Mer av proppen har gått, lite orolig att barnet kommer tidigare än tisdag, försöker ta det lugnt men får mycket sammandragningar. Lämnade blodprov inför snittet som man rutinmässigt gör vid operation, nu är det bara vänta som gäller, på måndag kväll ska vi ringa och få tiden fastställd, 4 dagar kvar...
Men vad irriterande, man tycker att de borde vara snabba med en koll det är ju så nära så då borde de ju kolla för att lugna annars plocka ut. Vill inte oroa allt såg ju bra ut, men jag skulle kräva detta på en gång.
Jag har så ont nu, i ryggen om jag sitter, ligger eller står för länge, om jag går får jag ont och blir helt slut, känner mig mest som en säck potatis, dricker och dricker men verkar ändå uttorkad, drar i ligamenten etc, men 4 dagar kvar, dagarna går trots allt, vet fortfarande inte om jag är redo för verkligheten av ett till barn, känns ganska skrämmande, men kroppen längtar efter att bli lättare. Jag hoppas jag ska känna kärlek vid första ögonkastet denna gång för det var mer en förundran och långsam kärlek förra gången, nu är jag mer blödig och känslosam när jag ser nyfödda, det berör mer när man vet vad det handlar om,
Grattis Kattflickan, vad roligt och skönt att det gick bra!
Idag kom vår son Erik William. Värkarna satte igång så snittet lades en dag tidigare, allt väl:)
Jo han vägde 4,61 kg och 53 cm lång så läkaren sade att det var ju tur att jag valde den här vägen, hon sade även att han måste ätit en massa semlor i magen:)
MissMary, det var så det startade för mig, trodde jag var förstoppad, men sedan kom det var annan var tredje minut och då åkte vi in, så glad att jag inte åkte senare, då hade jag kanske fött i bilen...
MissMary, jag tror också att det är 3500g som är medel.
Nu är vi hemma igen, igår trodde jag aldrig att det hade varit möjligt, idag är jag nästan som vanligt, kroppen är fantastisk! Jag känner mig inte lika skör som efter vaginal, så om ngn av er får snitt, var inte oroliga, man får en jättefin förlossningsupplevelse av det med, han "föddes" ur snittet, det kändes fast utan smärta.
Kattflickan, vad tråkigt, men nu är det resten av livet att se fram emot som är det viktigaste, kanske du får chansen till en vag förlossning senare. Jag hade ju några veckor att förbereda mig mentalt på också och ville ha snitt, så det är ju lite skillnad, men jag blev lite nervös när vi rullade in på operationssalen och var inte beredd på att de skulle trycka ut barnet, trodde mer att det skulle lyftas ut, så det var lite chockartat. Men nu när jag vet båda skulle jag om bi skaffar en trea, välja snitt igen, jag visste ju det, vi får stora barn helt enkelt. Det kändes också skönt att läkaren tyckte vi valt rätt, fick det vidimerat. Om det inte blivit hade jag antagligen fått en låååång mardrömsförlossning eftersom värkarbetet startar men han var långt ifrån fixerad då det hade antagligen slutat med urakut snitt i vilket fall, jag är glad att jag lyssnade till min instinkt. Snitt är ju jobbigare då man påbörjat en vag förlossning. Skönt att du fick din lilla bebis och att allt gick bra!
Nalle: Men gud vilken grej, jag blir helt tårögd, då har vi samma datum, den 4:e mars:) jag trodde faktiskt detta höll på att hända mig också men vi hann in:)
Grattis MissMary, vad roligt!
Jo då det flyter på bra, en häftig känsla med nr 2, det är som att alla känsloportar är öppna och det är så lätt att ta till sig, det känns så naturligt och bra på en gång. Med första var det en startsträcka och invänjning som man hoppar över den här gången. Jag sover lite fast inte pga barnet utan pga mig själv och har otrolig fixarenergi, nästan manisk, har vart på Ikea, snickrat och sytt och städat som aldrig förr. Fick en dipp igår och tänker att snart går väl luften ur. Känns trist att mannens 10 dagar rusar fram, vill ha mer babybubbla tillsammans!
På måndag börjar min föräldraledighet utan mannen, känns jättetråkigt, det är så mysigt att vara hemma bägge två. Fick en försmak igår då han jobbade. Fick ta bussen med två barn och inser att det är lite mer meck, speciellt som storasyster bara har ståplattan och vill ligga och vila i vagnen... hon är tre år och tremånader och det känns som hon är för stor för syskonvagn. Hade hela tiden känslan av att jag skulle glömma bebisen någonstans. Men den känslan kanske man har pga att man faktiskt har koll i alla fall.
Fy sjutton vad trist Nalle. Hoppas att du blir frisk snart! Jag tog Dostinex mot amningen men den här gången fick jag ändå problem m värkande enorma bröst men det lade sig efter ett par dagar. Kör ju ersättning och det funkar jättebra. Känner mig ganska blödig dock är väl tröttheten från nattmatningen.
Nalle: du har inte funderat på ersättning? Du måste ju orka också. Det där med knipövningar ska man göra rätt mycket, glömmer också, tycker att det borde finnas ett bättre sätt...
Grattis Loussan och grattis Musche, nu har vi väl alla fått:)?
Hej, det går bra, eller så där, tröttheten... Jag tar nätterna, visserligen bara två matningar ca kl 3 och kl 6 och min man lämnar på dagis men jag lägger mig för sent för att det är så skönt med egen tid så jag har väldigt låg stresströskel. Det är väl egentligen storasyster som jag känner att jag inte riktigt har samma tålamod med längre när hon trotsar, man har inte samma tid att lägga på att lirka utan det blir att man känner sig som en trist stressad morsa istället. Kan inte släppa jobbet helt heller så det är stressande, vill lägga mer tid till att vara närvarande men är hela tiden under press att hinna med en massa annat samtidigt och tiden går då fort! Han är redan 5 veckor nu och har växt ur stl 56! Jag hinner inte riktigt med... Men jag hoppas att mycket är löst nästa vecka.