40+ som äntligen är gravida - igen

Hammarby:

Haha jag glömde alldeles att säga att JAG INTE ALLS ÄR AVUNDSJUK PÅ DIN HELG I GÖTEBORG.....  ja så var det sagt

Hammarby, jag har funderat på sterilisering. Mitt problem är att jag inte kan äta något med hormoner, inte ha hormonspiral (får skyhögt blodtryck när jag har tillför hormoner på det viset), kroppen tar inte emot kopparspiral (jag blöder och har så ont att jag inte kan ha kläder på mig) och kondom får jag ofta klåda av... Har testat alla olika preventivmedel och inget känns bra därför är jag inne på en sterilisering efter denna lilla goding som ska komma i januari... Vi är på det klara med att det inte ska bli fler barn också, vi har två då tillsammans och så har min man tre sedan tidigare. Tyvärr så får de inte vara hos oss så mycket de vill för sin mamma hon gör allt hon kan för att förhindra och försvåra kontakten mellan barnen och deras pappa vilket är jobbigt och tragiskt. Att de stora barnen avgudar sin lillebror och längtar efter en lillasyster till (som de bestämt att det är i min mage) gör ju bara mamman än mer arg och bitter och det hjälper inte situationen alls.

Just nu längtar jag en hel del till nästa helg då vi ska åka och lämna vår son till mina föräldrar så han kan vara där en vecka. Visserligen jobbar vi men det ger ändå en hel del vila och det är behövligt för oss båda. Min man är överlycklig för bebis som ska komma men inte heller han mår så bra just nu. Hans MS håller på att jävlas och om jag tolkar hans symptom rätt så kan det vara ett nytt skov på gång vilket inte är så roligt för någon av oss. Hoppas bara hans bromsmedicin hjälper och håller det hela lite stillsammare än hur det varit tidigare före diagnos.

Sagatula. Har din man skovvist förlöpande MS? Vilken medicin? Avonex, Rebif? Hoppas det inte är ett skov. Verkar på det du skriver som han inte haft behandling särskilt länge. Blir det ändå ett skov av symtomen så är det ju viktigt att han får kortisonpuls tänker jag.

Vickansnickan, gör ett extra vul!!! tveka inte. Oron kan knäcka vem som helst. jag är själv nojjig men blöder inte. Har för lite symtom om du frågar mig. Mår inte illa alls, bara kissnödig och ömma bröst. Lite trött förstås. Mådde pyton med mina andra två, i 9 lååånga månader. Gjode vul oxå i v 5+4. gyn såg bara en förtjockad slemhinna och sa att antingen är det graviditet eller mens på gång. Min mens har ju inte kommit och test visade positivt. Men att man inget såg stör mig väldigt även om jag förtår att det inte är ovanligt. JAG VILL SE!!! Annars vågar jag inte tro. Min svägerska var nyligen gravid och nekades vul pga oro. Hon var verkligen nojjig. Fick till sist göra ett ultraljud i v 11+2. Då var fostret dött och hade tydligen varit det länge. Hon skickades hem efter detta fruktansvärda besked med tabletter som skulle sätta igång spontan abort. Det var vidrigt. Efter ett dygn av extrem smärta och hejdlösa blödningar blev det ambulans till sjukhus ändå där man fick söva ner henne och skrapa...

Jamtlandsmus, klart vi följs åt. Man måste våga tro att allt går vägen. Googlade på barnvagnar på lunchen idag. Tidigt, men helt ok att drömma tycker jag

Ja, han har skovvis fortlöpande MS. Han får Copaxone. Började med Betaferon men det gick inte alls. De biverkningarna han fick var inte att leka med. Usch! Han fick sin diagnos i november förra året efter ett år kantat av stora skov (tre) och alla satte sig på samma ställe så han har permanenta skador som gör att han alltid måste ha kryckor och ibland även rullstol. Vi håller på mer och mer att lära oss leva med MS men det är inte lätt. Han äter dagligen Modiodal för att orka. Glad att mediciner finns och vet att det forskas massor på området. Men läkemedel som bromsar MS är ofta förknippade med många och stora biverkningar om det vill sig illa. Copaxonet verkar dock fungera bra på honom det tycks ha stoppat ett skov i alla fall. Han har haft mindre symptom idag så det kan vara så att värmen som varit påverkat honom och fördjupat hans problem. Men som du säger om det kommer måste han in och få kortison, antingen via dropp eller tabletter hemma. Vi har lagt om vår vardag mycket och förmodligen hjälpte det till att det blev en bebis till slut för jag var stressad över mycket och även han men så kom diagnosen och då var vi tvingade att "städa bort" stressen eftersom den ju är ganska "farlig" för en MS patient. Då kom graviditeten... Inget ont som inte har något gott med sig... 

Jag kan verkligen relatera till din svägerska Lyckliga Li. Mitt första missfall var en sk missed abortion. Den upptäcktes på ett VUL i v 9 och hade då varit död sedan v 6 ungefär. Jag har en underbar gynekolog som även utför VUL och håller på med "problemlösning" när man har svårt att bli gravid. Det har aldrig varit problem att ringa honom och få komma dit för undersökning eller bara få prata, han tar sig tid och är ruskigt ärlig och uppriktig men det tycker jag om, samtidigt är han omtänksam. Men när jag hade min missed abortion fick jag gå till akutgyn på sjukhuset och där fick jag tabletter med mig hem och fy f*n vilket dygn som följde. Det var värre än förlossningssmäror och jag blödde så in i norden. Men efter ett dygn var det över och allt borta. Dock har jag sagt att om jag hamnar i den situationen igen kommer jag aldrig gå med på annat än att de söver mig och skrapar. Aldrig igen!

Jag följer det i tanken som en vän till mig sa för en tid sedan "du är gravid och väntar barn, inte missfal" så jag tittar på vagnar och kläder och drömmer om hur det blir i januari... Då mår jag ganska bra och är glad. Kanske gör att allt går lite lättare? 

Har man lika starka positiva gravtester vid missed abortion??
Funderar över allt som sagts... VUL... MA... tester... oro... gravsymtom...
Ska inte vara orolig!! ...kan inte riktigt låta bli bara...

Suck... vi tänker nog ganska lika just nuHar en märklig dag där logiken helt tycks ha stannat av. Inga symtom =inte gravid. Positivt på test, javisst, men som jag skrev om min svägerska innan, så betyder ju inte det att man bär på ett friskt, levande foster. Blir så trött på mig själv. Vad kan man göra? Söka akut pga oro och be om vul går ju knappast. Nä, det skulle jag inte kunna med. Minns ju hur de här veckorna var jobbiga även de andra gångerna jag var gravid. Först glädjande  och sedan... ingenting. Men jag åkte ju på ett vidrigt illamående och en förlamande trötthet väldigt tidigt. Hade dessutom blödning och fick därför tidiga vul som lugnade. Nu är jag hyfsat pigg, bara något ömma bröst, annars ingentig. Jo, det nattliga kisseriet förstås, men That´s it. Tanken gnager att det måste vara något som är fel. Det kan inte var så här lätt... Usch. Dumma mej! Har du gjort extra gravtest? Dt gjorde jag förra veckan och grav.strecket kom före teststrecket så nog var det positivt. men jag undrar precis som du om missed abortion. Har läst någonstans på fl att man testar positivt ett bra tag efter missfallet...

Jag önskar jag kan säga något för att lugna er, men vet ju själv precis hur den där känslan är :( , jag räknade dagarna o tänkte att jag kan inte göra något åt om det blir fel, inget jag gör blir värre bara vänta vänta, fylla dagarna med andra saker.

Jag håller tummarna hårt för att allt ska gå bra för er också o så snart ni kan få vul så gör det.

Stor kram

Förstår er och önskar jag kunde stilla oron. Vad gäller MA så är det så att kroppen fortsätter tro den är gravid och fungera som så trots att fostret inte lever. Så fick jag det förklarat för mig när jag gick igenom det hela. Men å andra sidan så kände jag på mig att något var galet, allt var inte som det skulle. Min läkare gör VUL från v 8 och då kan man säkert se hjärta. Försök få till ett VUL så snart ni bara kan så stillar ni oron och då mår både ni och bebis bättre!

Tänker på er och tänker att allt är som det ska!

Kram

Jaha tjejer...nu har jag varit på VUL...
Har fått ett MA konstaterat.
Fostret dog i v 6+2 så nu har jag fått Cytotec som jag ska ta för att allt ska komma ut.
Lämnar tråden men önskar er alla stort lycka till...

Tänker på dig Vickansnickan! Kan ärligt säga att jag vet vad du går igenom och mina tankar är verkligen hos dig! Stor kram