• Hustru

    Vad prioriterar du, sex eller monogami?

    Orkar tyvärr inte läsa hela tråden, men jag tycker definitivt att det är ett interessant ämne och jag håller med om att med ett långt åktenskap i. bagaget så har man en annan syn än när man var ung och nyförälskad. Principer släpper taget med åldern. Jag har trott att monogami och kärnfamilj är det rätta. Min man var redan otrogen när barnen var små, jag kom på honom men konfronterade honom inte, villa inte visa för andra att jag hade ett misslyckat äktenskap. Idag har vi två ingen åtrå mer, men vi har all ekonomisk och social trygghet. Jag saknar sex och åtrå och tycker det är ganska självklart att söka det utanför äktenskapet.

  • Hustru
    Anonym (Q) skrev 2015-02-22 08:51:10 följande:

    Intressant, min situation och tanke är väldigt lika din. Mitt äktenskap är inte misslyckat pga otrohet utan av andra orsaker. Det som hållit mig kvar är inte att andra skulle få veta att äktenskapet är misslyckat utan att jag inte velat bryta upp pga barnen. Jag har sex utanför äktenskapet och hoppas att min man också har det. När vår yngste är lite äldre bryter vi upp.


    Vårt har inte heller kraschat av otroheten men vi har vuxit ifrån varandra. Han gillar att sitta hemma med tidningar och böcker. Jag vill ut träffa follk och göra nya saker. Men barnen svetsar ihop oss, Ingen av oss har stor släkt så vi har bara varandra. Vårt problem är mest att vi inte kan prata om relationen och om sex.
  • Hustru
    Anonym (Q) skrev 2015-02-22 13:46:44 följande:

    Samma situation som hos oss med andra ord. Men det är länge sen jag försökte prata om relationen och sex, jag gav upp helt enkelt och relationen kvinna-man, all kärlek och lust till honom dog. Vi vet båda hur det ligger till förstås men pratar inte om det.


    Har din man förstått att ni kommer att skilja er när barnen är stora? Min man verkar tro att det ska vara så här. Jag har föreslagit skilsmässa men det vill han inte. Det verkar som om han tycker det ska vara så här. Jag är alldelesf ör mycket känslomänniska och vill känna känslor..
  • Hustru
    Anonym (Q) skrev 2015-02-22 18:56:30 följande:

    Jag är inte helt säker på det eftersom vi inte berört frågan på flera år. Dessförinnan nämnde vi vid något tillfälle att vi höll ihop endast pga barnen. Sedan hände något som fick mig att göra klart att han fick aldrig mer röra mig överhuvudtaget (överkurs iofs för det gjorde han knappt ändå)  Det var också för flera år sedan. Vad han numera minns av allt detta vet jag inte eftersom vi aldrig pratar om saken. Men han borde veta och förstå. Jag tror dock att han gärna skulle fortsätta, han har det för bekvämt och ekonomiskt bra med mig för att vilja bryta upp. Jag är betydligt yngre och tjänar betydligt mer än vad han gör och han hoppas nog bli försörjd när han går i pension. Men det har jag sagt att jag inte tänker göra. Det finns ingen som helst anledning att leva med honom när barnen är vuxna eller nästan vuxna. Jag vill leva, och känna. 


    Skrämmande så lika vår sits är. Så tror man alltid att man är ensam. Jag vill bli sedd och älskad av en man som uppskattar och älskar mig. Just nu är jag så arg på honom och sitter bara och biter ihop. vet inte om jag orkar vänta tills yngsta barnet tar studenten om två år.
  • Hustru
    Anonym (Q) skrev 2015-02-22 19:16:37 följande:

    Skönt att man inte är ensam även om jag inte önskar någon annan samma situation. Det där med ilska, det har jag passerat för flera år sedan, numera är jag bara likgiltig inför honom och kör på många sätt mitt eget race med både barnen och mig själv.Och då är mina barn yngre än dina, de går i högstadiet. Så du förstår hur länge jag haft det så här...Men jag klagar inte egentligen, jag har själv valt att inte bryta upp så jag får stå mitt kast. Däremot planerar jag, eller tänker, på framtiden, utan honom.


    Vi har haft det så här i säkert tio år, lite bättre ibland, men helt sexlöst sedan två-tre år. Han undviker att se mig och mina behov.

    Hur gör du för att träffa andra, eller har du ett riktigt vid sidan om förhållande. Jag har haft korta förbindelser och har fått många manliga vänner. Det är dessa vänner som håller miig uppe.
  • Hustru
    Ben66 skrev 2015-02-22 20:47:59 följande:

    Q och Hustru

    Hur ser er livssituation ut med barnens åldrar?

    Kommer de lämna sitt hem inom en snar framtid?


    Äldsta barnet har flyttat ut, yngsta minst 2-3 år till. Justi idag är allt pest, så jag hade helst flyttat ut nu. Men det ska ändå till mycket paktiskt och det är det jag drar mig för. Bekväm?
  • Hustru
    Ben66 skrev 2015-02-22 21:33:06 följande:

    Eftersom ni båda har träffat andra utanför era förhållanden så kan det säkert vara bra att ta kontakt med en terapeut för att reda ut era innersta känslor. Jag menar alltså att ni ska gå dit ensama, utan era partners. De behöver inte få veta detta.


    P g a en händelse som min man orsakade gich vi båda till varsin psykolog för att antal år sedan. Det var bra då och jag bearbetade mycket så, det gjorde även han. Sedan var vi tillsammans för ett och halvt år. Men jag retade mig på psykologen och tackade för oss bokade en weekend någonstans. Detta tolkade min man som om allt var bra igen.

    Vi fubkar bra utåt och som familj. Vi kan semestra med mera och ha det bra, men det är den grå vardagen som är grå och trist. Därtill hör att han inte förstår att jag vill bli sedd och behandlad som en kvinna. Små uppvaktningar i vardagen försöker jag mig på, han blir glad. Men själv göra något för mig skulle inte falla honom in.
  • Hustru

    Det slår mig hela tiden hur många kvinnor det finns som i sitt förhållande klagar på för lite sex. Här har man trott att man är ensam om att vilja ha mer sex än mannen. När vi vill mer är vi nymfomaner när mannen vill mer är han en sexgalning. Varför är det så att kvinnor inte får visa sin lust och mannen ska alltid vilja. Men nu inser jag att jag är normal och bör älska mycket och ofta.

  • Hustru

    Blir verkligen ledsen för din skull med din sjukdom. Jo visst tänker man ofta att jag som är 50+ borde ta tag i min egen lycka och göra slag i saken. Samtidigt erkänner jag fegheten och rädslan för jag vill inte leva ensam. De relationer jag har haft har medvetet varit med andra som är i liknande situation. Men kommer jag lika lätt hitta en trevlig singelman?

Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?