ÖL-nörderier

Alltså, det beror ju på vad man är ute efter. Mörk öl får en tydligare smak av dextrin, det ämne som bildas i t.ex brödskorpan eller när man rostar bröd. Det är ju precis det man gör med (en del) av malten - rostar den.
Olika hårt, en del malt är lätt rostad, en del är näst intill förkolnad. 10-20% rostad kornmalt kan man ha i, det påverkar givetvis färgen och smaken på ölet. Men som jag skrev, det behövs hårdare vatten (mer kalk) annars blir rostad malt för syrlig.

Pilsner har ju sin charm den också, fast det är väldigt få som vet vad pilsner är för något, de kallar all ljus lager för pilsner och det är direkt felaktigt. Den mesta ljusa lager som bryggs är IPL, International Pale Lager, och det är en parodi på öltyperna pilsner och dortmünder.  För lite humle, för mycket kolsyra och att man drygar ut kornmalten med omältat ris och omältad majs är typiskt för IPL. Amerikanska Bud Light är skräckexemplet, fattar inte hur öl kan smaka så lite...  

Pilsner ska vara jätteljus och rejält besk lager, max 5% volym alkohol (nånstans mellan gamla mellisen och Svensk Sliskig Starköl) och ha aromhumle i på slutet, så man får en "örtig" avslutning på den. Det ska nästan lukta lite gräs när man öppnar flaskan.   

Pilsner ska ha en IBU (beska) på 25-45, det är väldigt få pilsner som kommer upp i det idag.
Urquell har ballat ur totalt, i alla fall exportversionerna. När den kom var den bra, men jag är rätt säker på att lönsamhetskraven och de "internationella kunderna" gjort att man blivit mer än lovligt mesiga.

Dessutom har tjeckarna börjat pastörisera öl, och det förstör ALLTID smaken. Anledningen är att man vill ha död på jästen i flaskan, eftersom levande jäst är ett riskmoment. Förr hade tjeckaerna helt enkelt inte råd att pastörisera, men så var ölen så mycket godare också, även om nån procent av ölet pajade inne i flaskan eller på fatet. 

Nä, de har schabblat bort kvaliteten och hantverket, samma gäller Zlatopramen och polska Tyskie. Köpte en del polsk öl på 80-talet och då smakade den betydligt mer.

Humle är dyrt, bryggerierna sparar in på det. Förr slängde man med lite extra humle i slutet av vörtkoket, bara för doftens skull, precis innan man kylde. Det är bortrationaliserat för länge sedan.

Åbro är äcklig p.g.a. vattnet, det finns en bismak av blött ylle, jag har råkat ut för samma när vi tagit kommunalt vatten från närligande Kisa. Ingen aning vad det är, det är inte de "vanliga" felsmakerna som kan uppstå i öl. 

Åh, vad trevligt! En tråd för mig.
Här hemma älskar vi öl och att prova oss igenom de nya släppen. Sambon älskar spontanjäst öl och detta har inte riktigt fallit mig i smaken men annars dricker vi alla typer från belgiskt till danskt och från klassiskt till nytt.
Mikkeller är alltid lika roligt och nästan allt jag druckit därifrån har varit mycket bra.
Den godaste ölen jag hittills druckit är just en Mikkeller - "Mikkeller Texas Ranger, Barrel aged Speyside 6.6 % "
En "stor stark" för mig då smaklökarna får vila är en Murphys eller i nödfall en Guinness.

Ja, gud-finns ju hur mycket som helst att skriva. Det enda som inte kommer innanför dörrarna är massproducerad lager utan tradition och tanke. Men allt ska provas iaf en gång.

Har ni hittat några sommarfavoriter?

Ölsmaker är en hel vetenskap, men kort:

Kornmalt smakar..tja, knäckebröd...i sig är det lite sött (det är det sockret som jäser). Det finns ett enzym i malt (malt=korn som börjat gro) som bryter ner stärkelsen till socker. Rostar man malten så bildas det halvnedbrutna stärkelse, dextrin. Rostar man så pajar man dextrinet, så därför kan man inte brygga på bara rostat kornmalt.

I alla fall, dextrinet smakar lite som rostat bröd, eller limmet på gamla "slicka-igen"-kuvert. Kan smaka lite kolaaktigt, nästan karamell. Dextrin är lite sött i sig, och jästen fixar inte att bryta ner dextrin så sötman blir kvar i det färdiga ölet.  

Det första man gör när man brygger är att blanda grovkrossad malt och varmt vatten till en 65-gradig gröt, då får amylaset spelet och bryter ner all stärkelse till olika sockerarter, dextrinet påverkas ej. Tar en timme. Sedan tvättar man ut gröten (mäsken) med mer varmvatten till man fått ur allt socker, typ 4-5 liter per kilogram malt.

Vätskan man får kallas sötvört.

Sen kokar man sötvörten 1-2 timmar, tillsammans med humlekottar, kanske 2-3 gram/liter (3 g blir beskt som fan). Det tar nån timme det också. Egentligen bidrar den här humlen bara med beska, alla andra smaker i humlen ångar bort. Traditionellt kastade man i lite extra humle på slutet av koket, bara för att få med lite hartser, oljor och annat kul. Det brukar ge smaker som "gräs", "örter", "skogsbacke", "kåda" och lite sånt. Framför allt ger det doft åt ölet. 

Sen tok-kyler man vörten, silar den, och häller i slutna kärl där den får jäsa.

Här finns det en massa olika jäststammar man kan använda, den stora skiljelinjen går mellan lager (kalljäsning) och ale (varmjäsning). Ale-jäst är i princip samma jäst som man bakar med, fast man har odlat på lite andra egenskaper än bageriernas stammar. Den jäser "varmt" (18-20, vissa belgrare upp till 25) men den generarar inte bara alkohol och kolsyra, utan även estrar, aldehyder, fenoler, högre alkoholer - på ren svenska - finkel!  I småmängder kan dessa ämnen vara goda. Just estrar ger en del fruktliknande smaker, och de finns naturligt i frukt. Pentylacetat smakar päron t.ex.

Lagerjästen ska ha betydligt kallare, 9-12 C. Den tar längre tid på sig och producerar inte alls så mycket finkel. Därför blir smaken renare. Ölet blir också klarare och hållbarare.  I Tyskland och centraleuropa dominerar lager totalt, det är bara runt Köln och Düsseldorf som man brygger ale (Kölsch resp. Altbier).

Belgien, Brittiska öarna och i norra Frankrike, där lever traditionen med ale kvar. De senaste 25 åren har det varit en stor revival för ale framför allt i USA.

Smakkarta:
Smörkola - diacetyl. Ska finnas i vissa öl.
Syrligt, yoghurt - mjölksyrabakterier (avsiktligt i en del belgiska öl)
Frukt - estrar. Typiska smaker är banan, ananas, päron. 
Fenoler - plastic padding. Aldrig önskvärt, har jäst för varmt.  
Bröd - malten i sig.
Bränt, brödskorpa, bränt socker - rostad malt. 
Svarta vinbär - vissa humlesorter.
Skunk, kattpiss - humle som brutits ner av ljus. Förvara öl MÖRKT!
Kokt kål, kokt majs - Dimetylsulfid, beror på att man kokat vörten för kort tid. Aldrig önskvärt i öl.
Bittert, strävt, som té - Garvsyra. För hett vatten när man tvättar ur malten.

Sådär, nu har jag avslöjat många bryggarknep...  ;) 

Alla öl har sitt område där det passar:
Allt från den blaskiga budwisern till den mörkaste svart ölen man kan hitta.

Älskar dricka den där budden när det är galet varmt ute, och nästan frost på glastet.

Men när jag brygger så är det humlerika lager öl eller ale som det blir.
Har blivit med åren att jag uppskattar dessa mest i mina egna bryggningar.

Den blaskigaste Budweisern, Bud Light, säljs inte i Sverige mig veterligen. Drack en när jag var i USA och jobbade i vintras, om den är riktigt kall smakar den nästan ingenting. 

@Mongoliv: Vad har du för bryggverk?  

Mmm, finns mycket gott öl.

Jag har just testat Oppigårds till midsommar, det var inte dumt alls.

Innis&Gunn är också väldigt smarrig, den hittade jag till julbordet.

Spitfire är go, varvar den med Newcastle eller en hederlig Guinness på puben när det finns.

Jag gillar också starka trappister, en Chimay slinker ner då och då på puben men man får ta det vackert för den är ju rätt stark. Roligare vore att botanisera i Belgien...