Ofostrig graviditet

Var gravid i v16 när en liten blödning gjorde oss oroliga. Ringde till BM som lugnade och sa att det säkert inte var någon fara eftersom vi var i v16, men var vi oroliga så kunde vi ju göra ett UL för att få en bekräftelse på att allt var som det skulle. Det fick vi i så fall ombesörja själva. Ringde till 5-6 ställen och fick tillslut fatt i en tid på eftermiddagen på en privat klinik. När vi kom dit konstaterade gyn under UL iskallt att "nej, här finns inget foster". På med byxorna som i ett töcken, stappla tillbaka till mottagningsrummet och fråga "va?". Mycket hade vi kunnat tänka oss få höra, men inte att det inte skulle finnas någonting alls. Det var en ofostrig graviditet. Hon kunde se en tom hinnsäck stor som i v 7. Men min kropp betedde sig fortfarande som om den vore gravid. Allra värst var hennes, som jag upplevde det, nedlåtande kommentar att "ja, magen brukar ju vara lite större när man är i v16." Nästan "vad trodde ni egentligen?". Men hur i hela fridens namn skulle jag kunna veta det? Jag hade aldrig varit gravid innan och det man hört är ju att det är så individuellt när magen syns etc.
Hem och vänta en vecka på att naturen skulle sköta sitt, men det gjorde den inte. Efter en vecka hade ingenting hänt mer än att jag haft lite mensliknande smärtor. Då fick jag tabletter av en läkare på sjukhset och belv sjukskriven i 10 dagar. Detta var i januari.

För några dagar sedan visade det sig att vi är gravida igen. Är idag i v 5+0. Känns otroligt dubbelt. Fortfarande stor sorg för vad som hände oss i januari. Och rädsla, oro, nästan likgiltighet inför vad som väntar nu. Defenitivt ingen glädje. Men en liten liten gnutta hopp kanske. En olidlig väntan i tre veckor på ett UL som kanske kan bekräfta det ena eller det andra.

Fysisk smärta är en sak, men de psykiska ärren skaver mer. Förbannad och arg över att jag inte kan få vara så naiv och lycklig över min graviditet som jag var i december. Vi får se helt enkelt...

Hej TS här!

Vill bara ge ett glädjebesked & lite hopp till er andra. Är i V16 (fick se ett foster i V10) håller tummarna att allt ska gå bra & att fler därute blivit gravida igen!

Hej TS! Härligt att höra, jag går in i vecka 17 imorgon och allt var bra på vul i vecka 10 samt första ul i vecka 13 så nu väntar vi på rul i vecka 20 :)

Härligt att höra! Grattis! 

Själv var jag ju orolig för att jag hade en ofostrig graviditet eftersom jag inte alls kände mig gravid men idag är jag i vecka 38 + 3 

Kul för er båda!

Roligt att höra att det är fler som det går bra för nu, är också gravid igen, i vecka 16 =) Har sett och hört att det finns en bebis där inne men är ändå väldigt orolig, hoppas på att kunna pusta ut och se framåt efter RUL om drygt två veckor!

Puttar upp denna tråd då jag precis fått reda på att jag drabbats av ofostrig graviditet och skulle vilja få kontakt med fler som drabbats. Känner mig ensammast i världen.

Bokade privat VUL bara för att kolla att allt var ok. Borde vara i v.13 nu, dvsnu borde största risken för missfall vara över.
Mår jättedåligt av att veta att kroppen lurat mig under så lång tid. 

Ska på bekräftande VUL i veckan som kommer och ska då få mer information. Verkar som läkaren vill att jag ska vänta ut min kropp på att den ska komma på det själv (men den har inte kommit på det på snart 13 veckor liksom). Annars lät det som tabletter, vilket skrämmer mig oerhört då jag läst mycket negativt om det. Skrapning var bara en nödlösning om inte tabletter fungerar, som jag förstod av läkaren.

Sambon har hopp om att det ska gå fort att bli gravid igen men jag har mina tvivel och framför allt rädsla för att bli sviken av min egen kropp igen.

Jag râkade ut för tvâ ofostiga graviditeter i rad med ca 1 ârs mellanrum. 3 mânader efter det en graviditet som slutade i MA. Fostret hade dött i v 8 och det upptäcktes pâ VUL i v 11. Jag kollade upp alla 3 innan RUL dâ jag fick bruna flytningar och blödningar till slut.

Det jag tyckte var jobbigast var att jag inte kunde lita pâ att det fanns en graviditeten och att den gick framât. Alla pratar om blödningar men jag hade ju inga tecken alls och visste att utan blödningar kan det vara precis lika "fel". Att gâ i veckor utan ett foster ens känns ju verkligen som att bli lurad men det känndes lättare psykiskt för mig för dâ hade det ju aldrig ens funnits en möjlighet till en bebis som det gjorde vid MA't.

Efter 3 missslyckanden orkade jag inte gâ igenom den hemska väntan igen. Vi har trots allt 2 barn. Men sâ plötsligt 1,5 âr efter MA't blev jag ändâ gravid. Det var hemskt. Fick bruna flytningar och t o m lite blodiga. Bröt ihop och var till akuten 2 gânger,  peppar peppar har det faktiskt gâtt bra. Är i v 19 men en liten som sparkar i magen. Nu är jag glad att jag blev gravid igen, men det var väldigt jobbigt de första 12 veckorna. Jag är fortfarande mer orolig denna graviditet än när jag väntade mina söner, även om det inte pâverkar min vardag som det gjorde de första 16v (fram till RUL). Dâ kunde jag fâ rena ângestattacker.

Hej! Du är inte ensam. Jag hade också med största sannolikhet ofostrig (fanns bara en tom hinnsäck därinne som upptäcktes vid KUB). Detta var i slutet av juni.

Hur har det gått för dig? Styrkekram!

Har precis genomgått behandling med cytotec för att få ur mig hinnsäcken. Behandlingen gick bra för mig, om ett par dagar ska jag på VUL för att se att allt kommit ut som det ska.
Vill bara få ÄL nu så vi kan försöka igen, även om jag samtidigt är livrädd för att drabbas igen (med tanke på att jag mår väldigt dåligt av att kroppen lurat mig).