• Anonym

    MItt barn får ej vara med i släktbok!

    Åhh...jag blir så ledsen men jag borde väl vara van vid detta laget. Vi förlorade vår dotter i v 17 för tre år sedan. Hon dog i magen och jag födde fram henne, hon har en egen grav. Ändå räknas hon inte som ett "riktigt" barn för de flesta andra. Jag har många gånger känt det som att jag inte har rätt att sörja henne som min dotter och som mitt barn, men det är precis det hon är! Hon är mitt barn och jag är hennes mamma.

    Nu ska vi uppdatera vår släktbok och jag vill såklart att hon ska vara med som mitt barn (mitt enda barn). Men alla säger att jag absolut inte kan ha med henne, hon är ju ingen riktigt barn, hon levde ju aldrig. Folk har inte med "sina missfall" osv.....Det tar så ont. Hur hade ni andra änglamammor gjort?

  • Svar på tråden MItt barn får ej vara med i släktbok!
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-07-24 15:50:02 följande:
    Jag anser inte att jag fått ett missfall. Jag har fått en dotter som dog. Jag har hållit henne i min famn och hon var helt underbar, en egen liten människa med allt på plats, händer, fingrar, tår och naglar. Man kunde redan se vem hon var lik.

    Ja, jag reagerar när folk kallar henne ett missfall eller foster för då tar de bort rätten för mig att sörja det hon är, mitt barn som jag älskade så mycket. Av samma orsak reagerar jag på att hon inte får vara med i släktboken. Var ska man dra gränsen för vilka barn som får vara med? Borde det inte vara upp till föräldrarna att bestämma. Och ja, får jag fler barn kommer jag givetvis att berätta att de har en storasyster som ej fick stanna kvar hos oss.
    TS, hon VAR ett foster och det ÄR missfall du har fått. Det är obestridliga faktum, inte personliga åsikter.

    Men det betyder naturligtvis inte att du inte har rätt att känna den sorg som du gör. Däremot måste jag säga att även jag står på dina släktingars sida.
  • Anonym (Ett litet barn)

    TS Jag håller iallafall med dig! Och jag är hemskt ledsen för din skull.


    Men jag är av den uppfattningen att ett barn blir ett barn vid befruktningen, ( ett mycket litet och outvecklat barn)

    Jag anser att alla missfall är barn som gått bort.

    Jag anser även att aborter är barn som har gått bort, dödats.

    I sverige får man göra abort fram till vecka 22+6, vilket jag tycker är oerhört ledsamt. Och de flesta svenska tycker att detta är bra! helt sjukt!......
    Barnen är fullt utvecklade små individer, och man ser tydligt (som du säger) vilken förälder de är lika. Det har bara väldigt outveklade lungor.

    Nu kommer jag säkert bli påhoppad med att ...... abort är "kvinnans rätt" osv... men var är barnens rätt då?

  • Anonym (Stina)

    Blir ledsen över hur otroligt okänsliga folk är på internet.
    Det är som ett stort inbördeskrig ständigt, mobbing, där man får säga precis vad man vill och vara hur okänslig som helst.

    Hemska människor.
    Ni måste inte hålla med TS men ni behöver inte vara såpass elaka som ni är.

  • Anonym (Beklagar)
    Allimac 2004 skrev 2011-07-24 19:13:42 följande:
    Ett missfall i v17 tycker jag är just det, ett missfall.
    Mitt missfall i v 16 går inte ens jämföra med min kompis lille son som dog imagen i v 38.  Det kallar jag ett dödfött barn och han skulle absolut ha en plats i en släkt bok, men inte ett missfall.
    Men är det väldigt viktigt för dig så måste su ju prata med den som skriver boken och se om du kan övertala den personen.
    V 5..jag är lite gravid
    v 12..jag är lite mer gravid
    v 23 jag är med barn
    v 38 jag är gravid och ska föda barn...
  • sunatet
    Lavish skrev 2011-07-24 19:18:46 följande:
    Men nu får du väl ge dig. Det må vara ett diskussionsforum men det är är känsliga rummet. Fostret kanske inte skulle känt om man trampat på det men vi som fått missfall känner när du trampar....
    Men tydligen är det okay att säga till mig att det är synd om min pojkvän? Bah. 
  • Anonym
    Anonym (Beklagar) skrev 2011-07-24 19:21:11 följande:
    V 5..jag är lite gravid
    v 12..jag är lite mer gravid
    v 23 jag är med barn
    v 38 jag är gravid och ska föda barn...
  • sunatet

    Jag är inte intresserad av att tjafsa, det hade inte blivit något tjafs om jag bara fått skriva min åsikt och ha den ifred. Men tydligen är det bara okay att tycka som TS. Vilket är trams om man befinner sig på ett diskussionsforum.

  • MiScHoOo
    Anonym (JF) skrev 2011-07-24 19:18:35 följande:
    Och varför just vecka 12 i så fall?! Du har ju uppenbarligen själv en gräns, då kan det väl inte vara alltför svårt att andra också har det, bara lite längre fram. Eller?
    jag tänker att jag inte blir ledsen innan v.12 eftersom det är något fel på barnet och bättre att kroppen tar hand om missbildningen och personligen har jag en ma och två tidigare missfall och jag tänker logiskt om just tidiga naturliga missfall, men efteråt bildas det ett barn, ex om jag inte öppnas så skulle det bli friska barn, men kroppen gör som den vill...
  • Anonym (nej)

    ett barn är inte levnadsdugligt vid vecka 17.. för att vara lite krass. Jag förstår  verkligen att det är en sorg för dig.. men nej, det ska inte vara med i släktboken. Min mamma fick tre missfall innan hon fick oss tre syskon som lever. De tre som dog är inga som har gravar som besöks eller på annat sätt benäms som syskon.  Mamma har såklart berättat om sorgen om att få missfall och tro att hon aldrig skulle få barn, men nej.. de räknas inte in i släkten. (med risk att bli halshuggen av folk här på fl nu) Jag själv har gjort abort när jag var för ung, för dålig ekonomi och inte alls planerat blev gravid. Det missfallet är inte ett barn, jag är ingen änglaförälder, jag har två barn och de lever..

  • Anonym (Beklagar!)
    Anonym skrev 2011-07-24 15:50:02 följande:
    Jag anser inte att jag fått ett missfall. Jag har fått en dotter som dog. Jag har hållit henne i min famn och hon var helt underbar, en egen liten människa med allt på plats, händer, fingrar, tår och naglar. Man kunde redan se vem hon var lik.

    Ja, jag reagerar när folk kallar henne ett missfall eller foster för då tar de bort rätten för mig att sörja det hon är, mitt barn som jag älskade så mycket. Av samma orsak reagerar jag på att hon inte får vara med i släktboken. Var ska man dra gränsen för vilka barn som får vara med? Borde det inte vara upp till föräldrarna att bestämma. Och ja, får jag fler barn kommer jag givetvis att berätta att de har en storasyster som ej fick stanna kvar hos oss.
    Klart att det var ditt barn, ingen tvekan om det för det är ju så man känner när mn är gravid!! Men rent medicinskt så var det "bara" ett foster och ett missfall, inget barn....tyvärr!  Barn räknas det inte som först efter v. 23. och  jag tror (om jag inte missminner mig nu) att det folkbokförs då också men det kan ev. ha ändrats till v. 28.

    Att folk kallar din flicka för missfall/foster tar inte bort rätten för dig att sörja...det kan ingen ta ifrån dig!
    Men jag är ändå benägen att hålla med släkten och en del andra här...jag tycker det är lite makabert att föra in ett missfall i släktboken trots allt Rynkar på näsan 
Svar på tråden MItt barn får ej vara med i släktbok!