40+ som äntligen är gravida - igen

Svarta katten skrev 2012-03-01 16:28:24 följande:

12+3 idag! Igår var jag på KUB och fick äntligen se lilla pricken som rörde sig och fladdrade. Man hinner ju få så många tankar att det kanske inte är nåt därinne. Och jag fick bra värden på testet så det känns så himla skönt! Nu känns det mer verkligt och nu kan man mer glädja sig åt det på riktigt. Vi har också berättat för familj och på jobbet vilket också är skönt. Inga sura miner utan bara grattis. Skönt att slippa hemlighetsmakeriet.

Svarta katten -  jag tyckte också att det kändes som lååångt kvar. Störde mig på att vanliga kläder inte funkade samtidigt som grav.byxorna var för stora och hasade ner. Ville ju vara gravid "på riktigt". Nu sitter jag här och får inte på mig skorna, pustar och klagar, haha. Har ju ändå 10-12 veckor kvar. Denna gången känns det så definitivt att min kropp inte får uppleva detta igen, buffarna inifrån, familjens glädje och förväntan, köpa barnvagn osv... Ser fram emot förlossning och ett helt år hemma, men är ju också medveten om hur oerhört fort den där perioden går. På så vis vill jag ibland bromsa tiden, stanna upp och försöka njuta mer i den annars ganska hektiska vardagen.  Å andra sidan är jag tacksam att man inte är gravid i 24 månader, som elefanterna. 

Ja, visst längtar man Aaglars

Hur tänker ni göra med föräldraledigheten tjejer?  Jag tänker på tiden före förlossning. Tar ni ut semester veckorna innan, eller går ni på föräldraledighet direkt?  

Inga Rul 2 där jag bor. Tänk att det kan vara så olika. Jag har en hel del semester att ta av men vill gärna spara den till nästa sommar. Får se vad jag orkar. Är ju sjukskriven halvtid. Fk har godkänt men handläggare har oxå ringt och ifrågasatt. Ville veta när jag tror att jag kan gå upp i heltid. Dum fråga!

Hur tänker ni kring förlossning? Man kan ju aldrig veta hur det blir, men har ni funderingar ändå? Jag fick mina två med lustgas. Funderar på att lyxa till det med epidural denna gången, men är också tveksam till det... De andra gångerna sa jag bestämt NEJ! Nu vet jag inte...

Och så det där senaste om att vi avnavlar för tidigt. En hel deciliter blod hinner gå tillbaka till barnet om man väntar med avnavlingen till 3-4 minuter efter att bebisen är född. Tankar om det? Jag kommer definitivt kräva att man väntar minst 4 minuter.

Har ni namnen klara? Och hur är det med barnvakt, ni som har småttingar hemma? 

Jag ser så fram emot att sova med bebis bredvid. Hur tänker ni? Är det egen säng direkt, eller sover familjen tillsammans?
 

Aaglars, först stod vi utan barnvakt, men det verkar ha löst sej. God vän tar ledigt om hon måste, men planen är att min mamma hinner hit. Hon bor utomlands. Ser fram emot förlossningen och är inte heller rädd, men vill gärna inkludera maken. Dock vill jag inte ha barnen i rummet.

Ja, så har man varit vaken sedan kl 4 ännu en natt. Blir galen på allt kisseri och halsbränna som stör. Men det får det vara värt. 
Svarta katten - känner igen mig i delar av din förlossningsberättelse. Vid båda mina hade jag vad man i min journal kallar för "stormvärkar". Vattnet gick hemma, ingen störtflod. Sedan några timmar av "ingenting" och därefter värsta värkarbetet från första värken till sista. Jag bara vrålade och spydde i lustgasmasken. Panik!!! I princip inget uppehåll alls mellan värkarna. 7-8-minuters paus innan det var dags att krysta ut första barnet. Jag hann aldrig fundera förrän efteråt, och min make var ganska omskakad då han haft en helt annan bild av hur förlossningen skulle gå till. 8 timmar låg jag så där, och vägrade epidural. Det intensiva och ihållande värkarbetet resulterade också i en väldigt medtagen bebis. Han skrek inte och var svår att få igång. Han sov i över ett dygn innan han ens ville till bröstet. Fick gå på samtal efteråt, och först efter att ha hört barnmorskans version förstod jag vad jag gått igenom. Min man berättade då hur rädd han blivit då man talat om akutsnitt pga av sjunkande hjärtljud osv. Jag minns inget av detta. Tog upp allt det här med bm under min andra graviditet, men fick bara höra att ingen förlossning var den andra lik. Hon hade så FEL!!! Igen så gick vattnet hemma, samma veckodag, samma tid på dygnet. Enda skillnaden var att värkarbetet satte igång snabbare. Samma jävliga stormvärksarbete. Efter 7 timmar sa både barnmorska och läkare att jag inte skulle orka, och de övertalade mig att ta epidural. Egentligen godkände jag aldrig. Jag grät och ville inte, men var orolig att jag skulle skada barnet om jag inte lyssnade på dom. Så jag fick lägga mig på sidan för att få nålen i ryggen. Då tappade narkosläkaren sin bricka på golvet. Först tänkte han sätta in nålen iallafall, men då skrek jag högt och bm instämde skamset i mitt ifrågasättande. Så man fick hämta ny bricka. Under tiden låg jag kvar på sidan och kände att "nu kommer barnet", men ingen trodde på mig fastän jag skrek, svor och bönade. Ny nål i ryggen. Samtidigt fick jag i panik be min man hålla uppe mitt ena ben då jag kände att huvudet var på väg ner. Till sist upptäckte bm och ropade högt till alla i rummet att avbryta epiduralen. Jag hamnade på rygg och krystade ut lillebror på 3-4 värkar. Igen fick jag samtal dagen efter. Bm mådde då dåligt, kom in på ledig dag och ville be om ursäkt, frågade om jag ville anmäla. Jag hade frisk bebis och brydde mig inte så mycket just då, men det är ju efteråt som tankarna kommer, och nu när det snart är dags igen så spelas ju allt sånt där upp...

Jamtlandstaus - Angående avnavlingen så finns det sedan 2011 godkänd forskning som visar att 3-4 minuter ger ungefär en 1 dl blod tillbaka till barnet. Barnmorskor i hela landet, och även i andra länder har länge fattat detta, men det saknas direktiv i Sverige för dom att rätta sig efter. I väntan på sådana från socialstyrelsen så uppmanar man på många mvc och bb föräldrarna att begära att man väntar men avnavlingen. Förlossningens personal får idag inte föreslå detta. Även jag har hög tilltro till svensk sjukvård, men vet också att forskning och utveckling hela tiden går framåt. T ex har jag en bekant som fick Cytotec, det billigare medicinska alternativet, under förlossning och bebisen fick syrebrist. Nyss meddelade man på nyheterna att just denna medicin INTE är lämpad för förlossning och att risken för syrebrist som komplikation är uppenbar. Det var ju inte heller så himla längesedan som man uppmanade alla föräldrar att lägga sina barn på rygg... 
Så eftersom det inte finns någon som helst risk med att avvakta med att klippa navelsträngen, så tänker jag be dom vänta med det. Inget att förlora. 

Måste bara fråga er tjejer... hur är det med sexlusten? Min  är obefintlig, fullständigt bortblåst. Känns som jag aldrig kommer att vilja igen, och det stör mig inte ett dugg. Vill bara sova i rena lakan, vila på soffan och få fotmassage. Någon mer än jag?