min man stjäl narkotika från jobbet..

Naturligtvis är det skillnad på att stjäla narkotikaklassade läkemedel från sin arbetsplats för att man själv tycker att det är gott/mysigt eller att få samma läkemedel utskivet på recept av en läkare som bedömer att man har en sjukdom som måste behandlas!

Nu pratar du om hans handling vilket jag inte gjorde.

Om du syftade på de sociala och ekonomiska konsekvenserna av själva beroendet så har arbetsgivaren en skyldighet att hjälpa och rehabilitera en medarbetare som har en sjukdom, t.ex. alkohol- eller tablettmissbruk, så länge man själv hjälper till och ställer upp på rehabilitering.
Om arbetstagaren stjäl nakotikaklassade preparat för att skydda sitt eget missbruk får man istället sparken och HSAN drar sannolikt in sjuksköterskelegitimationen, vilket gör att missbrukaren inte kan få jobbet tillbaks igen.

I det här fallet har det liten eller ingen betydelse att den farmakologiska effekten av lagligt bruk av nakotikaklassade preparat och illegalt missbruk av samma preparat är exakt lika.  Det finns dock en viktig farmakologisk skillnad: ingen läkare skulle överlåta åt sin patient att själv dosera sina narkotikaklassade preparat, eftersom det leder till successiv dosökning och ett djupare missbruk. Stjälv man själv har man ingen hjälp att hålla (miss)bruket under kontroll.

TS man har alltså allt att vinna och inget att förlora på att få gratis hjälp av sin arbetsgivare istället för att bli sparkad utan möjlighet till återanställning, och ett illegalt missbruk är värre rent farmakolgiskt eftersom det sker okontrollerat.  Var det svar på din fråga? 

Allvarligt, av dina kommentarer i den här tråden verkar det som om du också har ett missbruk. Att använda knark i rekreationssyfte är väl knappast en famljefars ensak? Man har väl ansvar för främst sig själv, men väljer man att leva med andra, och dessutom har barn så får man väl ta lite mer ansvar än bara för sig själv? Haha, jag tror du är ett troll!

Jag orkar inte diskutera saker som jag inte själv har tagit upp tidigare. Därför kommer jag endast ge ett kort svar på detta.

Många här i tråden pratar om att dom inte vill bli behandlad av någon som är påverkade och därför ställde jag min fråga.

OK, tråkigt att du inte orkar diskutera annat än sådant du själv tagit upp.  Hur som helst har jag väl då svarat på din fråga när jag skrev att en missbrukare inte klarar av att hålla doseringen nere på egen hand - man behöver ha professionell hjälp att sköta sina narkotikaklassade läkemedel.
Och nej, jag skulle inte heller vilja bli behandlad av vårdpersonal som tar narkotikapreparat själva helt fritt. Den doseringen blir hur okontrollerad och farlig som helst!

Det där är ju bara skitsnack.
Bara för att man har ett beroende betyder inte det att man kan kontrollera sin dosering. Dom allra flesta tar faktiskt bara så pass mycket att dom kan fungera normalt under sin arbetsdag. Det mer påverkade tillståndet hamnar dom snarare i på sin fritid.

Visst finns det de som kan kontrollera doseringen, precis som det finns de som bara dricker lite alkohol till frukost och på jobbet utan att öka missbruket.

Poängen är väl att när du får t.ex. opioider (morfin) utskrivet så får du det i smärtbehandlande syfte, vilket gör att kroppen och rekationsförmågan inte påverkas på samma sätt som om man doserar för att dämpa t.ex. oro.  Exempelvis är det helt ok att äta höga doser morfin och köra bil om morfinet är utskrivet som behandling mot svår smärta - om man tagit samma dos utan att ha ont blir man totalt drogad eller förlorar medvetandet.
Samma resonemang gäller bensodiazepiner.

Det är alltså en dramatisk skillnad på att få dosen utprovad för att den ska ha "lagom" effekt jämfört med att prova själv tills "det känns bra". Därför vill jag inte bli opererad av någon som "bara druckit lagom med whisky" till frukost eller själv "bara tagit lagom med lugnande tabletter".

Det går inte diskutera detta ämne med någon som bara utgår ifrån saker dom har läst eller påstår sig ha sett.

Eller jobbar med på missbruksmottagningen?