40+ som äntligen är gravida - igen

Också jag har varit på vul. Gick akut, egentligen utan anledning och fick en tid. Jag är 6+3 och fick av gynekologen veta att det inte växer som det skall eftersom hon bara kunde se en förtjockad slemhinna. Känner mig helt bedövad... skall tillbaka om två veckor för nytt vul. Sa att jag tyckte det var lång tid men dom sa att det var rutin. Om det inte är liv därinne vill jag ju bara ha ut det. Fy att gå och vänta...

Vickasnickan, jag beklagar din situation. Hur såg dom på vul att fostret var dött? På mig såg dom inget foster alls...

 

Åh Vickansnickan, din stackare... Fick du välja mellan tabletter och skrapning? Jag kommer absolut att kräva skrapning. Kruxet för mig är att semestern börjar nästa vecka och vi åker bort. Skitjobbigt. Många styrkekramar till dig

Herregud en sån tung situation du är i. Är du säker på att du inte hellre vill bli skrapad och få det överstökat??? Vill inte göra det värre för dig men har hört att de där tabletterna innebär ett rent helvete. Orkar du detta, med begravning och allt? kan man inte ta hänsyn till det på sjukhuset???

Tack, men där nog rätt kört för min del. har träffat annan gyn idag som meddelat att det inte finns liv därinne. Ingenting, bara nån liten "upplkarning". Missfall alltså. Man måste vänte två veckor för att definitvt kunna konsttera det då det teoretiskt skulle kunna vara en grav i v 3-4, men det vet ju vi att det inte är.

Uppklarning skall det stå.

Har tänkt mycket på dig idag... är det vagitorer eller tabletter du tar? usch, jag vet ju att jag har detta framför mig. Vill göra det NU, men nej det får man inte... Var som sagt hos erfaren gyn/överläkare idag som till 99% konstaterade ma. Vi skall ju åka iväg med goda vänner och deras små nästa vecka när semestern börjar. Känns inte alls bra att ge sig iväg nu när man vet att missfall kan sätta igång. Och dom vet ju inget. Men jag måste åka, annars blir det många ledsna barn. Hur tänker du inför framtiden? Skall ni försöka igen?Klokt av dig att sjukskriva dig. Ta hand om dig nu! Styrkekramar

Hur har Du det??? Tänker på dej. Hoppas det värsta är över för dig nu Låter kanske märkligt, men på sätt och vis avundas jag dig. Att vänta i två veckor med 1 % hopp är verkligen en pina. Jag känner på mig det det inte blir nån bebis, alla gravidsymtom, förutom nattliga toabesök, är borta. Lite ömma bröst. Känns inte alls som mina andra graviditeter. Hade jag kunnat få börja med de där cytotek-tabletterna idag så hade jag inte tvekat en sekund. Nästan värst är att min bedrövade make ännu hoppas och frågar hur magen mår hela tiden... Men, men... det finns väl ett "sedan". Kramar mina barn extra mycket, det är bästa medicinen. Men jag är trots allt grymt besviken Jag borde vetat bättre, men i tanken var bebisen redan en i familjen... Och du, hur har du det? Har allt kommit ut nu så att du kan ha en riktig semester? Jag hoppas du är på bättringsvägen. Kram

Så bra att du under omständigheterna är ok Förstår att det ändå såklart är tungt, men för varje dag som går så hamnar det hela längre bort. Jag blir galen av att inte kunna starta en sån process. Nej, jag får inte komma tidigare, trots att jag bedyrade att jag inte på något vis kunnat bli gravid senare... Två veckor behövs för att se om graviditeten trots allt utvecklas. Tänkte först att det var hoppfullt, men när den andra läkre förklarade oddsen och att det behövde innebära att jag räknat fel på 2-3 veckor så... nej då visste jag att det var kört. Nu börkar semestern imorgon och vi skall åka iväg några dagar. Bara inget händer då... Känns lugnande att du klarar dig på panodil. Man har ju läst om hur horribelt det är att gå idenom det du gör med cytotec. Sköt om dig och försök att ha det riktigt bra, trots allt. Har varit ett riktigt gott stöd att få dela detta jobbiga med dig. Kram

Förstår att du blir orolig. Jag hade både blödningar och flytningar v 3-12 unde båda mina graviditeter, men det var aldrig någon fara. Sök gyn akut för att eliminera oron.

Hej! Nu är jag tillbaka här på min egen trådstart efter missfall i juli. Gravid igen. Känns väldigt nervöst att skriva här, när jag nyss testat positivt och bara är i v 4-5. Ingen ren lycka denna gången, inte heller så mycket oro... men missfallet och läkarens info om att över 50% av alla graviditeter slutar illa när kvinnan är över 40 tar ner en på jorden. Jag är nyss fyllda 42. Så först skall man hoppas att det växer och gror, att det hänger kvar. Sedan skall man oroa sig för mkp som jag tänker göra... Bara att låta tiden ha sim gång alltså. Jätteskönt då, att hitta stöd, tröst och kloka ord på denna tråden