Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Härligt angels8, grattis! :) Min bm sa samma sak som Ananaxs!

Beklagar verkligen Vallmo! 
Vill som angels8 rekommendera att ta kontakt med dr D. Jag gjorde min sista ivf, den som ledde till denna grav, i Falun men har haft dr D som komplement/ansvarig för immunmedicineringen. Den stora skillnaden är att dr D ordinerar utifrån blodprovssvar och symptom medan Falun som jag upplevt det har mer som något av en standardbehandling. Falun ville att jag skulle trappa ner alla mediciner efter plus, förutom något mer enstaka IL var tredje vecka. Samtidigt var det mycket tydligt iom de blodprov jag tog för dr D att det var just då mitt immunförsvar utagerade som värst. Istället för att sänka Pred behövde jag höja den från 20 till 30 mg och ligga kvar på hög dos de första månaderna. Jag behövde också ta mycket tätare IL än vad Falun rekommenderade. Dr D rekommenderade också tätare IL redan tidigt i försökscykeln innan äp. 

Tack snälla! Jag har PM:at dig! 

Det som är dumt och fult är arrogansen inom svensk sjukvård! 
Jag tror att i de flesta fall så "händer inget" om man berättar om behandlingen, men mig personligen har det inte gett något annat än att det tagit tid när jag fått försvara behandlingen, från det jag velat diskutera med den svenska ivf-klinken... Så jag valde efter det att inte berätta för att inte behöva ödsla kraft på att försöka förklara för någon som egentligen är helt ointresserad och noll mottaglig för informationen... Tycker att kraften behövs bättre på annat håll för att orka igenom en tuff ivf-resa! Så om du väljer att inte berätta tycker jag inte du ska känna att det är dumt/fult!
Min barnmorska är däremot intresserad! 

Förstår att du blir orolig! Jag hade en liknande störtblödning fast i vecka 12, som upphörde så som din och det gick bra. Håller tummarna att det ska se bra ut nästa vecka!! Kram 

Ååå, så underbart! Jättevarmt grattis pink lily!!! 

Hej! Jag börjar få rejäla problem av Fragminsprutorna, blåmärkena blir större, djupare och ondare varje dag. Jättesvårt att ens hitta något ställe att sticka som inte redan är rejält mörkblått. Samtidigt så sjunker mina trombocyter för varje mätning. De är på inget sätt låga om man utgår från referensvärdet, men de är låga för att vara mig. Samtidigt har jag föreliggande moderkaka, som om jag har tur kan flytta sig till förlossningen även om det tyvärr är mindre troligt, då bör man se upp extra med blödningar...  jag har order om att åka in akut om jag börjar blöda.
Har haft svårt att få ett utförligt svar från dr D ang. detta, som anser att jag bör fortsätta med Fragmin åtminstone till v.30. Jag är oroad för att detta, för mig, är fel beslut. Det känns som kroppen säger ifrån rejält! Mitt immunförsvar är lugnt och i övrigt verkar graviditeten förlöpa som den ska.

Är det någon som kan råda? Hur resonerar ni andra? Vore hemskt tacksam för svar! Tycker det är jättesvårt att veta vad som är minst riskfyllt, att ta eller inte ta sprutan.

Min spec.läkare på mvc har varit motståndare till att jag tar Fragmin hela tiden, så det är svårt att få något bra råd därifrån tyvärr. Tack quintana! När jag fick missfall i höstas så blödde jag mycket kraftigare än normalt vilket man trodde pga fragmin/trombylbehandlingen, så även om behandlingen kan vara nödvändig så kan den ge lite extra komplikationer vid blödning. Kan vara bra att tänka på för oss alla, om vi skulle vara med om en olycka och slå oss illa! Jag har lite för lite hull på låren för att få till det med sprutorna och stussen har jag testat... men när jag fick blåmärken där kunde jag knappt sitta så det gör jag inte om ;) 

Dock fick jag idag svar från dr D som bad mig hålla upp med sprutorna en vecka och ta nytt blodprov innan jag ev. ska börja med dem igen. Han tyckte inte det kändes bra med mina så jättestora blåmärken. Lite får man nog räkna med, men tydligen inte hur mycket som helst. Känns så skönt att låta den ömma magen få vila lite! :)

Jag blir inte sjuk alls i influensa eller med feber. Endast kunnat få feber om jag blir lite förkyld i samband med IL, första gången var det så - och då mådde jag riktigt bra trots hög feber. Däremot känner jag igen det där med allmän sjukdomskänsla vid försöken och även viss ledvärk. Särskilt innan mitt missfall i höstas, då kände jag mig nästan helt utslagen innan och jag blev bättre som i ett trollslag när missfallet var ett faktum.
Dr D brukar också fråga om just det där med ledvärk och sjukdomskänsla. Så jag tror definitivt att det kan vara ett immunproblem kopplat till bebisverkstaden och att det finns gott hopp om att det kommer att kunna kännas bättre på den medicinen, framförallt Pred och IL-droppen. Vid sista försöket/denna grav. så har jag upplevt väldigt lite av den där allmänna sjukdomskänslan och väldigt lite ledvärk. 

Ja, skönt att få svar! Jag är i v.25, nästa möte med specialistläkaren är i v.28 med lite fokus på att dra upp förlossningsplan etc. Hon tyckte, precis som din läkare, att jag skulle sluta med kortison i v.12, men det har jag inte kunnat göra än - skulle gissa att jag behöver fortsätta med just Pred hela graviditeten och trappa ner (till min normala dos) först efter förlossningen. Tror många har fått det rådet av dr D, men det är ju individuellt förstås hur länge man har behovet. Min endokrinolog verkar inte tycka att det är någon brådska att trappa ner Pred, jag har heller inga biverkningar av det.  Fragmin tyckte dr D att vi skulle utvärdera först v.30, men iom de hemska blodutgjutelserna blir blev det redan nu. Det viktigaste är väl att sluta åtminstone några dagar innan förlossningen. Tyvärr skulle jag tro att du får rekommendationen att fortsätta med alla dina mediciner i stort sett hela graviditeten, även om doserna kanske kan komma att ändras. Men det verkar inte gälla alla, så låt oss hoppas att du kan få slippa dem snabbare! Förstår att det är lite tungt med illamåendet! Mitt illamående hade gått över helt när jag gick in i v.15, men var aldrig så jättebesvärande. Det slutade från en dag till en annan, så rätt vad det är så kanske du vaknar upp och undrar vart det tog vägen - hoppas det! :) Härligt att du redan är i v.10! 

Stort grattis Walda, så underbart!!

Tack quintana!
Jag hade mer som dig och var inte illamående hela tiden, kräktes heller inte särskilt mycket. Och precis som dig var jag väldigt matfokuserad och illamåendet blev bättre om jag åt något. Alltid skönt "att känna av" graviditeten, men just väldigt kraftigt illamående med kräkningar ska vi nog vara glada om vi slipper. ;) 

Ananax: Mina svårare blåmärken har kommit först nu sista veckan. I samband med det ligger jag också lägre i trombocyter än vad jag brukar göra när jag inte är gravid. I början av graviditeten var trombocyterna högre än normalt trots blodförtunnande medicin.

Som jag har förstått det... har Fragmin även lite av en dämpande effekt på immunförsvaret. Men den främsta anledningen till att ta det är att små blodproppar i moderkakan kan uppstå även vid "normala" trombocyter, särskilt när immunförsvaret är överaktivt. Kortison kan också ha en viss effekt på koagulationen i blodet, så det kan vara bra med blodförtunnande när man tar högre doser kortison. Men jag är verkligen ingen expert på området... så om du vill veta säkert bör du kolla upp det! ;)
Jag ligger vanligen också i mitten av referensspannet, hamnade lite högre i början av graviditeten (i samband med att immunförsvaret bråkade lite extra) och nu lite under. Har bara haft något enstaka värde över referensintervallet, men å andra sidan är referensspannet eg. den normala variationen i populationen - vad som är bra för en enskild individ är inte riktigt samma sak...

Jag kommer inte kunna delta här en tid framöver, livet är i konstant kaos och det är mycket att stå i. Min son föddes förra söndagen med urakut kejsarsnitt, i v.24+4. Vi hade änglavakt, en halvtimme senare och det hade gått mycket illa för vår lilla familj. Vi har nu, förhoppningsvis, en lång resa framför oss här på neo, där vi får allt stöd vi kan tänkas behöva. Situationen känns mycket overklig, men lyckokänslorna och stoltheten över vår fina son överröstar oftast oron. För er som tror på högre makter, be gärna för min son och att han ska få följa med oss hem i höst.
Kram