40+ som äntligen är gravida - igen

Jag förstår din oro. Har som sagt gjort ett fvp, i v 15+3, och provsvaret tog tre veckor då. Vi var inställda på att göra abort om det var något fel, men den tanken blev allt mer omöjlig ju längre tiden gick. I v 18 hade ju nästan halva tiden gått och jag hade mage och allt. Vet än idag inte om jag klarat göra abort om provet hade visat på tex downs syndrom eller allvarigt ryggmärgsbråck. Vad jag vet idag är att ett dåligt besked från mkp känns lika svårt. Fostret såg man så tydligt på ul, det sprattlade och viftade och jag blev omedelbart förälskad. Detta är ju sista chansen för vår del och därför känns det hela så oerhört spänt och nervöst. Brevsvar om en vecka sa läkaren, och telefonsamtal innan dess om något är fel. Sitter på helspänn och vill INTE att mobilen ska ringa. Men om något är fel avbryter jag graviditeten. Inget lätt beslut och säkert många tårar efteråt, men jag har bestämt mig. Och fvp är jag ändå glad att jag gjorde, även om väntan var en pina. Hellre veckor av ovisshet än en hel graviditet med oro.

Besked per brev idag. Verkar vara frisk bebis i magen. Inget besked om kön dock, inte heller någon kod eller hänvisning i brevet. Bara att jag skall vända mig till min mvc om jag har frågor om provet. Sitter i skrivande stund och väntar på att bm skall ringa upp. Hoppas de vet mer än jag och att de hunnit öppna sin post. Rena rama julafton här. 

Ja, denna väntan. Har nu talat med väldigt gullig bm som letat i pärmar och post efter provsvar, men det verkar inte ha kommit ännu. Min bm har semester. Så jag får lydigt vänta på att hon ringer mig på måndag... Vad tror ni... är det en tjej eller en kille? 

Tack JamtlandstausJa, nu kan man koppla av lite mer. Är fortsatt realistisk dock... ännu är det tidigt i graviditeten. Men jag är väldigt lättad. Maken oxå såklart, men han har hela tiden haft en tro att allt löser sig. Han skulle kunna tänka sig att behålla ett barn oavsett "fel", men han respekterar min inställning. På mig syns inget ännu, så jag har beslutat att vänta till det blir en bula. Känns bättre också att berätta för mina pojkar, som fortfarande är små, 6 och 8, när det gått ytterligare en tid. Så några veckor till... Ni då? Hur tänker ni göra? Har ni berättat? Har ni funderat vidare kring olika test? Hoppas du mår bra och kan glädjas åt lilla pyret

WOW!!! Grattis!!! Måste kännas helt fantastiskt

snowbell, hur gamla är dina barn? Tänker att du kanske är såpass smal att det syns tidigt på dig? Jag är rätt rund om magen och tror att det är därför det går att dölja längre. Syntes mycket med med första barnet, men då vägde jag 12 kilo mindre än jag gör idag. Mina killar är 6 och 8 och har länge pratat om ett syskon. Inget vi uppmuntrat då vi inte vetat om det varit möjligt. Nu vill minstingen skriva upp "syskon" på sin önskelista till tomten, så jag ser fram emot rätt tillfälle att berätta. Först vill vi veta kön. Och så kan jag tänka mig att vänta tills magen syns. Väntan blir ju ändå vääääldigt lång för pojkarna. Såg på det där barnlängtanprogrammet på tv3 igår, och kände så oerhört för tjejen som fått missfall i v 15. Kände då också att jag absolut kan vänta lite till innan jag berättar. Har faktiskt inte alls nån jättelust att meddela omvärlden denna gången. Känns ganska skönt att suga på hemligheten lite till. På jobbet råder extrem arbetsbelastning med två yngre kollegor som går på föräldraledighet vid årsskiftet. Möte på möte om hur man skall lösa situationen då det är rekryteringsstopp. Chefen visar lite förståelse och det bidrar delvis till att jag väljer att avvakta. Intressant att man i vår arbetsgrupp skojar om att "nu får minsann ingen annan bli gravid" och riktar detta mot de två som är 27 och 29 år. Och där sitter jag med min hemlis som ingen kan ana, haha Tänker att de gott och väl kan få börja tissla och tassla när mina kläder börjar strama. Får se vem som vågar fråga först. Överlag tror jag att jag kan få en del oönskade reaktioner, t ex från min mamma, som kommer undra hur jag skall orka, var vi skall bo osv. Men det är ju egentligen bara omsorg... Min bästa vän vet, men hon och jag följs åt i allt så det var givet att hon skulle få veta först. Före maken faktiskt. 

Larven, tänker på dig. Skickar styrkekramar

Strix -  Välkommen

Sagatula, intressant att höra om mammografi. Här avråder man så jag avbokade min tid. Skall ringa igen och se om jag kan få en ny. Riskfritt alltså?!

Jag har kollat upp det där med mammografi nu,och här i Göteborg (Avesina) har man slutat avråda pga graviditet då ny forskning menar att det handlar om så väldigt låg dos som dessutom är områdesbegränsad. Jag har satt upp mig för ny tid. Avbokade min innan pga av info från bm och nätet. Spelar tydligen ingen roll när i graviditeten man gör mammaografin heller.

Nej, så tråkigt!!! massor av kramar till  dig

Nej, jag känner inte till nåt om grannländerna. Men en lösning kan ju vara att helt enkelt skriva sig på en annan adress. Bökigt kanske, men om det känns riktigt angeläget så... Vilken vecka är du i nu?