40+ som äntligen är gravida - igen

Jamtlandstaus..
Nej alla får nog inte göra mkp och fvp. Som det skrevs innan mig så måste man nog ga nåt ärftligt i släkten eller att man har fått barn med Downs tidigare. Men med kub är det ju väldigt annorlunda från landsting till landsting. I vissa får alla göra( vilket jag tycker är bra!!) medans i andra får man vara göra det om man fyllt 35..

LyckligaLi..
Vilken hemskt lång väntan. Jag var ett nervvrak i en hel vecka innan provsvaren äntligen kom!! Ja jag är helt säker på att det går fortare att få svar nu än för 6 år sen..

Sagatula..
Hej! Vad tråkigt att höra om dina missfall men denna gång ser ju allt riktigt bra ut! Grattis!!
Tycker att det ska vara rutin på att alla får ett tidigt vul, alltså det tar ju vara nån minut att kolla så att allt är ok. Och det är som du säger, har man sett ett tickande hjärta i vecka 7-8 så sjunker ju missfallsrisken avsevärt.. och då blir man lugnare när man får höra det.

Halloj!!!
Här är ännu en 40+ som är gravid..
Har en son född okt-08 som tog 5 år att "tillverka" och är nu gravid oplanerat.
Trodde faktiskt att jag hade kommit in i klimakteriet med alla dess symptom men det var ju inte så
Vi blev väldigt chockade när det visade plus,men naturligtvis glada..
Går allt bra kommer det en liten bebis runt den 7 februari 2012. Vår 3:e bröllopsdag..
Med sonen gjorde jag varken fvp eller mkp utan bara NUPP. Fick så bra resultat där så vi gick inte vidare.
Den här gången vet jag inte. Är ju trots allt 3 år äldre.
Ska på inskrivning den 13 juli så jag får väl prata med bm då hur man ska göra.

Har fortfarande lite svårt att få in att jag bär på ett nytt litet liv. Men har i alla fall bokat en tid på MVC om 1 1/2 vecka.
Har just nu sambons familj på besök o kan väl tro att det uppfattas lite konstigt att jag ska vara környkter just ikväll... : )

Vickansnickan..

Hej och grattis! Ett nytt liv blir till, lika magiskt varje gång..

Ja man har lite att fundera på, det finns ju en viss missfallsrisk. Men samtidigt så försökte jag läsa mig till hur många som egentligen fått missfall på grund av mkp eller fvp och jag hittade ingen trots att jag lusläste alla forum som fanns!

Jag bestämde mig när jag var hos barnmorskan första gången, då var jag i vecka 10+0. Jag visste att jag ville veta definitivt, och så fort som möjligt om mitt barn är friskt. Om man gick enbart efter min ålder så var det 1/80 på att få ett barn med DS..och visst, ett barn med DS är ju inte hela världen, men när man har två barn innan och man inte är pur-ung längre så kändes det som att det kunde bli tufft.

Och eftersom kupp och kub bara är en riskbedömning så avgjorde det saken, iallafall för mig.

Om du är osäker så läs på om de olika fosterdiagnostikerna och prata med din gubbe om vad han vill.

Lycka till!!

Välkommen Sagatula o Vickansnickan

En vecka kvar till mvc. Känns inte särskilt spännande då väldigt lite är nytt. Hmmm... hälsosamtal... ja,ja...Jag går för att försäkra mig om mkp snarast möjligt. Är för övrigt väldigt trött, redan?! Värmen gör väl sitt. Kissar som en galning oxå, 3-4 gånger varje natt, och jag som annars har svårt att somna om slocknar på direkten. Känns konstigt att jag inte mår illa eftersom jag gjorde det redan från 5:e veckan under mina andra graviditeter. Men visst känns det overkligt ändå... Har nu en överlycklig make som fick beskedet igår. Det känns riktigt bra!

Hjälpen med Progesteron och Trombyl samt tidiga VUL har jag fått bekosta själv via privat klinik. Fick ingen hjälp från landstinget alls i samband med missfall. De hänvisade till ålder och en lätt övervikt och att de inget kunde göra.

Lite läskigt är det att sluta med Progesteronet eftersom jag vet att det har varit det som hållit allt igång och att jag kommit så här långt. Vid första VUL såg man att jag inte hade någon gulkropp och det visade att behandlingen var helt rätt. Nu vid VUL i fredags så visade läkaren mig moderkakan och att allt nu ser ut som det ska där inne. Men ändå är det lite som att släppa en skyddslina att sluta.

Mitt illamående börjar ge med sig nu (hoppas det håller i sig) och tröttheten verkar även den vara mindre lamslående. Jag orkar vara vaken till nio på kvällen, somnar inte mellan sex och sju sedan i lördags. Värmen är jobbig som bara den tycker jag men jobbigast är att vakna som Lyckliga Li säger 3-4 ggr/natt och behöva gå på toa...
Jag känner mig som en skurk som varit helt apatisk av trötthet och illamående de senaste sex veckorna och överlåtit allt åt min man. Det som gör det hela extra jobbigt är att han har MS och nu när det är varmt mår han extra dåligt. Men han säger dagligen att det inte gör något jag bär på vår nya bebis och det är viktigare han klarar det. Vi har en väldigt livlig tre åring och han pratar och håller igång precis hela tiden. I veckorna går det ganska bra för han leker av sig rejält på dagis så kvällarna är hyfsat stillsamma men helgerna är riktigt jobbiga när vi inte riktigt är med någon av oss för att orka sysselsätta honom som han önskar. Tur att hans äldre syskon kommer snart igen och kan hålla igång med honom.