• Anonym

    MItt barn får ej vara med i släktbok!

    Åhh...jag blir så ledsen men jag borde väl vara van vid detta laget. Vi förlorade vår dotter i v 17 för tre år sedan. Hon dog i magen och jag födde fram henne, hon har en egen grav. Ändå räknas hon inte som ett "riktigt" barn för de flesta andra. Jag har många gånger känt det som att jag inte har rätt att sörja henne som min dotter och som mitt barn, men det är precis det hon är! Hon är mitt barn och jag är hennes mamma.

    Nu ska vi uppdatera vår släktbok och jag vill såklart att hon ska vara med som mitt barn (mitt enda barn). Men alla säger att jag absolut inte kan ha med henne, hon är ju ingen riktigt barn, hon levde ju aldrig. Folk har inte med "sina missfall" osv.....Det tar så ont. Hur hade ni andra änglamammor gjort?

  • Svar på tråden MItt barn får ej vara med i släktbok!
  • Anonym (kärlek)
    Sömnstörd skrev 2011-07-24 18:18:48 följande:
    Först av allt beklagar jag verkligen, orden låter fjuttiga men det finns inga ord som räcker till.

    Att tjafsa om veckor hit och dit och vad man vill kalla det är totalt irrelevant därför att här handlar det om TS och vad hon känner, inte vad medicinsk litteratur kallar det eller hur andra har upplevt för som flera sagt förut, det är olika. Det här handlar egentligen om ett etiskt ställningstagande, hur man ska förhålla sig till vad en annan människa tycker är viktigt fastän det kanske går på tvärs mot konventionerna.

    Jag förstår precis vad du menar TS. Din dotter tillhör din familj och ditt liv, det är en enorm händelse och därför vill du att det finns med i släktboken, vill att det finns några spår mer än de som redan finns i ditt hjärta.
    Släktböcker handlar framförallt om släktforskning, att lämna spår in i framtiden, och jag gissar att den som gör släktboken på ett eller annat sätt forskar.

    Jag har själv släktforskat en del och ibland ser man sådana här tragedier, inte speciellt ofta men det händer. Ursäkta om det låter kliniskt och kallt men det är sådant som "ger liv" åt namnen man får ta del av en liten, liten bit av en annan människas liv och det väcker mycket tankar och känslor.  Vad jag vill säga är att stora händelser har i släktböcker att göra.

    Jag tycker att du ska prata enskilt med den som håller i släktboken. Om det är som jag tror, finns det troligtvis en massa etiska ställningstagande i bakhuvudet. Det är arkivsekretess och framförallt moralisk "sekretess" som gör det ganska knepigt många gånger, speciellt när det handlar om levande personer och lägg till att det kan vara jättesvårt för andra att närma sig någon som varit med om det värsta tänkbara.
    Jag tror inte du behöver säga så himla mycket mer än att det här är viktigt för dig.  Jag hoppas det iallafall.

    Ta hand om dig.
    Bra skrivet!
  • Anonym (Beklagar)

    Beklagar verkligen din förlust! Vill inte ens tänla på hur det skulle kännas (är själv nu i v 20, första barnet) Förstår att du vill ha med din bebis i släktboken och om någon i din släkt inte var så egoistisk och oempatisk så skulle dom acceptera det! Lyssna definitivit inte på "Sunatet" som skrivit inlägg lite för mitt, allt för hårda ord och helt oempatiska!!!

  • Coriander
    Sömnstörd skrev 2011-07-24 18:18:48 följande:
    Först av allt beklagar jag verkligen, orden låter fjuttiga men det finns inga ord som räcker till.

    Att tjafsa om veckor hit och dit och vad man vill kalla det är totalt irrelevant därför att här handlar det om TS och vad hon känner, inte vad medicinsk litteratur kallar det eller hur andra har upplevt för som flera sagt förut, det är olika. Det här handlar egentligen om ett etiskt ställningstagande, hur man ska förhålla sig till vad en annan människa tycker är viktigt fastän det kanske går på tvärs mot konventionerna.

    Jag förstår precis vad du menar TS. Din dotter tillhör din familj och ditt liv, det är en enorm händelse och därför vill du att det finns med i släktboken, vill att det finns några spår mer än de som redan finns i ditt hjärta.
    Släktböcker handlar framförallt om släktforskning, att lämna spår in i framtiden, och jag gissar att den som gör släktboken på ett eller annat sätt forskar.

    Jag har själv släktforskat en del och ibland ser man sådana här tragedier, inte speciellt ofta men det händer. Ursäkta om det låter kliniskt och kallt men det är sådant som "ger liv" åt namnen man får ta del av en liten, liten bit av en annan människas liv och det väcker mycket tankar och känslor.  Vad jag vill säga är att stora händelser har i släktböcker att göra.

    Jag tycker att du ska prata enskilt med den som håller i släktboken. Om det är som jag tror, finns det troligtvis en massa etiska ställningstagande i bakhuvudet. Det är arkivsekretess och framförallt moralisk "sekretess" som gör det ganska knepigt många gånger, speciellt när det handlar om levande personer och lägg till att det kan vara jättesvårt för andra att närma sig någon som varit med om det värsta tänkbara.
    Jag tror inte du behöver säga så himla mycket mer än att det här är viktigt för dig.  Jag hoppas det iallafall.

    Ta hand om dig.
    Håller med föregående... mycket bra skrivet!!
    Själv anser jag också att det är intressant när man ser sådana här händelser i en släktbok. Plötsligt blir dessa namn i boken levande människor som haft flera dimensioner...  
  • Milkina cerka
    Sömnstörd skrev 2011-07-24 18:18:48 följande:
    Först av allt beklagar jag verkligen, orden låter fjuttiga men det finns inga ord som räcker till.

    Att tjafsa om veckor hit och dit och vad man vill kalla det är totalt irrelevant därför att här handlar det om TS och vad hon känner, inte vad medicinsk litteratur kallar det eller hur andra har upplevt för som flera sagt förut, det är olika. Det här handlar egentligen om ett etiskt ställningstagande, hur man ska förhålla sig till vad en annan människa tycker är viktigt fastän det kanske går på tvärs mot konventionerna.

    Jag förstår precis vad du menar TS. Din dotter tillhör din familj och ditt liv, det är en enorm händelse och därför vill du att det finns med i släktboken, vill att det finns några spår mer än de som redan finns i ditt hjärta.
    Släktböcker handlar framförallt om släktforskning, att lämna spår in i framtiden, och jag gissar att den som gör släktboken på ett eller annat sätt forskar.

    Jag har själv släktforskat en del och ibland ser man sådana här tragedier, inte speciellt ofta men det händer. Ursäkta om det låter kliniskt och kallt men det är sådant som "ger liv" åt namnen man får ta del av en liten, liten bit av en annan människas liv och det väcker mycket tankar och känslor.  Vad jag vill säga är att stora händelser har i släktböcker att göra.

    Jag tycker att du ska prata enskilt med den som håller i släktboken. Om det är som jag tror, finns det troligtvis en massa etiska ställningstagande i bakhuvudet. Det är arkivsekretess och framförallt moralisk "sekretess" som gör det ganska knepigt många gånger, speciellt när det handlar om levande personer och lägg till att det kan vara jättesvårt för andra att närma sig någon som varit med om det värsta tänkbara.
    Jag tror inte du behöver säga så himla mycket mer än att det här är viktigt för dig.  Jag hoppas det iallafall.

    Ta hand om dig.
    Kan bara hålla med de som tycker att du skrev bra här.
    För dem som tror behövs inga bevis. För dem som inte tror finns inga bevis.- Men Gud h a r gett mig nog med bevis.
  • Lavish

    Men jag har full förståelse för att TS inte ville att det ska stå "inga barn" under henne i släktboken. Jag tror inte hon vill ha dit spaltmeter om barnet utan bara en kort notis "Flicka, dödfödd X/X-XX"

    När TS i själ och hjärta känner att hon är mamma vill hon inte att det ska stå att hon är barnlös helt enkelt. Det handlar ju mer om henne än om barnet. Och det tycker jag vem som helst borde kunna förstå.

  • MiScHoOo

    Jag har 4 sena missfall bakom mig, men till skillnad från ts så säger min familj att jag har barn eftersom man vet vad det är för kön osv, medan vissa av min mans familj glömmer bort det...

    Hur som helst, en kvinna har burit ett foster/barn eller vad hon vill kalla det. Dem har alla fingrar och tår, ögon och öron, mun och näsa. Man ser ett mini barn.

    Alla i min släkt vet vad mina barn heter och jag skulle bli skit ledsen om någon sa att mina barn inte fanns i släktboken eller inte fanns för mig, som att radera bort min tid som gravid. Dem har en grav där vi hälsar på dem, dem har bilder, dem har graviditetsutveckling, ultraljudsbilder osv.

    Många som skriver att släkten har rätt så kan jag säga att dem har helt fel. Barnet har fått ett personnr utan dem sista fyra siffrorna som en asyl sökande har, Jag har fyra begravningsbevis vad det står om mina barn, dem är till och med registererade i svenska kyrkan så lagligt nog finns dem registererade på lasarettet och på svenska kyrkan

  • Coriander
    Lavish skrev 2011-07-24 18:46:48 följande:
    Men jag har full förståelse för att TS inte ville att det ska stå "inga barn" under henne i släktboken. Jag tror inte hon vill ha dit spaltmeter om barnet utan bara en kort notis "Flicka, dödfödd X/X-XX"

    När TS i själ och hjärta känner att hon är mamma vill hon inte att det ska stå att hon är barnlös helt enkelt. Det handlar ju mer om henne än om barnet. Och det tycker jag vem som helst borde kunna förstå.
  • violatricolor

    Beklagar din svåra förlust! Jag tycker inte det är någon mening med att tjafsa om veckor hit och dit. Det borde vara föräldrarna som avgör en sådan sak. Eftersom du tagit till dig din lilla flicka som ditt barn så är hon det. Jag hade inte gett mig utan fortsatt hävda att hon ska finnas med i boken. Hade min änglapojke, född i v 22+5, inte fått vara med hade jag tyckt att det varit otroligt fel och blivit oerhört ledsen. Det är väldigt sällan någon ifrågasätter att han är mitt barn och det beror väl på att jag passerat gränsen men som sagt så borde det vara föräldrarnas upplevelse som avgör, inte veckor.

  • Anonym
    MiScHoOo skrev 2011-07-24 18:47:32 följande:
    Jag har 4 sena missfall bakom mig, men till skillnad från ts så säger min familj att jag har barn eftersom man vet vad det är för kön osv, medan vissa av min mans familj glömmer bort det...

    Hur som helst, en kvinna har burit ett foster/barn eller vad hon vill kalla det. Dem har alla fingrar och tår, ögon och öron, mun och näsa. Man ser ett mini barn.

    Alla i min släkt vet vad mina barn heter och jag skulle bli skit ledsen om någon sa att mina barn inte fanns i släktboken eller inte fanns för mig, som att radera bort min tid som gravid. Dem har en grav där vi hälsar på dem, dem har bilder, dem har graviditetsutveckling, ultraljudsbilder osv.

    Många som skriver att släkten har rätt så kan jag säga att dem har helt fel. Barnet har fått ett personnr utan dem sista fyra siffrorna som en asyl sökande har, Jag har fyra begravningsbevis vad det står om mina barn, dem är till och med registererade i svenska kyrkan så lagligt nog finns dem registererade på lasarettet och på svenska kyrkan
    Varför personifierar man sina missfall på det viset? Jag förstår inte!
  • Marionettdocka
    Anonym (Beklagar) skrev 2011-07-24 18:58:26 följande:
    Men vem är du att döma hur stor sorg någon ska känna...Var tvingar hon på sin sorg på andra? Var kränker hon andra genom att skriva det hon känner, här i känsliga rummet är det du som kränker en annan människas känlor. Självklart har hon rätt att känna att hennes ofödda barn har lika mycket människovärde som andra levande barn i släkten, det är ju hennes uppfattning och den kan man inte ta bort.
    HUR kan man sätta sig och skriva "Du är liksom inte lika mycket mamma som en kvinna som har levande barn, eller ens lika mycket mamma som jag (som är gravid i vecka 26)." Det är bara helt vidrigt!!!!!
    Jag kanske är konstig men är det verkligen en hemsk åsikt att värdera en sog högre när någon förlorat någon som den faktiskt träffat i levande livet?
    Man kan inte skörda liljor om man sår tistlar.
Svar på tråden MItt barn får ej vara med i släktbok!