:'( han sexchattar med en av sina tjejkompisar

Ja du, du måste ju prata med honom, men tyvärr så låter det som om han är otrogen. Oavsätt så är det ett stort svek och oacceptabelt.

jo jag ska prata med honom men jag vet inte vad jag sak tro, vad jag vill... om han säger att de alltid pratat så med varandra? och vem är jag att komma och säga att jag inte vill att han är sån mot andra för att det ena leder till det andra? eller om han säger att han varit med henne för länge sen? eller om han säger att de legat med varandra? vad gör jag då? jag vill inte! tänk om de låg med varandra när han var där sist för några veckor sen? när hon var så ledsen så ledsen för att det var första nätterna som skild och utan barnen...

:'(

nej det är det inte men varför? varför gör man såhär?

fortsatte snoka... han är inte här idag... hittat en massa nakenbiler han lagt ut på sig själv på nätet... "senaste aktivitet 32 dagar sedan".

Säg som det är rakt ut! Vad du har hittat och hur det gick till...

Ingen normal funtad människa kan ju tycka att det är normalt att man ska chatta på det sättet med en kompis!

Hur gick det TS?

Ja hur går det... jag berättade för honom vad jag hittat och hur. Sakligt, lugnt och allvarligt. Vi pratade om det och hur jag kände inför det. Vi har djupdykt i varandras historia, i våra värderingar och i hur vi ser på oss som par. Tror vi pratade konstant i en vecka, så fort vi hade tid över mellan logistik av barn, jobb och hushåll. Sen fastnade jag... kommer inte på hur eller vad jag vill att han ska göra för att jag ska vilja lita på honom igen. Har varit hos FR och pratat, ska dit igen.

Han åker inte ut med benen före... jag älskar honom för mycket. Älskar, men litar inte riktigt på.

Funderar mest på varför det skulle göra någon skillnad att han blivit påkommen. Varför man ska lita på någon igen för att de visar ånger och säger sig inse hur dumt det var.

Tror ju inte att de hade slutat av sig själva om jag inte hittat det här...

Ja förlåt, jag blandar också ihop självförtroende och självkänsla. Jag menar ju som du skriver. Han verkar självsäker, men har ganska låg självkänsla och kanske inte så stark integritet inför sig själv.

Fast som sagt, det här känns mer ha handlat om verklighetsflykt och tröst än om bekräftelse. Kanske bekräftelse ändå...

Idag gör det iaf väldigt ont i mig, hela grejen. Vad ska man kämpa för?

Jo så är det ju förstås. Saknar honom varje dag vi inte är tillsammans. Och är samtidigt både arg och ledsen för det som uppdagades och också lite tacksam för att det händer nu och inte senare och... Så har jag ingen riktig lust att gå framåt med vår relation. Vi höll på och tittade på lägenheter för att flytta ihop bara dagarna innan.

Blä...

Nu har det gått drygt två månader.

Vi försöker fortfarande bygga upp oss själva igen. Ibland blir jag arg, men mest över hur det påverkar mig och inte så ofta över det han sa till henne. Ibland känns det rentav lite förälskat och bra igen. Ibland är det mer fasad än äkta fjärilar i magen. Det pendlar helt enkelt.

Visst är det som det sägs. Första reaktionen är chock. Förvåning, ilska, sorg och förvirring. Nu är det mest sorg, misstänksamhet och en svartsjuka hos mig själv som jag inte vet hur jag borde hantera...

Visst kan det bli så att det inte går, att det slutar med att vi går isär ändå. Men båda vill försöka. Vi går på samtal, det hjälper en del men det stora lasset drar vi själva mellan gångerna. Kanske självklart att det ska vara så.

Samma sits:
Det enda du kan göra är att överväga vilka konsekvenser det du gör får för alla omkring dig. Väg plus och minus för den som får vetskapen! Agera därefter.

Dan02
Nej, visst är det så att det aldrig kommer bli likadant igen. Men vad som växer ur kaoset kan också vara större och bättre än det som var innan. Det som var innan var ju uppenbarligen inte så rent och vackert som jag trodde. Nu är det renat i eld och ur aska växer de största rosorna. Man vet inte förrän man försökt.

Till saken hör det att jag i samtliga av mina relationer på något sätt varit otrogen eller blivit bedragen. Jag tror inte längre att det handlar om svart eller vitt, att alla kan vara totalt trogna under ett helt liv. Jag vill tro det, precis som jag vill tro på livslång kärlek - men jag vågar också vara skeptisk och se verkligheten som den är. Jag tror att det handlar om vilken grad av otrohet som man kan acceptera att förlåta. Men för att förlåta, att låta före, så måste jag kunna lita på honom igen.

Hejsan! Precis som en av er råkade jag gå in på killen jag deljtars Facebook och såg där att han skrivit till vääääldigt många tjejer. Där stod det bland annat shit vad du är snygg och fan vi måste knulla snart. Detta gjorde mig sjukt arg då både han och jag i våra tidigare relationer blivit svikna Och jag och han har svårt att lita på nya människor. Nu gör han allt för att visa hur Ledsen han är och att han verkligen vill vara med mig. Jag har märkt tidigare hur osäker Han är och är detta bara uppmärksamhet från andra för att kunna känna sig lite större? Han tycker att jag är väldigt mogen med fötterna på jorden och vet vad jag vill, kan de va så Att han tycker det är jobbigt och söker bekräftelse från andra? Är han värd en andra chans?