Ölsmaker är en hel vetenskap, men kort:
Kornmalt smakar..tja, knäckebröd...i sig är det lite sött (det är det sockret som jäser). Det finns ett enzym i malt (malt=korn som börjat gro) som bryter ner stärkelsen till socker. Rostar man malten så bildas det halvnedbrutna stärkelse, dextrin. Rostar man så pajar man dextrinet, så därför kan man inte brygga på bara rostat kornmalt.
I alla fall, dextrinet smakar lite som rostat bröd, eller limmet på gamla "slicka-igen"-kuvert. Kan smaka lite kolaaktigt, nästan karamell. Dextrin är lite sött i sig, och jästen fixar inte att bryta ner dextrin så sötman blir kvar i det färdiga ölet.
Det första man gör när man brygger är att blanda grovkrossad malt och varmt vatten till en 65-gradig gröt, då får amylaset spelet och bryter ner all stärkelse till olika sockerarter, dextrinet påverkas ej. Tar en timme. Sedan tvättar man ut gröten (mäsken) med mer varmvatten till man fått ur allt socker, typ 4-5 liter per kilogram malt.
Vätskan man får kallas sötvört.
Sen kokar man sötvörten 1-2 timmar, tillsammans med humlekottar, kanske 2-3 gram/liter (3 g blir beskt som fan). Det tar nån timme det också. Egentligen bidrar den här humlen bara med beska, alla andra smaker i humlen ångar bort. Traditionellt kastade man i lite extra humle på slutet av koket, bara för att få med lite hartser, oljor och annat kul. Det brukar ge smaker som "gräs", "örter", "skogsbacke", "kåda" och lite sånt. Framför allt ger det doft åt ölet.
Sen tok-kyler man vörten, silar den, och häller i slutna kärl där den får jäsa.
Här finns det en massa olika jäststammar man kan använda, den stora skiljelinjen går mellan lager (kalljäsning) och ale (varmjäsning). Ale-jäst är i princip samma jäst som man bakar med, fast man har odlat på lite andra egenskaper än bageriernas stammar. Den jäser "varmt" (18-20, vissa belgrare upp till 25) men den generarar inte bara alkohol och kolsyra, utan även estrar, aldehyder, fenoler, högre alkoholer - på ren svenska - finkel! I småmängder kan dessa ämnen vara goda. Just estrar ger en del fruktliknande smaker, och de finns naturligt i frukt. Pentylacetat smakar päron t.ex.
Lagerjästen ska ha betydligt kallare, 9-12 C. Den tar längre tid på sig och producerar inte alls så mycket finkel. Därför blir smaken renare. Ölet blir också klarare och hållbarare. I Tyskland och centraleuropa dominerar lager totalt, det är bara runt Köln och Düsseldorf som man brygger ale (Kölsch resp. Altbier).
Belgien, Brittiska öarna och i norra Frankrike, där lever traditionen med ale kvar. De senaste 25 åren har det varit en stor revival för ale framför allt i USA.
Smakkarta:
Smörkola - diacetyl. Ska finnas i vissa öl.
Syrligt, yoghurt - mjölksyrabakterier (avsiktligt i en del belgiska öl)
Frukt - estrar. Typiska smaker är banan, ananas, päron.
Fenoler - plastic padding. Aldrig önskvärt, har jäst för varmt.
Bröd - malten i sig.
Bränt, brödskorpa, bränt socker - rostad malt.
Svarta vinbär - vissa humlesorter.
Skunk, kattpiss - humle som brutits ner av ljus. Förvara öl MÖRKT!
Kokt kål, kokt majs - Dimetylsulfid, beror på att man kokat vörten för kort tid. Aldrig önskvärt i öl.
Bittert, strävt, som té - Garvsyra. För hett vatten när man tvättar ur malten.
Sådär, nu har jag avslöjat många bryggarknep... ;)