Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Mary Jo, nej man blir så trött på att höra sin egen röst upprepa samma sak om och om igen. Vad jag menade med att ignorera när hon slåss är att säga till henne att jag inte vill vara med henne när hon slåss, och att sen "ignorera" henne tills hon gjort förlåt. Men det känns inte heller rätt, samtidigt som det känns som att man provat allt... Men jag blir faktiskt uppriktigt ledsen när hon slår mig och det försöker jag visa henne. Det är svårt!

Ja ja har också undrat hur det ska bli när man har två, och vad man har gett sig in på... Men det lär väl reda ut sig till slut på ett eller annat sätt :)

Haha, ja jag såg också det :) Vi är flitiga ;)

Mynneja, jag blir alldeles iskall och gråter för er skull... Jag kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom just nu. Hoppas att ni får hjälp och stöd så mycket det bara går, ingen ska behöva gå igenom något sånt här... Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag tänker på dig, på er, och skickar en miljon stärkande kramar!

Jag kan inte sluta tänka på Mynneja och Alfred... så här hemma tänds det också ljus kl 20. Så ofattbart... Håller med Jempa och Carla om att du mer än gärna får vara här och skriva om du orkar, vi har ju stöttat varandra från början till slut. Varför sluta när det behövs som allra mest?

Carla, har tänkt massor på dig också och förstod nästan att du hade åkt in. Bra att du gjorde det, och skönt att du fick hjälp. Jag förstår att det måste varit hemskt att vara ifrån barnen! Jag hörde nog nånstans att gallstensanfall är det mest smärtsamma man kan råka ut för. Eller om det var njurstensanfall, men det kanske är samma?

Jag är inte superkristen eller så, men har jobbat som konfirmationsledare ett par år, och då har jag stött på den här texten. Jag finner stor tröst i den, hoppas att även någon annan kan göra det. Den är till dig Mynneja, om du läser detta.

Fotspår i sanden

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

SaraA, jag har tänkt en hel del på dig också, hur går det för er med boende och allt?

Carla, nej inte prova mer nu, ett av det var väl mer än tillräckligt tycker jag :)

Tack för det Carla ;)

SaraA, vad tråkigt att ni inte trivs, men vad bra att ni hittat nåt annat att flytta till :) Är det permanent eller är det i väntan på att er gamla lägenhet är i ordning igen? Eller vill ni kanske inte flytta tillbaka dit med tanke på vad som hände?

Ja de här sista veckorna är tunga, jag är också i 38+1 idag tror jag :) När har du bf? Hoppas hinnsvepningen kan dra igång förlossningen, själv ska jag ju göra planerat snitt nu på måndag. Vadå nervös?! :)

Carla, tack för att du håller koll på mig ;) Haha, min svägerska fyller år samma dag som du. Vilket skämt ;)

Jempalainen, du skriver så vackert och så fullt av empati så jag gråter. Du sätter ord på vad alla känner idag. Fantastiska människa!