5 minuters metoden !!

Bara för att böckerna säger att separationsfasen är DÅ OCH DÅ så är det inte så för alla !!
För 2 veckor slutade han med alla tecken på separations ångest... Det höll på i 4 veckor.
Oj inte 6 som alla BÖCKER säger.

Folk hoppas på folk enbart för att det nte funkat för DOM. Då är alla andra värdelösa och Elaka mot sitt barn.
Men hade dom testat metoden och det hade funkat, då hade den vart skit bra. Så är de.
Tragisk men sant.
 

..Nu var det ju så att det inte var någon som frågade dig om vad du tycker om metoden..
Utan om tips hur hon ska få metoden (som hon valt att köra med sonen) ska funka bättre..

Det du och flera håller på med härinne kallas för mobbning och det är något som
jag hoppas att ni inte lär ut till era barn.

Jag anser att om man "bara" läser en bok om en viss sak, så ja, man skaffar sig kunskap.
Men du kan aldrig få den kunskapen om hur metoden i det här fallet faktiskt fungerar.
OCH man kan inte dra alla barn över en kam, att de hatar den. helt enkelt!
Är det konstigt att ett barn börjar grina när de ska börja sova själva?
Nej, det är det definitivt inte..
såå hur ska man göra för att barnet ska sova själv, UTAN att den ska grina?
Det vill jag veta!
Berätta ni som vet!

Vilka tecken syftar du på nu?

Nej det är bara de som lämnar sitt gråtande barn i sin ensamhet som är elaka. Och de som slår sina barn för att de tycker att det fungerar.

Det har vi också gjort. ATt lämna ett lugnt tryggt barn o sen gå in direkt det kallar på en o sen gå ut när man fått det lugnt. Det känns mkt bättre. Nu är hon 1,5 o iom dagis så har hon bara VÄGRAT somna själv. Det kom över en kväll bara. O jag vill inte förneka henne närheten när hon är borta hela dagarna, så vi sitter där, sjunger o gungar sängen...

Ligga bredvid, amma till sömns, vagga till sömns, låta barnet somna på bröstet framför tvn, låta barnet somna gungandes i barnvagnen. Finns mängder med alternativ som är bra för barnet.

Finns också snälla metoder som tassmetoden och no cry solution som andra i trådne kan förklara närmare vad det innebär.

Lojlis: Jag tycker inte man är en dålig mamma om man har barnet i egen säng. Det förstår jag verkligen att man vill ha. Det är inte dåligt för barnet att sova i en egen säng på nåt sätt. Det är att skrika i egen säng som inte är så bra.

Det där med hur lite större barn inte får som de vill är något jag funderar en del på och vilken nivå man kan lägga "uppfostran" på. Jag brukar ändå tänka att när de är under två år funkar det inte att låta bli att ta upp saker de slänger, det hjälper att inte ta fram saker man inte ska slänga. När barnet blir kring tre år är det snarare superviktigt att sätta gränser vad man får göra och inte. Barn utan gränser i den åldern blir osäkra.

 

Det är med andra ord viktigt att skilja på situationer där anknytningssystemet är aktiverat och inte. Det är väl det som är skillnaden på att inte ta upp en nappflaska ungen slängt på golvet och ignorera skrik och gråt när det ligger ensamt i sängen. Ett barn som druckit vad det ska far inte illa av att inte få som det vill, men det är skillnad på det som ligger ensamt i sängen och gråter.

Alltså helt allvarligt... tror du verkligen att man måste tvinga barn skrikandes att lära sig somna själva?! Tror du verkligen inte att barn i alla tider så småningom har lärt sig detta helt automatiskt, utan att de någonsin behövt skrika sig till sömns?! Jag tycker ärligt synd om dig om du har så fruktansvärt dålig kunskap om barn...

Kan berätta en sak, dottern har somnat själv i över ett års tid, varje kväll. Och hon har aldrig behövt lära sig detta skrikandes för sig själv. Tvärtom har vår närvaro gjort henne trygg, så trygg att när hon sedan var mogen att somna själv, liksom andra saker hon blivit mogen för att klara själv, så gjorde hon helt enkelt det. UTAN att grina!

Och så blir det för alla barn, bara man ger dem utrymme för det.

Håller helt med dig gällande äldre barn, eftersom vår dotter är ganska exakt 3 år nu har jag själv märkt vilken oerhörd skillnad det är mellan 2-åringen och 3-åringen. Och givetvis ännu större skillnad från då hon var yngre än 2. Det hjälper inte att "sätta gränser", det hjälper inte att plocka upp osv. De är för små för det. Nu däremot, nu är det ju tvärtom enormt viktigt att dessa gränser finns, det är nu vi ser behovet av att faktiskt vara konsekventa och ha tydliga gränser.

Ett spädbarn behöver dock verkligen inte några gränser...

Haha är du seriös?? Hör du hur patetiskt det låter? Slår sitt barn för att det inte fungerar...

Det verkar ju inte gå in hur mycket jag än säger det...
Ingen ide att ja tjatar om det för ni verkar ju inte fatta o lyssna iaf.
Sen har ja inte bett om eran åsikt heller, så skapa en egen tråd där ni kan sitta å vara bittra å diskuttera.