Jag ser ingen annan möjlighet än att omplacera eller avliva katten.

Äntligen har jag hunnit läsa igenom tråden, jag måste säga att det var med både positiva och negativa känslor. Att komma med personliga påhopp som fler av er gjorde är oerhört ett fruktansvärt dåligt beteende från eran sida.

Sammanfattar de frågor jag har sett, om jag missat någon fråga får ni gärna ställa frågan ännu en gång.

Katten var 3½år när vi hämtade henne.

Tack för era påpekanden om fler kattungar, men hon går på p-piller. Så att föda kull efter kull är uteslutet. Hon gick på p-piller redan då hon fick kullen, dock började vi troligtvis med p-pillrena försent, vi avbröt dem omedelbart då vi misstänkte att hon var dräktig.

Avlivning skulle ske med hjälp av spruta hos veterinären.

Jag tänker inte dra upp varför vi inte har ekonomin till att kastrera henne just nu, men saker blir inte riktigt som man tänkt sig ibland och vi fick prioritera hus och barn före katten.

Hon har haft samma kattsand hela tiden både hos oss som hos hennes före detta ägare.

När allt började var vi i kontakt med veterinär och de uteslöt då urinsten.

GUD vad folk verkar vara hycklande när det gäller katter (min iakttagelse som icke kattägare). Det verkar råda en dubbelmoral utan like. Folk verkar visa upp en fasad av dubbelmoral, för man vet hur mycket det kommer klandras om en ts är ärlig i sånt här. IRL så avlivas katter till höger och vänster (rätt var det är kommer man hem till någon som avlivat sin katt för än det ena och än det andra, som jag som utomstående tycker låter som småbekymmer, och mängder av katter lämnas och dödas)
samtidigt så visar folk i såna här trådar att deras vilja att uppoffra sig  är enorma. MYCKET större än vad jag någonsin tror på!
Cred åt straw2008 som vågar stå för hur det e g e n t l i g e n förhåller sig.

Då det gäller ts så verkar det ju misstänkt, då hon köpt en gammal katt som någon annan velat bli av med. Det verkar ju just misstänkt att katten är en problemkatt? Varför är det ingen som har nämnt det? (eller har jag fel som icke kattägare?)

Jag vill även passa på att skriva att katten var utekatt i stort sett på heltid innan, den förra ägaren flyttade från villa till lägenhet och såg då att katten vantrivdes i lägenhet.  Vi valde att skaffa en äldre katt just för att vi tyckte synd om henne, hon skulle aldrig ha samma möjligheten att gå ut om hon bodde på 3:dje våningen i en storstad. OM problemen med kisseriet började innan kan jag faktiskt inte uttala mig om. MEN problemen startade rätt snart efter att katten flyttade hem till oss. Det visar FÖR MIG att katten inte trivs. Det ultimata vore om hon kom till landet där hon skulle ha möjlighet att gå ut när hon vill och vara ute hur länge hon vill.

Jag vidhåller fortfarande att jag anser att om man inte ens har möjlighet eller viljan att överväga kastrering, något som ofta avhjälper den typ av problem som uppstått, ja då är man inte rätt som djurägare. Och oavsett orsaken till att man inte kan eller vill göra det, om det är för att man inte har råd eller för att man inte anser katten värd att lägga ut pengar på eller whatever, så är rådet att _skaffa ny_ katt ett synnerligen dåligt sådant. Kalla det påhopp om ni vill, jag anser inte att det är så.