eller att uppgifter som inte stämmer överens med socialtjänstens bedömningar utelämnas.
Vårt intryck är att medarbetare vid socialtjänsten många gånger inte är medvetna om att de är part i en juridisk process, att en domstol ska pröva deras resonemang och att därför alla upp-gifter måste läggas fram, samt vara korrekta.
För att komma åt problemen inom socialtjänsten måste kontrollfunktioner, ansvarighet, rek-rytering och utbildning ses över beträffande socialtjänstens befattningshavare. Ett införande av legitimationskrav, en legitimation som kan återkallas vid behov, kan vara ett steg i rätt rikt-ning men det är långt ifrån tillräckligt.
Många av våra klienter berättar att de från socialtjänsten möts med arrogans och ovilja att hjälpa. Tyvärr överensstämmer denna bild många gånger med vår bild.
Den som blir utredd av socialtjänsten har rätt till en opartisk bedömning. Men i många fall är det utredarnas egna tolkningar och känslor som styr. Det hävdar Bo Edvardsson, docent i ut-redningsmetodik.
- Att motbevisa subjektiva, luddiga och osakliga anklagelser kan vara mycket svårt. För den som utsätts för felaktiga, negativa omdömen och påståenden i utredningar som görs av exem-pelvis socialtjänsten eller psykiatrin kan det vara snudd på omöjligt att få upprättelse. Det säg-er Bo Edvardsson, docent i psykologi vid universitetet i Örebro, som specialiserat sig på utred-ningsmetodik.
- Självklart blir folk som utsätts för detta både förtvivlade, frustrerade och förbannade. En del blir deprimerade av den vanmakt de känner. Även när felen är uppenbara vägrar ofta myn-digheten att rätta till dem, säger Bo Edvardsson.
Det händer att barn far illa i sina hem och att socialtjänsten inte ingriper i tid, eller på rätt sätt. De senaste åren har medierna berättat om flera upprörande fall där barn misshandlats till döds i sina familjer.
- Men det händer också att socialtjänsten omhändertar barn på felaktiga grunder. Ett sådant ingripande med separation mellan föräldrar och barn kan också få mycket svåra konsekvenser för framför allt barnen, säger Bo Edvardsson.
Båda problemen - att socialtjänsten inte ingriper tillräckligt, och att den ingriper "för mycket", har samma bakgrund, hävdar han: undermåliga utredningar där uppgifter inte kontrollerats, där man låtit bli att hämta in viktiga uppgifter, där man bygger på subjektiva omdömen och "skvaller", och där man ofta har strävat efter att bekräfta en bild som man bestämt sig för red-an på förhand.
- Jag har sysslat med det här i 25 års tid och har granskat väldigt många utredningar, säger Bo Edvardsson. Dålig kvalitet är snarare regel än undantag. Det saknas styrande frågeställning-ar och urvalet av uppgifter är skevt. Man missar kontroller som är lätta att göra, man skiljer inte på fakta och egna tolkningar, man låter inte människor bemöta kränkande påståenden eller anklagelser. Allt sådant som är elementärt i utredningsarbete.
- Speciellt allvarligt är att man gör slutbedömningar utan att på ett rimligt sätt ha säkerställt uppgifterna som de bygger på. Utredare ska följa grundlagens princip om opartiskhet och sak-lighet. Det gör de tyvärr alltför sällan i den här typen av utredningar.
- Det kan vara svårt och tidsödande att bemöta luddiga och orättvisa utredningar, till exempel när det gäller ens lämplighet som förälder, säger Bo Edvardsson. De jurister som ska bistå för-äldrarna får inte betalt av samhället för att lägga ner den tid och energi som behövs. För många klienter är det omöjligt att själva betala hela kostnaden.
Att vara subjektiv är mänskligt. Att ens egna känslor, åsikter och fördomar kan färga hur man uppfattar omvärlden är väl känt inom psykologin. När man arbetar med känsliga utred-ningar är det därför viktigt med kontrollsystem och kvalitetssäkring, säger Bo Edvardsson.
Att utbilda socialsekreterare i kvalitetsgranskning skulle förbättra situationen. Men även till exempel domstolarna borde ha bättre kunskaper om utredningsmetodik och högre kvalitets-krav, anser han.
- Alla som är med i processen har ett källkritiskt ansvar. Utredningar, intyg och dokument, till exempel från barnpsykiatrin, som inte håller måttet ska inte accepteras, vare sig av chefer eller domstolar.
Enligt Bo Edvardsson förekommer det att utredningar urartar till ren förföljelse av de personer som utreds - när det handlar om omhändertagande av barn gäller det ofta föräldrarna.
- Man plockar fram allt som talar emot dem, ofta även triviala saker, utan att kontrollera upp-gifterna eller sätta in dem i ett sammanhang. Man undanhåller mycket som är positivt. Uppgifter kan överdrivas och till och med fabuleras fram, man har exempelvis "upplevt" eller "känt" att det förhåller sig på ett visst sätt. Man använder negativa personliga omdömen om klienterna. Utredningarna görs då på samma sätt som propaganda eller reklam, ofta med upp-repningar av samma uppgifter.
Bakom sådana fall kan det till exempel ligga en maktkamp mellan socialtjänsten och föräl-drarna, säger Bo Edvardsson. Utredarna kan känna sig personligt kränkta av föräldrarna, eller känna stark antipati mot dem.
Socialsekreterarna söker stöd hos varandra och enas om en negativ bild av dem som utreds, en bild som blir till en övertygelse. Stress i arbetssituationen kan bidra till processen.
- Man kan ibland tala om en "organisationspsykos", säger Bo Edvardsson. Gruppsykologiska processer gör att enigheten blir viktigast, man bortser från verkligheten och kan drabbas av ett slags kollektiv förföljelsemani där man ser klienterna och andra kritiker som onda.
- En stark enighetssträvan är ingen bra miljö för kritiskt tänkande, det blir svårt att ha civilkura-ge och våga ha en annan åsikt. Det behövs en bättre kontroll och reglering av den makt som socialtjänsten har.
Men kan det inte vara oro för att missa allvarliga missförhållanden som gör att socialsekrete-rare lyfter fram det negativa, för att det kan signalera att barnet far illa?
- Jo, och självklart ska sådana signaler tas på allvar, säger Bo Edvardsson. Men det gör man bäst genom ett metodiskt och seriöst utredningsarbete. Det finns inget som helst stöd i forsk-ningen för att subjektiva metoder, där man åsidosätter logiken och inte kontrollerar uppgifter och källor, skulle vara bra för någon. Visa mig ett enda fall där barn har gagnats av en osaklig utredning.
Kritiken av socialtjänstens utredningar är inte ny, och på Socialstyrelsen är man medveten om att det finns problem, säger Åsa Börjesson, chef för Socialstyrelsens socialtjänstavdelning.
Är det rimligt att det ska få gå till såhär. Vad tänker ditt parti/du göra för att lindra innebörden i denna kritik?
Frågorna e-postas till nedanstående politiker i Gävle, svaren kommer att skickas till media och läggas ut på nätet, senast den 14 september…
Lili André, KD:
Roland Ericsson, C:
Mats Ivarsson, FP:
Ewa Stenberg Jäderberg, M:
Åsa Wiklund Lång, S:
Marita Engström, V:
Tomas Fransson, MP:
Roger Hedlund, SD:
