ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen
*Räcker upp handen*
Inlägg från: Anonym (oj)
|
-
-
HAHA, det är ju mig du beskriver. Det är f.ö. jag som har scheman...Anonym (Adhd-mamma) skrev 2010-12-10 23:49:17 följande:Jag läste om någon som skrev att hon hade börjat med schema. Jag skulle verkligen behöva det!
För mig är det en bedrift bara att duscha, borsta tänderna och klä på mig (eller snarare att välja kläder).
Sminka mig gör jag sällan, förutom maskara som jag har insett att jag måste ha. Det är typ en oskriven regel har jag märkt. Men att sedan tvätta av mig det på kvällen, jag kan det bara inte! Känns som hela ansiktet håller på att trilla av, jag har väldigt svårt för att vara torr i ansiktet, det är en obehagskänsla som är näst intill okontrollerbar för mig. Dessutom är det SÅ jobbigt!
Duscha gör jag på morgonen, tack vare att jag har en frisyr som gör att jag måste blöta och föna innan jag kan visa mig. Ska jag inte ut hoppar jag ofta över duschen, men går då med en ständig oro över att någon ska komma och ringa på dörren.
Jag vet inte hur många almanackor jag har köpt med tanken att "nu ska jag börja mitt nya liv" skriva upp allt jag ska göra, så som möten dagistider arbetstider osv. Men det slutar alltid med att jag inte orkar fortsätta med almanacka,. Det slutar dock ALLTID med att jag köper en ny.
Jag älskar listor, har insett att jag arbetar väldigt effektivt när jag har listor. Om jag tex har en ledig dag mitt i veckan och ska passa på att städa (jobbar alltid bäst under en viss stress, trots att jag är stresskänslig, hur fungerar det?) skriver jag ofta listor över vad jag ska städa, i vilken ordning och hur lång tid det får ta. Orkar jag hålla mig efter den går det riktigt bra.
Hos oss är det städdag på torsdagar. Är jag ledig en torsdag och har lovat att ha det fixat innan gubben min kommer hem kan jag börja kl, 9 på morgonen men finner alltid massor av annan jag "måste" göra, det resulterar i att jag gör 90 % timmen innan gubben min kommer hem. Men då är jag å andra sidan fruktansvärt effektiv. Trots det har ju hela dagen gått...
Hur snurrigt blev inte det här?
Jo, det jag ville veta är hur jag får ork/motivation att skriva schemat varje dag??
Fixar ingenting alls utan listor, handla t.ex. går inte om jag inte skrivit upp vad jag ska ha.
Glömmer bort vad jag ska göra om jag har sysslor att utföra, så för att minnas måste jag skriva upp.
Almanackor, jag är expert på att börja skriva för att hålla ordning, sen glöms det bort och så vill jag ha en ny.... -
Alltså, det här almanackssnacket är så sjukt kul, jag har aldrig hört talas om andra som haft det likadant.
Jag väljer LÄNGE och väl när jag köper almanacka (varje gång, haha) den ska se ut på ett visst vis, man måste kunna se dagarna på rad och inte under/över varandra, eftersom i mitt huvud är veckan en horisontell sträcka.
Sen får det inte bli kladdigt, eller massa pennor i olika färger, då blir det oöverskådligt.
Sen måste "att göra-saker" som inte har någon specifik dag ha en egen plats, jag kan inte bara skriva dessa saker på vilken dag som helst för då missar jag dem. Så det måste finnas ett separat utrymme typ längst ner där man kan skriva upp saker som ska göras under veckan men som inte är tidsbestämda, där bockar jag för dem vartefter de blir gjorda... Röriga huvud!!! -
Det är samma här, och jag misslyckas ofta med att upprätthålla ordningen jag så fint strukturerat upp på schema. Men denna gång har jag lyckats hålla tiderna ungefär, det handlar om min son nu och det tar jag på mycket större allvar än mig själv... Typiskt mammigt va?Anonym (Adhd-mamma) skrev 2010-12-11 23:05:52 följande:
För min del handlar det här med almanackorna och alla listor tror jag iaf om att försöka hitta en struktur, något som ordnar upp allt kaos ( framförallt i huvudet) men tyvärr slutar det alltid med att jag misslyckas. Men envis är mitt mellannamn så jag fortsätter.
Är nyfiken på er med scheman...har ni skrivtligt, olika varje dag, samma för återkommande sysslor såsom morgonhygien osv? Vart förvarar ni dom. Jag menar dom måste väl vara rätt synliga för att ha någon verkan eller?
Jag har ju som sagt ingen diagnos. Men är rädd för att förlora allt vackert jag har åstakommit med familj man och hem om jag inte gör något åt mitt problem. Vart vänder jag mig för en ev. utredning?
Jag har dels skrivit ett schema som rör sonens mat och sov-tider, det behöver jag ju bara göra ett av och köra på så länge det passar honom och hans ålder, det sitter på insidan av luckan till det skåp där hans vällingflaskor och andra matgrejer står.
Sen har jag försökt göra ett veckoschema som sitter på väggen i köket, men det lyckades jag bara hålla en vecka. Jag ska göra ett nytt när vi kommer hem till sthlm igen, nu är vi bortresta.
Jag SKULLE behöva göra ett schema till mig själv, och där skulle jag alltså behöva skriva så simpla saker som tandborstning, avsminkning o.s.v. och försöka hålla det så exakt det bara går, jag behöver verkligen struktur för att fungera, och struktur är det sista jag har när det gäller mig själv.
Men jag kämpar på med min sons struktur och rutiner, och där är jag stolt över mig själv. :o)
Jag har vänt mig till en privat klinik för utredning, ska på bedömning i slutet av jan.
Tills dess så skriver jag upp all problematik jag stöter på i vardagslivet, så jag inte ska sitta där med hjärnsläpp när det väl är dags att redogöra för hur jag mår. -
Me 2!!strulmaja skrev 2011-01-04 00:29:13 följande:I'm in!
-
Jag är Anonym (oj) 1strulmaja skrev 2011-01-14 10:17:21 följande:Jag har kasoväskor, kasolådor, kaosgardrober och kaosrum. Hela huset är ett kaos, liksom jag.
Kom på en rolig idé. Att ta kort på sitt kaos och visa er andra. Hur många vågar?
Fast jag gör det nog i gruppen på FB i så fall och inte här.
Jag kan vara med och visa de delar som är typiskt kaos för mig... -
Oj, nu är det länge sen jag skrev - tittar bara in för att säga att jag garvar igenkännande i typ allt ni skriver. Haha, vi är verkligen ett eget släkte, utan tvekan. Kaos-släktet.
Är på medicinering sen några månader tillbaka (Metamina), och den största vinsten för mig är att min enormt tunga depression är som bortblåst. Ibland får jag lite känningar, men det försvinner lika snabbt som det dök upp.
Underbart. MYCKET bättre än någon form av antidepressivt preparat jag testat innan, och det beror ju naturligtvis på att det antidepressiva verkat på helt andra områden än jag behövt, jag har ju varit deprimerad p.g.a. min "obehandlade" ADHD och min "ouppmärksammade" Asperger. Nu faller liksom bitarna på plats...
